Plötsligt stod hon bara där. Klockan var några timmar efter midnatt och snöstormen utanför gjorde värmen framför datorskärmarna extra välkomnande. Han tittade på henne. Hennes kinder var röda, hennes hår sådär småblött så det klibbar fast på kinden och hennes händer vita, nästan på gränden till blå. Hon log och var tillsynes helt obesvärad av att hennes kropp skakade av köld.
Hon måste ha druckit en del tänkte han och lät blicken vandra ner över hennes kropp. Hon liknade ingen annan i lokalen. De andra var klädda för att sitta och spela hela natten, men den här tjejen var annorlunda. För det första var hon en tjej. För det andra var hon festklädd. Och för det tredje saknade hon skor.
Han var tvungen att titta igen. Nej, hon hade verkligen inga skor på sig. Det var flera minusgrader utanför, hur hade hon tagit sig hit utan skor?
— Får jag låna toaletten? huttrade hon.
Han pekade mot en dörr längre in i lokalen. Hon försvann och han drog på sig sina lurar för att fortsätta spela. Det var sällan det kom tjejer till det här internetcaféet och gjorde det det såg de inte ut som hon hade gjort, men vart var han? Just det, han skulle sätta ihop Khalim's Will för att kunna komma in i Durance of Hate. Han läste igenom instruktionerna och insåg att han bara saknade Khalim's Eye som han skulle hämta vid... längre än så hann han inte tänka innan han blev avbruten av en röst bakom sig.
— Spelar du Diablo II?
— Mm, svarade han på rutin.
— Coolt, akt tre på nightmare?
— Aa.
Han blev osäker. Visst var det tjejen som hade frågat? Men, hur… hur kunde hon veta vad det var han spelade? Och hur kunde hon veta att han var i akt tre? Och på nightmare? Man måste ha spelat rätt mycket för att ha koll på sånt.
Han vände sig om och kände hur en varm våg sköljde över honom. Hennes kropp hade hunnit vänja sig vid värmen och hennes händer återfått sin naturliga kroppsfärg. Först nu insåg han hur vacker hon var. Hon hade stora blåa ögon och en blick som var vänlig men fick honom att känna sig lite naken på samma gång. Han rodnade.
— Mina vänner undrar nog vart jag är, log hon, så jag borde nog gå igen.
— Ehh…
— Tack för att jag fick låna toaletten.
Och lika plötsligt som hon hade dykt upp, lika plötsligt var hon bara borta. Hon hade sett ut att komma från en annan värld, den stora, riktiga världen bortom datorskärmarna och han hade säkert avfärdat henne som en sån person om det inte vore för. Hon var ju. Han visste inte hur han skulle uttrycka det. Hon var ju en av oss. Men samtidigt.
Det gick flera veckor och han kunde inte skaka av sig den där känslan av att han borde gjort något annorlunda. Tänk om han bara hade sagt något, det kanske hade räckt med ett "du kan ju stanna och spela om du vill?" Vem var hon? Vad hade hon gjort där mitt i natten? I snöstormen? I bara strumplästen? Och hur kom det sig att en sån som hon spelade Diablo II? Skulle han någonsin få veta?
Hon måste ha druckit en del tänkte han och lät blicken vandra ner över hennes kropp. Hon liknade ingen annan i lokalen. De andra var klädda för att sitta och spela hela natten, men den här tjejen var annorlunda. För det första var hon en tjej. För det andra var hon festklädd. Och för det tredje saknade hon skor.
Han var tvungen att titta igen. Nej, hon hade verkligen inga skor på sig. Det var flera minusgrader utanför, hur hade hon tagit sig hit utan skor?
— Får jag låna toaletten? huttrade hon.
Han pekade mot en dörr längre in i lokalen. Hon försvann och han drog på sig sina lurar för att fortsätta spela. Det var sällan det kom tjejer till det här internetcaféet och gjorde det det såg de inte ut som hon hade gjort, men vart var han? Just det, han skulle sätta ihop Khalim's Will för att kunna komma in i Durance of Hate. Han läste igenom instruktionerna och insåg att han bara saknade Khalim's Eye som han skulle hämta vid... längre än så hann han inte tänka innan han blev avbruten av en röst bakom sig.
— Spelar du Diablo II?
— Mm, svarade han på rutin.
— Coolt, akt tre på nightmare?
— Aa.
Han blev osäker. Visst var det tjejen som hade frågat? Men, hur… hur kunde hon veta vad det var han spelade? Och hur kunde hon veta att han var i akt tre? Och på nightmare? Man måste ha spelat rätt mycket för att ha koll på sånt.
Han vände sig om och kände hur en varm våg sköljde över honom. Hennes kropp hade hunnit vänja sig vid värmen och hennes händer återfått sin naturliga kroppsfärg. Först nu insåg han hur vacker hon var. Hon hade stora blåa ögon och en blick som var vänlig men fick honom att känna sig lite naken på samma gång. Han rodnade.
— Mina vänner undrar nog vart jag är, log hon, så jag borde nog gå igen.
— Ehh…
— Tack för att jag fick låna toaletten.
Och lika plötsligt som hon hade dykt upp, lika plötsligt var hon bara borta. Hon hade sett ut att komma från en annan värld, den stora, riktiga världen bortom datorskärmarna och han hade säkert avfärdat henne som en sån person om det inte vore för. Hon var ju. Han visste inte hur han skulle uttrycka det. Hon var ju en av oss. Men samtidigt.
Det gick flera veckor och han kunde inte skaka av sig den där känslan av att han borde gjort något annorlunda. Tänk om han bara hade sagt något, det kanske hade räckt med ett "du kan ju stanna och spela om du vill?" Vem var hon? Vad hade hon gjort där mitt i natten? I snöstormen? I bara strumplästen? Och hur kom det sig att en sån som hon spelade Diablo II? Skulle han någonsin få veta?
