fredag 31 december 2010
torsdag 30 december 2010
[GRÅ VARDAG] Sorgsen björn i Handen
Jag var i Haninge Centrum idag. Där stod det en björnmaskot som ville krama alla barn.
Han försökte hoppa runt och se glad ut, men barnen blev mest rädda. Det kändes sorgset. Kan inte vara lätt att känna sig så utanför och bara vilja få en kram men inte få någon.
När jag var liten fick jag träffa Björne. Han tog av sig huvudet och jag började gallskrika. Jag var otröstlig och Björne blev så tagen att han bestämde sig för att aldrig mer visa sig i halv dräkt igen. I alla fall inte för små barn.
Han försökte hoppa runt och se glad ut, men barnen blev mest rädda. Det kändes sorgset. Kan inte vara lätt att känna sig så utanför och bara vilja få en kram men inte få någon.
När jag var liten fick jag träffa Björne. Han tog av sig huvudet och jag började gallskrika. Jag var otröstlig och Björne blev så tagen att han bestämde sig för att aldrig mer visa sig i halv dräkt igen. I alla fall inte för små barn.
[Rule 34?] Gratis, sex och Bodil Malmsten
Jag var inne och tittade på vad folk sökt efter på Aftonbladets bloggsök.
Scannade igenom listan snabbt: gratisgrejer, sex, sex, sex, sex, sex … bodil malmsten … sex, sex, sex, sex, sex …
Kan någon förklara vad Bodil Malmsten gör på plats 25 inklämd mellan en dubbelbacka och bubblan?
Kan någon förklara vad Bodil Malmsten gör på plats 25 inklämd mellan en dubbelbacka och bubblan?
onsdag 29 december 2010
[Funderingar] Fantastiskt och magiskt
Jag så trött att huvudet känns som marmelad. Jag funderar vad som får livet att kännas fantastiskt och magiskt.
Mamma skriver att många vuxna väljer bort det fantastiska och magiska till förmån för det rationella. Och jag känner mig som ett barn. Ett kluvet barn.
För jag anser mig vara rationell. Agera eftertänksamt, resonera sig fram, fundera. "Du är så beräknande" får jag höra. Det betyder att jag tänker efter före ibland. Men det är tråkigt att vara rationell. Inramad och begränsad. Fantasilös. Vi är så mycket mer än så. Kan så mycket mer. Förtjänar mer.
Så jag skapar drömvärldar. Klär ut mig och beter mig som ett stort barn. Jag gör storslagna saker. Knäppa saker. Dumma saker. Saker som ingen rationell person skulle få för sig att göra. Inte alltid för min egen skull. Ibland för att jag vill att någon ska känna sig sedd. Känna att världen minsann kan vara både fantastisk och magisk.
Få känslor kan mäta sig med att klara av det. Att blåsa liv i någon fantastisk som fått för sig motsatsen.
Om mitt agerande kan få åtminstone en till person att vilja sprida den magiska känslan vidare har jag lyckats.
Det handlar om att våga vara irrationell, våga släppa taget och använda sin fantasi för att fly bort från den grå verkligheten, om än bara för en liten stund. Vem vet, kanske blir det helt magiskt? Eller så är det marmeladen som pratar.
Mamma skriver att många vuxna väljer bort det fantastiska och magiska till förmån för det rationella. Och jag känner mig som ett barn. Ett kluvet barn.
För jag anser mig vara rationell. Agera eftertänksamt, resonera sig fram, fundera. "Du är så beräknande" får jag höra. Det betyder att jag tänker efter före ibland. Men det är tråkigt att vara rationell. Inramad och begränsad. Fantasilös. Vi är så mycket mer än så. Kan så mycket mer. Förtjänar mer.
Så jag skapar drömvärldar. Klär ut mig och beter mig som ett stort barn. Jag gör storslagna saker. Knäppa saker. Dumma saker. Saker som ingen rationell person skulle få för sig att göra. Inte alltid för min egen skull. Ibland för att jag vill att någon ska känna sig sedd. Känna att världen minsann kan vara både fantastisk och magisk.
Få känslor kan mäta sig med att klara av det. Att blåsa liv i någon fantastisk som fått för sig motsatsen.
Om mitt agerande kan få åtminstone en till person att vilja sprida den magiska känslan vidare har jag lyckats.
Det handlar om att våga vara irrationell, våga släppa taget och använda sin fantasi för att fly bort från den grå verkligheten, om än bara för en liten stund. Vem vet, kanske blir det helt magiskt? Eller så är det marmeladen som pratar.
tisdag 28 december 2010
måndag 27 december 2010
[Nörderier] Kan du värma din lägenhet med kranvatten?
Min kollega bor i en etta på söder som blir kall på vintern. Han funderade på hur varmt det skulle bli om han hällde upp hett kranvatten i en kastrull och använde som element.
Men hur mycket är 877 800 joule? Och vad är en joule? Det man är van vid att höra är ju watt. "En 60 W glödlampa", "ett 2000 W-element".
