Det satt en flicka med Downs syndrom bredvid mig på bussen till Fruängen. Hon skrev ett sms på sin gamla mobil. Det var en episk kamp mot klockan. Hon ordade varje enskild bokstav högt innan hon knappade in den på mobilen, det gick frustrerande långsamt och jag var orolig att hon inte skulle bli klar innan hon var tvungen att kliva av.
Men så la hon ner mobilen i fickan, för att hon skrivit klart och skickat iväg, antar jag. Jag reste mig och gav henne plats för att kunna gå av och möttes av en blick som sa "är du helt dum i huvet?" Hon skulle inte gå av än, jag kände mig rätt korka och satte mig bredvid henne igen.
Några hållplatser senare var det hennes tur att kliva av. Hon ersattes av en tjej lite mer i min ålder som var lika ointressant som hon var snygg. Det gjorde mig lite nedstämd. Här hade jag delat min bussresa med en mycket charmig tjej, men var tvungen att uthärda resten av resan med en snygg och intetsägande ersättare.
Jag undrar vad de tänkte om mig.
Men så la hon ner mobilen i fickan, för att hon skrivit klart och skickat iväg, antar jag. Jag reste mig och gav henne plats för att kunna gå av och möttes av en blick som sa "är du helt dum i huvet?" Hon skulle inte gå av än, jag kände mig rätt korka och satte mig bredvid henne igen.
Några hållplatser senare var det hennes tur att kliva av. Hon ersattes av en tjej lite mer i min ålder som var lika ointressant som hon var snygg. Det gjorde mig lite nedstämd. Här hade jag delat min bussresa med en mycket charmig tjej, men var tvungen att uthärda resten av resan med en snygg och intetsägande ersättare.
Jag undrar vad de tänkte om mig.
