Jag har varit i Norge minst två gånger. Så jag vet vad jag pratar om. Norge är fantastiskt.
Norge på vintern
Ett av mina norgebesök var på vintern. Vi var i skidorten Wadahl. Det såg ut som ett vykort. Strålande solsken, perfekta skidspår och utförsåkning som passade min egentuvecklade drutta-på-rumpan-stil alldeles ypperligt.
Jag, min farbror och pappa åkte långa turer på förmiddagen, åt av en enorm lunchbuffé som utan tvekan var resans höjdpunkt för att sedan att massera rumpan i pisten. På kvällen satt vi och lyssnade på en trubadur som spelade samma gamla covers var kväll. När trubaduren spelade Beatles Yesterday sa min farbror att låten blivit utsedd till världens bästa — det sa han varje kväll.
Slutsats
På vintern är Norge otroligt vackert. Det är vackert väder, fantastiska lunchbufféer och trubadurer som spelar samma musik varje kväll.
Norge på sommarn
Jag har besökt Norge på sommarn också. Mammas kompis Mona fyllde 40 och vi var bjudna till en yttepytteö i Oslofjorden. Vi åt och drack i skenet från levande ljus eftersom ön saknade elektricitet. Nästan en tredjedel av festdeltagarna bildade tillsammans en a cappellakör som underhöll oss under kvällen.
När det blivit mörkt gick vi in i det lilla huset som fanns på ön och trängde ihop oss i det enda rummet. Vi tände ytterligare några ljus och kände hur natten slukade huset. Det var då hon började jojka. Jag vet inte om du har upplevt jojk i verkligheten, det går att beskriva med ett ord: magiskt.
Nu var det inte vem som helst som jojkade. Det var Mari Boine — jojkens Madonna — och hennes röst fyllde hela det lilla rummet på ett sätt som fick alla som var där att känna att det här, det var något alldeles speciellt. Det var en såndär upplevelse man inte tror att man ska få uppleva.
När vi hade lyssnat på Mari och verkligen känt oss närvarande smög jag ut ur huset och ner längs stigen som går ner till vattnet. På stranden stod en stor studsmatta, säkert fyra meter i diameter, som jag klättrade upp på med min kudde och min filt. Jag la mig raklång och tittade upp mot den stjärnklara himlen. Jag var helt slut efter en magisk kväll och det sista jag kommer ihåg är ljudet av vattnet som kluckade mot stranden.
Slutsats
På sommarn är Norge otroligt vackert. Det är vackert väder, fantastisk mat, en tredjedel av alla norrmän kan sjunga a cappella i kanon och grejer och på 40-årsfester brukar man bjuda in samiska världskändisar.
Slutord
Det här är min bild av Norge efter egna erfarenheter. Jag har hört andra historier om Norge och norrmän, men det är så svårt att veta vad som är sant och vad som är påhittat.
Ska man tro allt man hör om Norge är det en kommunistnation med korkade sälklubbande träningsnarkomaner, som har mycket olja, lyssnar på musik av någon lite parvel med fiol och som alltid lyckas bli lurade av den där Bellman.
Ni förstår? Det är inte så lätt att veta vad som är sant och vad som är påhittat. Det enda jag kan lita på är vad jag själv har upplevt. Och det jag har upplevt har varit fantastiskt.
Norge på vintern
Ett av mina norgebesök var på vintern. Vi var i skidorten Wadahl. Det såg ut som ett vykort. Strålande solsken, perfekta skidspår och utförsåkning som passade min egentuvecklade drutta-på-rumpan-stil alldeles ypperligt.
Jag, min farbror och pappa åkte långa turer på förmiddagen, åt av en enorm lunchbuffé som utan tvekan var resans höjdpunkt för att sedan att massera rumpan i pisten. På kvällen satt vi och lyssnade på en trubadur som spelade samma gamla covers var kväll. När trubaduren spelade Beatles Yesterday sa min farbror att låten blivit utsedd till världens bästa — det sa han varje kväll.
Slutsats
På vintern är Norge otroligt vackert. Det är vackert väder, fantastiska lunchbufféer och trubadurer som spelar samma musik varje kväll.
Norge på sommarn
Jag har besökt Norge på sommarn också. Mammas kompis Mona fyllde 40 och vi var bjudna till en yttepytteö i Oslofjorden. Vi åt och drack i skenet från levande ljus eftersom ön saknade elektricitet. Nästan en tredjedel av festdeltagarna bildade tillsammans en a cappellakör som underhöll oss under kvällen.
När det blivit mörkt gick vi in i det lilla huset som fanns på ön och trängde ihop oss i det enda rummet. Vi tände ytterligare några ljus och kände hur natten slukade huset. Det var då hon började jojka. Jag vet inte om du har upplevt jojk i verkligheten, det går att beskriva med ett ord: magiskt.
Nu var det inte vem som helst som jojkade. Det var Mari Boine — jojkens Madonna — och hennes röst fyllde hela det lilla rummet på ett sätt som fick alla som var där att känna att det här, det var något alldeles speciellt. Det var en såndär upplevelse man inte tror att man ska få uppleva.
När vi hade lyssnat på Mari och verkligen känt oss närvarande smög jag ut ur huset och ner längs stigen som går ner till vattnet. På stranden stod en stor studsmatta, säkert fyra meter i diameter, som jag klättrade upp på med min kudde och min filt. Jag la mig raklång och tittade upp mot den stjärnklara himlen. Jag var helt slut efter en magisk kväll och det sista jag kommer ihåg är ljudet av vattnet som kluckade mot stranden.
Slutsats
På sommarn är Norge otroligt vackert. Det är vackert väder, fantastisk mat, en tredjedel av alla norrmän kan sjunga a cappella i kanon och grejer och på 40-årsfester brukar man bjuda in samiska världskändisar.
Slutord
Det här är min bild av Norge efter egna erfarenheter. Jag har hört andra historier om Norge och norrmän, men det är så svårt att veta vad som är sant och vad som är påhittat.
Ska man tro allt man hör om Norge är det en kommunistnation med korkade sälklubbande träningsnarkomaner, som har mycket olja, lyssnar på musik av någon lite parvel med fiol och som alltid lyckas bli lurade av den där Bellman.
Ni förstår? Det är inte så lätt att veta vad som är sant och vad som är påhittat. Det enda jag kan lita på är vad jag själv har upplevt. Och det jag har upplevt har varit fantastiskt.