Eftersom de allra flesta tycker att joule är läskigt och att watt är mer okej så brukar man prata om wattimmar (Wh) eller kilowattimmar (kWh) istället för joule. En wattimme är så mycket energi som går åt om en apparat med en effekt på 1 watt får vara igång i en timme. Eftersom det går 3 600 sekunder motsvarar en wattimme 3 600 joule.
Så om du tappar upp 5 liter 60°C hett vatten i en kastrull och låter det svalna till rumstemperatur så kommer du att tillföra lägenheten lika mycket energi som om du hade kört en värmare på 2 000 watt i 7 minuter och 18 sekunder.
Min kollega drog slutsatsen att det inte var värt besväret och jag förstod lite bättre varför jag blir kallad för Sheldon.
Min kollega är lika nördig som jag så självklart började han resonera sig fram till ett svar.
- Han har en kastrull som rymmer 5 liter.
- Hett kranvattnet blir cirka 60°C.
- Det är 18°C i lägenheten.
- Vatten har en värmekapacitet på 4,18 joule per gram och grad.
Värmekapacitet är ett mått på hur mycket energi (mätt i joule) som krävs för att höja temperaturen av ett gram av ett material en grad. Värmekapaciteten är olika för olika material. För vatten är det 4,18 joule per gram och grad. Vill du värma tio gram vatten från 20°C till 21°C krävs det 41,8 Joule.
Om du ställer fram något varmt så kommer energin att spridas i rummet, så att den varma saken svalnar. Hur mycket energi som frigörs mäts räknas också med värmekapacitet på exakt samma sätt som när du värmer något.
Så vi har 5 liter, det vill säga 5 000 gram, vatten med en temperatur på 60°C som kommer att svalna ner till 18°C, en minskning på 42°C, och avge 4,18 joule per gram och grad.
5000 x 42 x 4,18 = 877 800 joule
Men hur mycket är 877 800 joule? Och vad är en joule? Det man är van vid att höra är ju watt. "En 60 W glödlampa", "ett 2000 W-element".
En watt är en joule per sekund.Joule är en mått på energi, bara en siffra, på samma sätt som en meter är ett mått på avstånd och också bara en siffra. Fem meter, femton joule. Meter per sekund förklarar hur snabbt något går och watt förklarar hur mycket energi en apparat drar. När vi säger att något drar 60 W så menar vi att den drar 60 joule per sekund.
Eftersom de allra flesta tycker att joule är läskigt och att watt är mer okej så brukar man prata om wattimmar (Wh) eller kilowattimmar (kWh) istället för joule. En wattimme är så mycket energi som går åt om en apparat med en effekt på 1 watt får vara igång i en timme. Eftersom det går 3 600 sekunder motsvarar en wattimme 3 600 joule.
Det betyder att vi kan konvertera från joule till wattimmar enkelt. Vi behöver bara dela med 3 600. Vi hade 877 800 joule så nu kan vi få reda på hur många wattimmar energi som frigörs när vattnet svalnar.En watt är en joule per sekund.En wattimme är en joule per sekund i 3 600 sekunder, det vill säga 3 600 joule.
877 800 / 3 600 = 243,8 wattimmarHur mycket är 243,8 wattimmar? Min kollega har ett värmeelement med en effekt på 2 000 W, på en timme ger det 2 000 wattimmar. För att räkna ut hur lång tid hans värmeelement måste vara igång måste vi räkna lite till.
243,8 / 2 000 = 0,1220,112 av en timme är 7 minuter och 18 sekunder.
Så om du tappar upp 5 liter 60°C hett vatten i en kastrull och låter det svalna till rumstemperatur så kommer du att tillföra lägenheten lika mycket energi som om du hade kört en värmare på 2 000 watt i 7 minuter och 18 sekunder.
Min kollega drog slutsatsen att det inte var värt besväret och jag förstod lite bättre varför jag blir kallad för Sheldon.
söndag 26 december 2010
[Film] Albert dansar till Barbie Girl
Det bästa med att ha en blogg som ingen läser är att ingen läser den. Det gör att jag kan skriva vad-som-helst. Ett sätt att lätta mitt hjärta helt enkelt.
Jag har rätt mycket på mitt hjärta just nu så här kommer en liten lista:
Här är Stellas och min julklapp till Elli. Hon ville se oss dansa och vi kunde inte göra annat än att lyda. Jag sa att dansen skulle bli voxpop-klassiker i finkläder och nu är jag nyfiken på vad hon kommer att tycka.
När jag och Stella spelat in första tagningen kändes det för knäppt för att visas upp, men efter att ha klippt ihop det blev det mycket roligare än jag hade kunnat ana. Det blir vår lilla julhälsning antar jag. Så, vi önskar er, från oss alla till er alla: En riktigt god jul!
Jag har rätt mycket på mitt hjärta just nu så här kommer en liten lista:
- Jag är förälskad i Last Leaf med OK Go jag blir superlycklig när jag hör den och vet inte vart jag ska ta vägen.
