För mig började det med ett telefonsamtal i höstas. Jag blev erbjuden ett jobb på ett sängföretag, ett av de stora. Du har garanterat hört talas om det, men som du kommer att förstå kan jag inte säga vad företaget heter. Mina arbetsuppgifter är lite svåra att förklara, de flesta vet inte ens att tjänsten finns. Min jobbtitel var servicetekniker. I praktiken rörde det sig om mycket mer detektivarbete än service.
Att köpa en ny säng är en stor investering. Inte bara för att sängar kan kosta mycket pengar, utan för att du kommer att spendera väldigt mycket tid i den. I branschen finns det en stolthet som inte ska underskattas.
För att en säng ska fungera optimalt måste den efterkaliberas när den varit hos kunden i några veckor. Trästommen anpassar sig till sovrummets luftfuktighet och temperatur, fjädringen till hur du sover i sängen. Det är mycket att hålla reda på och jag tänker inte tråka ut dig med detaljer.
För att lösa det här problemet hade företaget jag blev kontaktad av en anställd vars enda uppgift var att efterkalibrera sängar. Han såg inte mycket ut för världen. En medelålders, lätt överviktig man som tog sitt jobb på alldeles för stort allvar. Ja, det sista var nog lite svårt att se på honom bara sådär. Men iklädd sin randiga flanellpyjamas var det ingen tvekan.
Flanellmannen, han kallades så på företaget, åkte runt till kunder för att kalibrera deras sängar. Det var meningen att han skulle boka tid och göra hembesök som vilken serviceman som helst. Men, och jag är inte alls förvånad om du har missat det här, det var en rätt stor nyhet för några år sedan, men företaget gjorde sitt bästa för att tysta ner det. Hur som helst. Vi kan väl säga att han sluta följa protokoll.
Istället för att boka hembesök tog han reda på vart folk bodde, åkte hem till dem på kvällarna och krävde att få provligga deras sängar. Kunder har berättat om hur han plötsligt stod där utanför dörren iklädd sin flanellpyjamas. Han kunde varken ta ett nej eller acceptera erbjudandet att provligga sängen en kort stund. Nej, han var tvungen att ligga bredvid kunden hela natten.
När kunderna försökte säga emot visade han upp en kopia av kvittot på köpet. I det finstilta längst ner stod det att alla sängar skulle efterkalibreras och att kunder om inte samarbetade kunde få sina sängar återkallade utan ekonomisk kompensation. Företagets jurister gjorde tydligen en internutredning för att ta reda på hur det stycket lyckades ta sig förbi korrekturen, men kom aldrig fram till något.
Om du inte tror mig kan du göra ett litet test. Om du, eller någon av dina vänner, köpt en säng för en fem eller kanske sex år sedan, kolla på kvittot - det borde fortfarande finnas sådana gamla kvitton i pärmar och byrålådor hemma hos rätt många svenskar. Företaget säljer rätt många sängar.
Jag antar att det var mot bakgrund av det här som jag blev kontaktad. Efter att företaget gjorde sig av med Flanellmannen så ändrades efterkalibreringsavdelningens riktlinjer. Efterprovliggningen av en kunds produkt var tvungen att ske på dagtid och fick inte ta mer än åtta minuter. Problemet var bara att åtta minuter inte alls var tillräckligt med tid för att göra en fullgod utvärdering av sängen. Belåtenhetssiffrorna sjönk hos kunderna och nu ville chefen prova en ny approach.
"Du kommer att få jobba undercover" sa han till mig och garvade. Vi var på hans kontor, ett rum som vilket annat men med de skönaste stolarna. Då trodde jag att dynorna var klädda i sammet, men senare har jag insett att det var ett syntetiskt sammetssubstitut med mycket högre draghållfasthet. Mjukheten i dynan var perfekt avvägd: mjuk men bestämd, aldrig sladdrigt men inte för barskt.
Chefen förklarade mina arbetsuppgifter. Jag skulle få en lista på namn på kunder vars sängar var i behov av kalibrering. Vissa kunder hade information utöver namnet, en del hade en adress andra till och med en bild. Jag skulle se till att sängarna på listan blev kalibrerade. Med tanke på hur det hade gått med Flanellmannen fick jag inte avslöja att det var det jag gjorde. Och jag var tvungen att sova minst fyra timmar i sängen innan jag fick genomföra kalibreringen.
