måndag 21 mars 2011

En awesome måndag

Idag har varit en sån där dag när jag känt mig awesome, fast när jag tittar på de enskilda delarna verkar det inte alls så.

Det började med att jag vurpade och skrapade upp handflatan på vägen till jobbet. Sen hittade jag en annons för ett jobb som skulle passa Pinky, men de hade skrivit fel på sin hemsida så jag tog kontakt med den ansvariga och såg till att det blev tillrättat.

Lärde mig att det heter shoo-in och inte shoe-in. Fick mycket gjort med min film. Hittade en till rolig blogg jag inte kunde kommentera. SMS:ade en felrapport och fick det åtgärdat.

Tyckte att The King's Speech var överskattad. Pinky höll inte med. Tyckte att amerikanska The Office var pinsam. Pinky tyckte att det "inte var något jämfört med den brittiska". Sa att jag blivit rekommenderad att se den amerikanska versionen för att den är bättre. "Av vem då?" undrade Pinky som om någon hade gjort mig världens otjänst.

Skrattade till när Pinky gick och letade upp det som var kvar av chokladtårtan hon missat i fredags. "Varför skrattar du?" undrade hon, inte alls road. Jag varnade att den var mäktigare än man skulle kunna tro. "Var det första gången du åt den här tårtan?" undrade hon, inte alls road.

Sen var jag tvungen att kila till pendeltåget för att hinna till Tensta till fem. Men jag missade min pendel och senare tunnelbanan så min 20 minuters-marginal blev en 5 minuters försening.

På läxhjälpen gjorde jag mitt bästa för att förklara för två somaliska tjejer att det heter "han tog sin kappa" och inte "han tog hans kappa" — ett fel jag lite ironiskt rättade bloggkommentatorerna för att de gjort tidigare idag — och att det heter "den rike mannen" och "den rika kvinnan".


Bloggkommentatorerna har också problem med "deras" och "sina".

Vi beklagade oss över prepositioner — varför går man gym men i skolan? — och lärde oss att placera inte på rätt ställe i meningen. En elev undrade om jag kunde sammanfatta den Katolska kyrkan när klockan var kvart i sju, jag bad henne läsa i sin bok och flydde bort till en tjej med en fysikuppgift som jag stressade igenom.

Pedagogik och stress är inte vänner.

Nu är jag på väg hem i ett stadie som är en blandning av hunger och lycka. Nu har jag kommit hem och är både mätt och belåten.

Jag har nått någon form av middags-status-quo. Ett sms som förklarade att det här med middag inte alls var någon bra idé damp ner i inboxen precis i samma ögonblick som jag fick ett annat sms med en middagsinbjudan. Så nu har jag i alla fall ett mål mat räddat den här veckan.

Jag gjorde ett ett försök att ta en okej bild med min webcam. Det gick inte så bra så ni får hålla tillgodo med dessa.

Nu: sömn. I morgon: mer awesome.