Du är borta och jag sluter ögonen

Du är borta. Jag sluter ögonen och ser dig. Du är underbar i min fantasi och helt magisk i verkligheten. Magisk och borta.

Jag sluter ögonen för att få se dina glittrande ögon som alltid överraskar mig i verkligheten. Det finns inget sätt att förbereda sig, inget sätt att minska chocken. Hur jag än försöker låta bli har jag alltid svårt att hålla mig över ytan när jag får se dina ögon. Jag har svårt att inte drunkna, försvinna i dina ögon, förföras av deras glitter, förvånas över min reaktion.

Jag sluter ögonen och känner ditt hår mellan mina fingrar. Det kittlas skönt när jag spretar på fingrarna och drar handen genom ditt hår. Fast i dina ögon, med händerna i din nacke, känns det som att tiden stannat. Din andning försiktig, förväntansfull.

När jag sluter ögonen fyller din doft rummet. Ditt hår, din hals, din nacke. Jag känner ett spår av varje nyans, varje nyans som skulle spridit både värme och trygghet om den vore på riktigt. I mitt huvud är det fantastiskt och underbart, i verkligheten så mycket mer än så.

När jag sluter ögonen måste jag kämpa för att motstå dina mjuka läppar. Varje sekund en kamp, varje minut av återhållsamhet en vinst. Likt en bomb på väg att brisera klarar jag aldrig att kämpa emot. Jag frågar mig hur länge jag kan motstå frestelsen att kyssa dig innan jag exploderar. Och sen händer det.

Du är borta men jag ser dig när jag sluter ögonen.
Du är borta och jag vet inte när vi kommer att ses nästa gång.
Du är borta och min kropp vet inte vad den ska ta sig till.

Mina ögon saknar dina, mina händer saknar din nacke, min näsa saknar din doft och hela jag saknar dina läppar. Det här är saker som hör ihop. Som två attraherande magneter. Kommer de tillräckligt nära varandra liksom fastnar de i varandra. Det går inte att argumentera emot, det är fysik.

Du är borta och jag undrar hur du kommer att reagera när vi ses nästa gång.

Kommer du att märka hur förvånad jag blir över hur du ser ut och hur det får mig att känna? Kommer du att inse att min dag inte börjar förrän i den stund jag ser dig? Kommer du att känna hur jag drunknar i dina ögon? Hur ditt leende värmer mig när allt känns tungt? Hur jag bara vill låta ditt hår glida mellan mina fingrar? Låta mina läppar möta dina?

Du är borta och jag längtar tills du kommer tillbaka. För visst kommer du tillbaka? Visst var du här? På riktigt, i verkligheten, inte bara någon jag inbillade mig? Jo, visst var det så.

Du är borta och jag saknar dig.