De tre bästa sakerna med att gå till frisören är helt klart (1) att man får sitt hår tvättat och hårbotten masserad (2) hur gott ens hår luktar när man är klar och (3) att man blir klippt. I den ordningen.
Jag tänker att om jag var gjord av pengar så skulle jag inte gå till frisören varje gång jag ville tvätta håret, för då skulle jag ju inte ha något hår. Om pengar växte på träd skulle jag inte heller gå till frisören bara för att tvätta håret, för om pengar växte på träd skulle vi få en enorm inflation som skulle kompensera för alla pengar, så jag skulle inte bli rikare i reella termer.
Men om jag hade väldigt mycket pengar jag inte visste vad jag skulle göra av, då skulle jag se till att få håret tvättat hos frisören varje gång jag behövde få håret tvättat. Det är så härligt och skönt — men att erkänna att det är därför vi går till frisören vore ju nästan som att anklaga frisersallongen för koppleri.
Sen har vi det där med hur man luktar när man är klar. Jag får sånt självförtroende av att lukta så gott som jag gör när jag går från frisören. Jag har ingen aning om vad det är de gör, men jag har aldrig lyckats återskapa det själv.
Igår träffade jag en tjej som doftade precis så. Hon doftade så fantastiskt gott att jag var tvungen att avbryta henne mitt i en mening bara för att berätta det för henne. Hennes första reaktion kändes som en tvekan, men det kan ha varit för att hon inte tycker om att bli avbruten, men sen berättade hon att det var hennes parfym. Jag gjorde en mental anteckning att försöka sitta nära henne nästa gång jag får chansen. Den där doften gör mig till en bättre människa.
Den tredje, och inte alls lika viktiga, grejen med att gå till frisören är att få håret klippt. Visst säger folk att det är därför de går dit men folk säger att de läser Playboy för artiklarna också. Alla vet att klippningen bara är en ursäkt för att få hårbotten masserad och för att få dofta så gott. Och även om det var så, att det var de enda anledningarna, så skulle det fortfarande vara värt det.
Men om jag hade väldigt mycket pengar jag inte visste vad jag skulle göra av, då skulle jag se till att få håret tvättat hos frisören varje gång jag behövde få håret tvättat. Det är så härligt och skönt — men att erkänna att det är därför vi går till frisören vore ju nästan som att anklaga frisersallongen för koppleri.
Sen har vi det där med hur man luktar när man är klar. Jag får sånt självförtroende av att lukta så gott som jag gör när jag går från frisören. Jag har ingen aning om vad det är de gör, men jag har aldrig lyckats återskapa det själv.
Igår träffade jag en tjej som doftade precis så. Hon doftade så fantastiskt gott att jag var tvungen att avbryta henne mitt i en mening bara för att berätta det för henne. Hennes första reaktion kändes som en tvekan, men det kan ha varit för att hon inte tycker om att bli avbruten, men sen berättade hon att det var hennes parfym. Jag gjorde en mental anteckning att försöka sitta nära henne nästa gång jag får chansen. Den där doften gör mig till en bättre människa.
Den tredje, och inte alls lika viktiga, grejen med att gå till frisören är att få håret klippt. Visst säger folk att det är därför de går dit men folk säger att de läser Playboy för artiklarna också. Alla vet att klippningen bara är en ursäkt för att få hårbotten masserad och för att få dofta så gott. Och även om det var så, att det var de enda anledningarna, så skulle det fortfarande vara värt det.