"Du är ju en vältalig grabb" sa chefen "du borde ju kunna snacka dig ner i vilken säng som helst."
"Se det inte som något speciellt. Du gör bara det du skulle gjort i vanliga fall, men så får du betalt. Och det borde inte vara några problem att kombinera det med dina studier."
Jag bläddrade igenom listan. Det var sida upp och sida ner med namn. Bilderna var av varierande kvalitet, mest facebook-bilder.
"De här bilderna?" undrade jag.
"Ja, vi har haft en praktikant som gått igenom listan och försökt samla så mycket information som möjligt. Kolla in tjejen på sida 5. Hade jag vart 30 år yngre och ogift hade gjort allt för att byta jobb med dig".
Jag bläddrade till sida 5 och förstod vad han menade. Det här skulle kunna bli rätt roligt. Tanken att ha ett så specifikt mål lockade också. Jag kan vara dålig att göra saker bara för att, men om jag på något sätt kan se det som en tävling, ja, då kan jag göra nästan vad som helst. Sen var det det här med årstiden också. Höstmörkret hade börjat göra sig påmint. Det kvävde staden som en kall och fuktig handduk. Känslan av att inte få se sommarsolen och en klarblå himmel på flera månader gjorde att jag hade ett behov att göra något som jag inte brukade och att jaga duntäcken i ett par månader lät rätt bra.
Jag hade inget att förlora. Jag skulle få en slant för varje säng jag lyckades kalibrera och hade ingen tidspress. Så jag tackade ja. Det var snart fyra månader sen. Du kan inte ana hur mycket jag har fått ligga sen dess. I sängar alltså. Många sängar blir det. Inte så många i början förvisso. Idag kan jag erkänna att jag var rätt kass i början, det tyckte jag inte då, jag kastade mig in i det med ett hybrisliknande självförtroende med varierande resultat.
Först tänkte jag att jag skulle ha en standardmetod. Det fungerade till en viss grad, men att övertyga någon att jag ska få sova i deras säng är lite som att kalibrera en säng. Alla människor är olika, unika individer och det gäller att vara lyhörd för deras behov och drömmar för att få önskvärt resultat. Det är precis likadant med en riktig säng. Det är ett hantverk och så många små detaljer som utgör helheten att det nästan är överväldigande.
När det gäller sängarna kunde jag få mycket information om vad jag hade att förvänta mig från företaget. Jag intervjuade grabbarna på golvet, kunde ta reda på vem det var som hade hyvlat och slipat vad i vilket säng. Allt för att lära känna sängen innan vi träffades i verkligheten. Att få motsvarande information från kunderna var svårare. Man kommer rätt långt med en internetuppkoppling och lite googleskillz. Facebook hjälper också.
Jag vill inte gå in mer specifikt än så på hur jag gör. Jag kan säga att det är lättare än vad man tror, speciellt med rätt inställning. Och om det är något jag har lärt mig så är det att människor är villiga att göra förvånansvärt mycket om man ber vänligt. Jag är inte hundra på varför jag valt att skriva det här. Dels bryter jag mot konfidentialitetskontraktet jag skrev på när jag tog jobbet, dels kommer alla jag träffar ute anta att jag bara vill provligga deras sängar. Hallå! Tänk om jag inte jobbar! Tänk om jag har ledigt ikväll? Tänk om jag bara tycker att du är ashet och vill ha sex med dig?
Det skulle väl vara en av nackdelarna antar jag. Det blir ju lätt så när man får ett specialintresse. Jag är inte bra på namn, eller ansikten, men jag kan inte glömma en säng. Och när man möter någon kund på krogen blir det lite konstigt. Jag ser bara sängen framför mig. Jag morsar och får ett leende tillbaka. Mina polare undrar vem det är och allt jag kan svara är “140 cm, resorbotten, duntäcke!”. Det är i alla fall bra betalt.
Nej, men allvarligt. Jag vet varför jag skriver det här. Jag skriver det här för att det är skillnad på sängar och sängar. En del har en säng med en fantastisk potential i behov lite kärlek för att verkligen göra underverk. Andra borde verkligen skaffa en riktigt säng. Du vet inte vad du går miste om förrän du legat en natt i en säng som är korrekt kalibrerad. Det är en känsla som jag hoppas att du får uppleva. Det är du värd. Det är alla värda.
