torsdag 6 januari 2011

[Tillbakablick] Sömnproblem?

Jag sitter uppe och kan inte sova. Maja ringde och förklarade hur landet ligger. Det kändes bra.

Jag roar mig med att läsa gamla blogginlägg. Jag har fastnat för fyra som är lite lagom drömmande. Ska klippa ut några urklipp så ni förstår vad jag menar, klicka på rubrikerna för att komma till inläggen. Nu ska jag försöka sova och förhoppningsvis drömma om lika magiska saker som jag skriver om.

Trevlig läsning och sov gott :)

Du är borta och jag sluter ögonen
"Du är borta och jag undrar hur du kommer att reagera när vi ses nästa gång.

Kommer du att märka hur förvånad jag blir över hur du ser ut och hur det får mig att känna? Kommer du att inse att min dag inte börjar förrän i den stund jag ser dig? Kommer du att känna hur jag drunknar i dina ögon? Hur ditt leende värmer mig när allt känns tungt? Hur jag bara vill låta ditt hår glida mellan mina fingrar? Låta mina läppar möta dina?

Du är borta och jag längtar tills du kommer tillbaka. För visst kommer du tillbaka? Visst var du här? På riktigt, i verkligheten, inte bara någon jag inbillade mig? Jo, visst var det så.

Du är borta och jag saknar dig."

Hennes sköna läppar
"Jag vet inte hur länge jag försvann. Det kan ha varit någon sekund, kanske flera minuter. Världen slukades. Alla människor, kylan, bakgrundssorlet, allt var bara bortblåst. Jag kände ingen stress, ingen oro. Inget tyngde mig. Det var underbart.

Det var som om världen slitits i stycken och jag hamnat mitt i revan. Det fanns ingen tid. Inget rum. Allt jag såg var hur hon pratade. Hennes stora mörka ögon var sökande, som om hon letade efter orden och försökte organisera sina tankar samtidigt som hon förklarade."

Sprak, sprak, sprak
"Du snuddade vid hennes axel och kände hur värmen spreds i hela armen. Hon rörde lätt vid ditt ben och du ryckte nästan till av nervositet. Luften vibrerade, som en varm sommarkväll med stora oroliga moln. Det skulle kunna börja åska och blixtra när som helst, varje medveten eller omedveten kontakt skicka en urladdning.

Kan vi någonsin vänja oss vid den där känslan? Hur kommer det sig att trots att jag känt den där handen i min nacke så många gånger, trots att det borde kännas som vardag, som vanligt, så pirrar det nästan lika mycket varje gång? Jag är tillbaka till den där första gången. Den där nervösa, trevande, magiska gången."

Your Eyes