After Work på Theodora kan vara som en bal på slottet. Jag hade varken klänning eller någon gnagararmé som kunde hjälpa mig med förberedelser. Jag hade dock lyckats få frisyren fint friserad på ett sätt som - om inte annat - kommer att göra farmor glad.
Jag och Ron skålade, skrålade, dunkade sejdlarna i bordet och klagade på hur teoretiskt och verklighetsfrånvänt det man lär sig på KTH kan vara. Vi jämförde det med MacGyver. Han kan lite om mycket, på KTH lär man sig mycket om lite.
KTH - Vetenskap och konst
På KTH:s sigill står det vetenskap och konst. Konst betyder inte att man ska måla tavlor utan konst i samma bemärkelse som "det är en konst att…". Det handlar om skicklighet i utövandet av det du håller på med. Efter några öl var vi överens om att konst-biten var något som tappats bort.
Ron mindes hur han med en hårsmån fått 2:a i matte i grundskolan. Bristande motivation och därför mycket slarv gjorde att han misslyckats med de första "lätta" uppgifterna för att sedan få poäng på de sista "svåra" uppgifterna där det var meningen att man skulle tänka.
Jag mindes hur jag varit lika slarvig men blivit räddad av min matematiklärare på högstadiet.
Det jag lärde mig då var att jag kan göra saker med ett okej resultat utan så stor ansträngning, men om jag vill ha ett riktigt bra resultat måste jag kämpa. Det kan vara jobbigt att tvingas att anstränga sig så har jag möjlighet låter jag oftast bli - oftast räcker det med ett okej resultat - men ibland kan det vara värt det att lägga i den där extra växeln.
När det gällde mina matematikprov insåg jag att om jag ansträngde mig kunde jag skriva dem så de blev bättre än facit. Jag visste att om jag ansträngde mig och gjorde det jag behövde så blev det så bra att jag inte skulle behöva gå tillbaka och fixa till saker i efterhand. Det blir som att du lägger i en extra växel och det är något som jag tror att alla kan göra.
Exemplet jag brukar använda är att skriva på datorn. De allra flesta skriver i en hastighet som de är bekväma med. Anstränger de sig är det klart att de hade kunnat skriva snabbare, men det är jobbigt att behöva anstränga sig så de har fastnat på en nivå som känns okej. Men alla kan skriva snabbare, det handlar bara om att vara medveten och försöka.
Det här gäller alla delar av livet och jag förespråkar inte att du ska försöka förbättra dig i allt du håller på med. Det orkar ingen. Däremot tycker jag att du ska vara medveten om att du har möjlighet att förbättra dig i det du håller på med. Det finns utrymme att bli duktigare och bättre, men det kräver att du gör en ansträngning. Gör du inte det kommer du stå och trampa vatten på samma nivå resten av livet.
Så välj en eller ett par saker som du vill förbättra dig inom. Det kan vara att stryka skjortor, springa runt dammen, lägga patiens, skriva snabbt, lösa korsord - vad som helst. Välj ut något och ansträng dig för att bli bättre. Du får ett mål, en möjlighet att växa som människa och när du märker hur skicklig du blivit i utövandet av det du gillar är vi ett steg närmre att få "konst" att kännas lite mindre borttappat.
Jag och Ron skålade, skrålade, dunkade sejdlarna i bordet och klagade på hur teoretiskt och verklighetsfrånvänt det man lär sig på KTH kan vara. Vi jämförde det med MacGyver. Han kan lite om mycket, på KTH lär man sig mycket om lite.
KTH - Vetenskap och konst
På KTH:s sigill står det vetenskap och konst. Konst betyder inte att man ska måla tavlor utan konst i samma bemärkelse som "det är en konst att…". Det handlar om skicklighet i utövandet av det du håller på med. Efter några öl var vi överens om att konst-biten var något som tappats bort.
Ron mindes hur han med en hårsmån fått 2:a i matte i grundskolan. Bristande motivation och därför mycket slarv gjorde att han misslyckats med de första "lätta" uppgifterna för att sedan få poäng på de sista "svåra" uppgifterna där det var meningen att man skulle tänka.
Jag mindes hur jag varit lika slarvig men blivit räddad av min matematiklärare på högstadiet.
Det jag lärde mig då var att jag kan göra saker med ett okej resultat utan så stor ansträngning, men om jag vill ha ett riktigt bra resultat måste jag kämpa. Det kan vara jobbigt att tvingas att anstränga sig så har jag möjlighet låter jag oftast bli - oftast räcker det med ett okej resultat - men ibland kan det vara värt det att lägga i den där extra växeln.
När det gällde mina matematikprov insåg jag att om jag ansträngde mig kunde jag skriva dem så de blev bättre än facit. Jag visste att om jag ansträngde mig och gjorde det jag behövde så blev det så bra att jag inte skulle behöva gå tillbaka och fixa till saker i efterhand. Det blir som att du lägger i en extra växel och det är något som jag tror att alla kan göra.
Exemplet jag brukar använda är att skriva på datorn. De allra flesta skriver i en hastighet som de är bekväma med. Anstränger de sig är det klart att de hade kunnat skriva snabbare, men det är jobbigt att behöva anstränga sig så de har fastnat på en nivå som känns okej. Men alla kan skriva snabbare, det handlar bara om att vara medveten och försöka.
Det här gäller alla delar av livet och jag förespråkar inte att du ska försöka förbättra dig i allt du håller på med. Det orkar ingen. Däremot tycker jag att du ska vara medveten om att du har möjlighet att förbättra dig i det du håller på med. Det finns utrymme att bli duktigare och bättre, men det kräver att du gör en ansträngning. Gör du inte det kommer du stå och trampa vatten på samma nivå resten av livet.
Så välj en eller ett par saker som du vill förbättra dig inom. Det kan vara att stryka skjortor, springa runt dammen, lägga patiens, skriva snabbt, lösa korsord - vad som helst. Välj ut något och ansträng dig för att bli bättre. Du får ett mål, en möjlighet att växa som människa och när du märker hur skicklig du blivit i utövandet av det du gillar är vi ett steg närmre att få "konst" att kännas lite mindre borttappat.