- Albert "Guldlock" Säfström
Att köpa en ny säng är en stor investering. Inte bara för att sängar kan kosta mycket pengar, utan för att du kommer att spendera väldigt mycket tid i den. I branschen finns det en stolthet som inte ska underskattas.
För att en säng ska fungera optimalt måste den efterkaliberas när den varit hos kunden i några veckor. Trästommen anpassar sig till sovrummets luftfuktighet och temperatur, fjädringen till hur du sover i sängen. Det är mycket att hålla reda på och jag tänker inte tråka ut dig med detaljer.
För att lösa det här problemet hade företaget jag blev kontaktad av en anställd vars enda uppgift var att efterkalibrera sängar. Han såg inte mycket ut för världen. En medelålders, lätt överviktig man som tog sitt jobb på alldeles för stort allvar. Ja, det sista var nog lite svårt att se på honom bara sådär. Men iklädd sin randiga flanellpyjamas var det ingen tvekan.
Flanellmannen, han kallades så på företaget, åkte runt till kunder för att kalibrera deras sängar. Det var meningen att han skulle boka tid och göra hembesök som vilken serviceman som helst. Men, och jag är inte alls förvånad om du har missat det här, det var en rätt stor nyhet för några år sedan, men företaget gjorde sitt bästa för att tysta ner det. Hur som helst. Vi kan väl säga att han sluta följa protokoll.
Istället för att boka hembesök tog han reda på vart folk bodde, åkte hem till dem på kvällarna och krävde att få provligga deras sängar. Kunder har berättat om hur han plötsligt stod där utanför dörren iklädd sin flanellpyjamas. Han kunde varken ta ett nej eller acceptera erbjudandet att provligga sängen en kort stund. Nej, han var tvungen att ligga bredvid kunden hela natten.
När kunderna försökte säga emot visade han upp en kopia av kvittot på köpet. I det finstilta längst ner stod det att alla sängar skulle efterkalibreras och att kunder om inte samarbetade kunde få sina sängar återkallade utan ekonomisk kompensation. Företagets jurister gjorde tydligen en internutredning för att ta reda på hur det stycket lyckades ta sig förbi korrekturen, men kom aldrig fram till något.
Om du inte tror mig kan du göra ett litet test. Om du, eller någon av dina vänner, köpt en säng för en fem eller kanske sex år sedan, kolla på kvittot - det borde fortfarande finnas sådana gamla kvitton i pärmar och byrålådor hemma hos rätt många svenskar. Företaget säljer rätt många sängar.
Jag antar att det var mot bakgrund av det här som jag blev kontaktad. Efter att företaget gjorde sig av med Flanellmannen så ändrades efterkalibreringsavdelningens riktlinjer. Efterprovliggningen av en kunds produkt var tvungen att ske på dagtid och fick inte ta mer än åtta minuter. Problemet var bara att åtta minuter inte alls var tillräckligt med tid för att göra en fullgod utvärdering av sängen. Belåtenhetssiffrorna sjönk hos kunderna och nu ville chefen prova en ny approach.
"Du kommer att få jobba undercover" sa han till mig och garvade. Vi var på hans kontor, ett rum som vilket annat men med de skönaste stolarna. Då trodde jag att dynorna var klädda i sammet, men senare har jag insett att det var ett syntetiskt sammetssubstitut med mycket högre draghållfasthet. Mjukheten i dynan var perfekt avvägd: mjuk men bestämd, aldrig sladdrigt men inte för barskt.
Chefen förklarade mina arbetsuppgifter. Jag skulle få en lista på namn på kunder vars sängar var i behov av kalibrering. Vissa kunder hade information utöver namnet, en del hade en adress andra till och med en bild. Jag skulle se till att sängarna på listan blev kalibrerade. Med tanke på hur det hade gått med Flanellmannen fick jag inte avslöja att det var det jag gjorde. Och jag var tvungen att sova minst fyra timmar i sängen innan jag fick genomföra kalibreringen.
"Du är ju en vältalig grabb" sa chefen "du borde ju kunna snacka dig ner i vilken säng som helst."
