Först tänkte jag att jag skulle börja det här inlägget med att skriva "Du kanske undrar vad jag tänker på just nu?" följt av "bröst, bröst, bröst, bröst...". Sida upp och sida ner. Bara bröst.
Men så kan jag ju inte skriva. Och dessutom vore det att förminska något som inte alls behöver förminskas. Min tanke är större än så. För att det här ska bli begripligt tror jag att det är bäst om vi börjar från början.
I begynnelsen skapades universum. Allt började med att Sonja skrev ett blogginlägg med titeln Äntligen PMS.
Fram tills jag läste det (två dagar sen) trodde jag att bröst var statiska och oföränderliga. Alltså, jag var medveten om att kvinnors bröst ser olika ut vid olika skeden i livet, men tanken på att bröst förändras cykliskt hade aldrig slagit mig. MIND = BLOWN!
Jag blev glad. Jag tycker om att lära mig nya saker. Men jag hade annat att göra så jag stängde ner Sonjas blogg och var rätt bra på att tänka på annat än Sonjas bröst. I alla fall tills dagen därpå, då Sonja återigen bloggade om sina bröst. Den här gången med rubriken Brösten fortsätter att växa.
Jag gick och tog några öl med mina vänner. När killarna i sällskapet var på toa passade jag på att ställa en fråga till tjejerna.
"Blir era bröst större när ni har PMS?"
"Ja, självklart!"
Sonja hade alltså rätt. Bröst växer under PMS:en. Som någon form av kompensation för det bitska humöret, ett gudomligt status-quo, eller kanske ett uttryck för kroppens mer ironiska drag. Något att blogga om kanske?
På vägen hem från puben kunde jag inte sluta tänka på bröst. Men varför? Varför tänkte jag på bröst? Vad är det som är så fascinerande? Är det att jag inte har några?
När Stella var på besök i helgen sov jag på golvet och mina systrar i sängen. De gjorde typiskt tjejiga saker, som att krypa in under täcket för att med mobilen som lampa jämföra bröststorlek. Jag kände mig utanför.
När Sonja la upp sitt andra bröstinlägg kommenterade jag "Om jag hade haft din kropp skulle jag inte fått något gjort" men det kanske inte är helt sant. Det kanske inte skulle vara lika spännande om jag hade egna. Det kanske inte är "bröst" som är intressant, utan vem de tillhör?
Återigen hade den här historien kunnat sluta där, men nu har Sonja skrivit ytterligare ett inlägg om sina bröst. Ännu en dag med bröst.
Men så kan jag ju inte skriva. Och dessutom vore det att förminska något som inte alls behöver förminskas. Min tanke är större än så. För att det här ska bli begripligt tror jag att det är bäst om vi börjar från början.
I
En gång i månaden blir jag jättehungrig och mina bröst växer. Jag antar att jag måste äta mer för att brösten ska kunna bli större.Du vet hur man brukar fråga folk om de kommer ihåg var de befann sig när människan landade på månen? Eller när de där flygplanen flög in i World Trade Center? Sonjas inlägg gav mig en likadan känsla.
För en vecka får jag fylligare och mer välformad hylla, alla BHar blir för små, och så blir jag mer djurisk. Tänk livfull amazon.
GO PMS GO GO GO!
Fram tills jag läste det (två dagar sen) trodde jag att bröst var statiska och oföränderliga. Alltså, jag var medveten om att kvinnors bröst ser olika ut vid olika skeden i livet, men tanken på att bröst förändras cykliskt hade aldrig slagit mig. MIND = BLOWN!
Jag blev glad. Jag tycker om att lära mig nya saker. Men jag hade annat att göra så jag stängde ner Sonjas blogg och var rätt bra på att tänka på annat än Sonjas bröst. I alla fall tills dagen därpå, då Sonja återigen bloggade om sina bröst. Den här gången med rubriken Brösten fortsätter att växa.
Jag funderar på att lägga av med ansiktsbilder och bara ha bilder på brösten i stället. Jag har ofta dagar när jag ser ganska risig ut i ansiktet, brösten däremot är konstant vackra. Visst, de växlar i storlek, men de gör sig alltid bra på bild. Värt att fundera på.Sonjas bröst stirrade på mig hypnotiserande som Kaa i djungelboken och jag stirrade tillbaka. Ha bilder på brösten i stället tänker jag. Konstant vackra tänkte jag. Värt att fundera på tänkte jag.
Jag gick och tog några öl med mina vänner. När killarna i sällskapet var på toa passade jag på att ställa en fråga till tjejerna.
"Blir era bröst större när ni har PMS?"
"Ja, självklart!"
Sonja hade alltså rätt. Bröst växer under PMS:en. Som någon form av kompensation för det bitska humöret, ett gudomligt status-quo, eller kanske ett uttryck för kroppens mer ironiska drag. Något att blogga om kanske?
På vägen hem från puben kunde jag inte sluta tänka på bröst. Men varför? Varför tänkte jag på bröst? Vad är det som är så fascinerande? Är det att jag inte har några?
När Stella var på besök i helgen sov jag på golvet och mina systrar i sängen. De gjorde typiskt tjejiga saker, som att krypa in under täcket för att med mobilen som lampa jämföra bröststorlek. Jag kände mig utanför.
När Sonja la upp sitt andra bröstinlägg kommenterade jag "Om jag hade haft din kropp skulle jag inte fått något gjort" men det kanske inte är helt sant. Det kanske inte skulle vara lika spännande om jag hade egna. Det kanske inte är "bröst" som är intressant, utan vem de tillhör?
Återigen hade den här historien kunnat sluta där, men nu har Sonja skrivit ytterligare ett inlägg om sina bröst. Ännu en dag med bröst.
95% av mina läsare är heterosexuella kvinnor i fasta förhållanden, och det är alltså för er som jag blottar min urringning. Det är pärlor för svin. OCH HETT!!!!Plötsligt känner jag mig ännu mer utanför. Den där obehagliga känslan när man inser att man inte tillhör målgruppen. Aldrig roligt.
Har ni tänkt på att kroppen är ett enda stort teamwork. Magen samarbetar med hjärnan och hjärnan samarbetar med näsan och näsan samarbetar med hormoner och hormoner med armhålehåret osv. Det enda organ som är helt onödigt är tinningen.
Jag önskar att vi bara hade ett enda organ så att vi slapp fundera så mycket. Det bästa vore ifall vi bara var fritt svävande intellekt. Tänk att vara ett fritt svävande intellekt med PMS… vad spännande.
Nu råkar jag tillhöra de där andra 5 procenten. Det kanske inte är meningen att jag ska läsa? Att jag ska se bilderna? De kanske inte är tänkta för mig? För mig känns det verkligen inte som pärlor för svin. MEN HETT!!!! Så även om jag känner mig utanför så känns det rätt bra ändå. För jag uppskattar bilderna på Sonjas bröst.
Bröst-trilogi har lärt mig saker om bröst, om PMS, om tjejer och kanske framförallt om mig själv. Jag gillar bröst. Jag vet inte varför. Men jag tycker inte att det spelar någon roll.
