Idag träffade jag och Stella Emelie som fyllde år.
Vi gick till The Liffey och åt. Emelie hade redan ätit så jag och Stella beställde in kycklingvingar, pommes och aioli. "Perfekt bakfyllemat" förklarade jag för Stella som lyssnade med stora öron.
Emelie såg fundersam ut i den dunkla pubbelysningen så vi bestämde oss för att gå ut och ta en promenad i solen.
Likt Stålmannen verkar det som att Emelie får sin kraft från solen. Det tog inte lång tid förrän hon var full av energi värdig ett födelsedagsbarn igen.
Vi gick förbi några tjejer som satt på huk. Jag frågade varför och fick efter lite språklig förvirring — det visade sig att ingen av dem pratade svenska — reda på att de satt på huk för att de var så trötta. De fnittrade och vi gick vidare.
Emelie och Stella fick ännu mer sol på sig samtidigt som min telefon fick slut på batteri.
Stella var osäker på hur länge hennes batteri skulle hålla.
Plötsligt började Emelie hoppa och studsa och peka.
"Titta! Titta!" ropade hon och pekade på ett hål i marken "Titta! Titta! De har byggt ett hus!"
Varken jag eller Stella förstod. Vi bara nickade och promenerade vidare.
Men då hade klockan blivit så mycket att Emelie var tvungen att säga farväl. Hon skulle på födelsedagsmiddag med sina tjejkompisar. Vi kramade om henne så mycket vi bara kunde.
Sen vet jag inte vad det var som hände. Något med min frisyr tror jag. Men Stella skrattade och pekade och Emelie nickade hejdå på ett sånt där nonchalant sätt som bara hon kan.
Jag och Stella gick till Saga och såg The King's Speech och jag tror att Emelie fick en fin fortsättning på sin födelsedag. Vi är i alla fall glada att hon hade tid att träffa oss på sin stora dag.
Vi gick till The Liffey och åt. Emelie hade redan ätit så jag och Stella beställde in kycklingvingar, pommes och aioli. "Perfekt bakfyllemat" förklarade jag för Stella som lyssnade med stora öron.
Emelie såg fundersam ut i den dunkla pubbelysningen så vi bestämde oss för att gå ut och ta en promenad i solen.
Likt Stålmannen verkar det som att Emelie får sin kraft från solen. Det tog inte lång tid förrän hon var full av energi värdig ett födelsedagsbarn igen.
Vi gick förbi några tjejer som satt på huk. Jag frågade varför och fick efter lite språklig förvirring — det visade sig att ingen av dem pratade svenska — reda på att de satt på huk för att de var så trötta. De fnittrade och vi gick vidare.
Emelie och Stella fick ännu mer sol på sig samtidigt som min telefon fick slut på batteri.
Stella var osäker på hur länge hennes batteri skulle hålla.
Plötsligt började Emelie hoppa och studsa och peka.
"Titta! Titta!" ropade hon och pekade på ett hål i marken "Titta! Titta! De har byggt ett hus!"
Varken jag eller Stella förstod. Vi bara nickade och promenerade vidare.
Men då hade klockan blivit så mycket att Emelie var tvungen att säga farväl. Hon skulle på födelsedagsmiddag med sina tjejkompisar. Vi kramade om henne så mycket vi bara kunde.
Sen vet jag inte vad det var som hände. Något med min frisyr tror jag. Men Stella skrattade och pekade och Emelie nickade hejdå på ett sånt där nonchalant sätt som bara hon kan.
Jag och Stella gick till Saga och såg The King's Speech och jag tror att Emelie fick en fin fortsättning på sin födelsedag. Vi är i alla fall glada att hon hade tid att träffa oss på sin stora dag.
