Testar en ny layout!

Ooooh. Det här känns både läskigt och spännande. Får se om jag kan vänja mig vid det här.

Precis som i Fight Club

"Det var länge sedan du bloggade" sa Sandra igår. Hon har rätt. Det var länge sen jag bloggade. Och det har ingenting med brist på material att göra.

Jag känner mig som killen i Fight Club. Han har ett problem, han lider av sömnlöshet. Han är aldrig riktigt vaken, men sover liksom aldrig heller. Inget känns verkligt. Allt är bara en kopia av en kopia av en kopia.



Han går till läkaren och ber om sömnpiller. "Titta på mig!" säger han "Ser du inte att jag lider?"Läkaren vägrar skriva ut några tabletter och hänvisar honom istället till en stödgrupp för män med testikelcanser där han ska få uppleva riktigt lidande.

Huvudpersonen går till stödgrupperna och för första gången på väldigt länge känner han att han kan slappna av. Han vågar släppa taget om sitt inrutade liv, han vågar gråta, han blir beroende. Han bokar in sig på stödgrupper varje dag i veckan.

Men så slutar han dyka upp på mötena. Han hittar något annat och det slutar liksom vara intressant att sitta där i den där cirkeln och berätta om hur han verkligen känner sig.

Så känner jag. Som killen i Fight Club. Samtidigt känner jag mig som Peter Parker som nästan exploderar för av allt han vill dela med sig av men som i slutändan bara säger att han har mycket att berätta.

Fortsättning följer.

Analys av Albertbloggen

Ami har fått en skoluppgift där hon tydligen ska analysera Albertbloggen som hon kallar för "den bästa bloggen som finns":

Nu vet jag inte vad hennes analys kommer att gå ut på, men men jag ser fram emot resultatet. Förhoppningsvis kan Albertbloggen publicera Amis analys av Albertbloggen när den är klar.

Ännu mer bättre vore om Albertbloggen kunde få en tidig version av Amis analys av Albertbloggen att analysera och publicera på Albertbloggen så att Ami kan använda Albertbloggens blogginlägg med Albertbloggens analys av Amis analys av Albertbloggen som underlag för Amis analys av Albertbloggen.

INCEPTION!

[Tillbakablick] Sömnproblem?

Jag sitter uppe och kan inte sova. Maja ringde och förklarade hur landet ligger. Det kändes bra.

Jag roar mig med att läsa gamla blogginlägg. Jag har fastnat för fyra som är lite lagom drömmande. Ska klippa ut några urklipp så ni förstår vad jag menar, klicka på rubrikerna för att komma till inläggen. Nu ska jag försöka sova och förhoppningsvis drömma om lika magiska saker som jag skriver om.

Trevlig läsning och sov gott :)

Du är borta och jag sluter ögonen

"Du är borta och jag undrar hur du kommer att reagera när vi ses nästa gång.

Kommer du att märka hur förvånad jag blir över hur du ser ut och hur det får mig att känna? Kommer du att inse att min dag inte börjar förrän i den stund jag ser dig? Kommer du att känna hur jag drunknar i dina ögon? Hur ditt leende värmer mig när allt känns tungt? Hur jag bara vill låta ditt hår glida mellan mina fingrar? Låta mina läppar möta dina?

Du är borta och jag längtar tills du kommer tillbaka. För visst kommer du tillbaka? Visst var du här? På riktigt, i verkligheten, inte bara någon jag inbillade mig? Jo, visst var det så.

Du är borta och jag saknar dig."

Hennes sköna läppar

"Jag vet inte hur länge jag försvann. Det kan ha varit någon sekund, kanske flera minuter. Världen slukades. Alla människor, kylan, bakgrundssorlet, allt var bara bortblåst. Jag kände ingen stress, ingen oro. Inget tyngde mig. Det var underbart.

Det var som om världen slitits i stycken och jag hamnat mitt i revan. Det fanns ingen tid. Inget rum. Allt jag såg var hur hon pratade. Hennes stora mörka ögon var sökande, som om hon letade efter orden och försökte organisera sina tankar samtidigt som hon förklarade."

Sprak, sprak, sprak

"Du snuddade vid hennes axel och kände hur värmen spreds i hela armen. Hon rörde lätt vid ditt ben och du ryckte nästan till av nervositet. Luften vibrerade, som en varm sommarkväll med stora oroliga moln. Det skulle kunna börja åska och blixtra när som helst, varje medveten eller omedveten kontakt skicka en urladdning.

Kan vi någonsin vänja oss vid den där känslan? Hur kommer det sig att trots att jag känt den där handen i min nacke så många gånger, trots att det borde kännas som vardag, som vanligt, så pirrar det nästan lika mycket varje gång? Jag är tillbaka till den där första gången. Den där nervösa, trevande, magiska gången."

Your Eyes

Albertbloggen en månad gammal

Nu har det gått en månad sen jag skrev det första inlägget här på Albertbloggen. På den tiden har jag 631 personer tillsammans besökt sidan 867 gånger och sammanlagt tittat på över 2000 sidor. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men det är i alla fall så det är. På nedan är från Google Analytics och visar bland annat när jag har blivit besökt.

Det har varit roligt att prova på att blogga i en månad, så pass roligt att jag tror att jag kommer att fortsätta. Det kan säkert bli lite beroendeframkallande. Ruset jag känner när jag fått nys på någonting som ingen annan vet (eller har skrivit om) är helt fantastiskt och det känns bra att få plita ner det på bloggen så andra kan läsa. 

Jag vet inte riktigt vad jag har för ambition för bloggen. Jag provar mig fortfarande fram. En del saker fungerar bevisligen bättre än andra. Att kommentera nyheter på de stora svenska dagstidningarna ger ganska mycket trafik (i förhållande till vad jag får annars) men känns begränsande och ganska tråkigt. Att skriva om något ingen annan skrivit om ger en känsla av att jag bidrar med något, men om ingen läser det kanske det inte spelar någon roll. Att börja med att locka besökare och sedan se till att innehållet är intressant verkar inte heller så smart. Vi får se hur jag gör.

Oavsett vad som händer vill jag bara tacka alla ni som läst och framförallt ni som kommenterat på bloggen. Om någon vill ge feedback på inlägg som fungerar bra (eller dåligt) så vore jag jätteglad för det - det är bara att lämna en kommentar till inlägget du gillar (eller ogillar). Tack för en trevlig månad!