"Se det inte som något speciellt. Du gör bara det du skulle gjort i vanliga fall, men så får du betalt. Och det borde inte vara några problem att kombinera det med dina studier."
Jag bläddrade igenom listan. Det var sida upp och sida ner med namn. Bilderna var av varierande kvalitet, mest facebook-bilder.
"De här bilderna?" undrade jag.
"Ja, vi har haft en praktikant som gått igenom listan och försökt samla så mycket information som möjligt. Kolla in tjejen på sida 5. Hade jag vart 30 år yngre och ogift hade gjort allt för att byta jobb med dig".
Jag bläddrade till sida 5 och förstod vad han menade. Det här skulle kunna bli rätt roligt. Tanken att ha ett så specifikt mål lockade också. Jag kan vara dålig att göra saker bara för att, men om jag på något sätt kan se det som en tävling, ja, då kan jag göra nästan vad som helst. Sen var det det här med årstiden också. Höstmörkret hade börjat göra sig påmint. Det kvävde staden som en kall och fuktig handduk. Känslan av att inte få se sommarsolen och en klarblå himmel på flera månader gjorde att jag hade ett behov att göra något som jag inte brukade och att jaga duntäcken i ett par månader lät rätt bra.
Jag hade inget att förlora. Jag skulle få en slant för varje säng jag lyckades kalibrera och hade ingen tidspress. Så jag tackade ja. Det var snart fyra månader sen. Du kan inte ana hur mycket jag har fått ligga sen dess. I sängar alltså. Många sängar blir det. Inte så många i början förvisso. Idag kan jag erkänna att jag var rätt kass i början, det tyckte jag inte då, jag kastade mig in i det med ett hybrisliknande självförtroende med varierande resultat.
Först tänkte jag att jag skulle ha en standardmetod. Det fungerade till en viss grad, men att övertyga någon att jag ska få sova i deras säng är lite som att kalibrera en säng. Alla människor är olika, unika individer och det gäller att vara lyhörd för deras behov och drömmar för att få önskvärt resultat. Det är precis likadant med en riktig säng. Det är ett hantverk och så många små detaljer som utgör helheten att det nästan är överväldigande.
När det gäller sängarna kunde jag få mycket information om vad jag hade att förvänta mig från företaget. Jag intervjuade grabbarna på golvet, kunde ta reda på vem det var som hade hyvlat och slipat vad i vilket säng. Allt för att lära känna sängen innan vi träffades i verkligheten. Att få motsvarande information från kunderna var svårare. Man kommer rätt långt med en internetuppkoppling och lite googleskillz. Facebook hjälper också.
Jag vill inte gå in mer specifikt än så på hur jag gör. Jag kan säga att det är lättare än vad man tror, speciellt med rätt inställning. Och om det är något jag har lärt mig så är det att människor är villiga att göra förvånansvärt mycket om man ber vänligt. Jag är inte hundra på varför jag valt att skriva det här. Dels bryter jag mot konfidentialitetskontraktet jag skrev på när jag tog jobbet, dels kommer alla jag träffar ute anta att jag bara vill provligga deras sängar. Hallå! Tänk om jag inte jobbar! Tänk om jag har ledigt ikväll? Tänk om jag bara tycker att du är ashet och vill ha sex med dig?
Det skulle väl vara en av nackdelarna antar jag. Det blir ju lätt så när man får ett specialintresse. Jag är inte bra på namn, eller ansikten, men jag kan inte glömma en säng. Och när man möter någon kund på krogen blir det lite konstigt. Jag ser bara sängen framför mig. Jag morsar och får ett leende tillbaka. Mina polare undrar vem det är och allt jag kan svara är “140 cm, resorbotten, duntäcke!”. Det är i alla fall bra betalt.
Nej, men allvarligt. Jag vet varför jag skriver det här. Jag skriver det här för att det är skillnad på sängar och sängar. En del har en säng med en fantastisk potential i behov lite kärlek för att verkligen göra underverk. Andra borde verkligen skaffa en riktigt säng. Du vet inte vad du går miste om förrän du legat en natt i en säng som är korrekt kalibrerad. Det är en känsla som jag hoppas att du får uppleva. Det är du värd. Det är alla värda.
- Albert "Guldlock" Säfström