- Jag fick höra att jag är helt knäpp. Igen. Jag har börjat ta det som en komplimang av typen "han är knäpp men charmig" men vad vet jag, egentligen?
- Mina systrar är fantastiska. Att de ställer upp på mina idéer är lika knäppt som jag är, men att de gör det för min skull gör att jag tror de gillar mig.
- Jag har skickat några julhälsningar i helgen och jag blir lika glad för alla svar. Alla är så glada på och det smittar.
- Jag och Stella gjorde en uppföljare till "den pinsammaste filmen i YouTube:s historia", Maja sa att det var obehagligt för att jag är så lik mamma. Själv tycker jag att jag ser ut som en korsning mellan Jamie Lee Curtis karaktär i True Lies och Dexter.
- Pinky måste ha gjort ett bra intryck på farmor, de har bara träffats en gång, förra julen. Farmor sa att "Flickan som var med på julafton var rar, kan du inte...". Jag visste inte vad jag skulle svara. Sen när jag kramade om henne viskade hon att jag skulle ge Pinky en ordentlig kram från henne.
- Pappa lagade lutfisk. Min farbror frågade om det var svårt, pappa sa: "Ja, det är svårt, först måste man torka fisken, sen ska den lutas". Farbror avbröt: "Jag menar det du gör? Är det svårt?" Pappa: "Jaha, nej, jag bara kör den i micron."
- Reklamen som säger att produkten ska ge "upp till 400 procent mer volym" tycks stämma.
- Jag trivs inte i kvinnorkläder, fast det beror kanske mest på att de inte var i min storlek. Stellas BH satt väldigt tight och gav mig röda märken.
- Maja och Jonatans lägenhet är hur schysst som helst. Speciellt köket. Till och med pappa var imponerad av induktionsspisen när jag förklarat hur den fungerade. Sen försökte han göra en béchamelsås i en aluminiumkastrull.
- Jag blir lite kär i alla jag träffar. Jag vet inte vad det beror på, men det känns underbart.
- Nog skitsnack, kolla in "Den pinsammaste filmen i YouTube:s historia 2" nedan.
Här är Stellas och min julklapp till Elli. Hon ville se oss dansa och vi kunde inte göra annat än att lyda. Jag sa att dansen skulle bli voxpop-klassiker i finkläder och nu är jag nyfiken på vad hon kommer att tycka.
När jag och Stella spelat in första tagningen kändes det för knäppt för att visas upp, men efter att ha klippt ihop det blev det mycket roligare än jag hade kunnat ana. Det blir vår lilla julhälsning antar jag. Så, vi önskar er, från oss alla till er alla: En riktigt god jul!
torsdag 23 december 2010
onsdag 22 december 2010
They call it Pho
Det blev en Pho till slut. Fick hjälp att hacka grönsaker, koriander, basilika, lime och chili, fritera tofu och koka nudlar och det blev magiskt. Rekommenderar verkligen!
Dessutom, och det är nästan bäst, så behövde jag inte diska undan något eftersom jag bjudit på lunch.
Dessutom, och det är nästan bäst, så behövde jag inte diska undan något eftersom jag bjudit på lunch.
[Matlagning] Pho (Vietnamesisk nudelsoppa)
Idag ska jag bjuda mina kollegor på Pho, en vietnamesisk nudelsoppa. Jag uttalar det "poo", men det kanske ska uttalas med "påh", oavsett gör mitt sätt det roligare att prata om.
Basen till Poh:n är en buljong som jag gjorde igår kväll. Det är jättegott med lite fisksås i buljongen också, bara att hälla i efter att du silat bort alla grönsaker och kryddor.
Till serveringen brukar jag ha glasnudlar, friterad tofu, champinjoner, sockerärtor, koreander, chili och lime. Bara lägg det du vill ha i din skål, slå på buljongen och njut. Det brukar bli helt underbart. Hoppas kollegorna uppskattar!
Basen till Poh:n är en buljong som jag gjorde igår kväll. Det är jättegott med lite fisksås i buljongen också, bara att hälla i efter att du silat bort alla grönsaker och kryddor.
Till serveringen brukar jag ha glasnudlar, friterad tofu, champinjoner, sockerärtor, koreander, chili och lime. Bara lägg det du vill ha i din skål, slå på buljongen och njut. Det brukar bli helt underbart. Hoppas kollegorna uppskattar!
tisdag 21 december 2010
Lunar Eclipse
"Kolla in det här om du har tråkigt" sa hon och skickade en länk till en livesändning av månförmörkelsen.
Det var bara två problem:
Det gick såååå långsamt. Inte jag-önskar-den-här-stunden-varade-för-evigt-långsamt utan snarare har-det-stannat?-jag-vet-inte-det-kanske-bara-går-såååå-långsamt-långsamt.
För det andra såg man ingenting. För det var ju på natten, så månen var en skärva som sen bara försvann, så det blev bara helt svart.
Det var årets längsta natt och det sammanföll med en total månförmörkelse. Det var över 500 år sen det hände sist. Bilden här ovan är ihopklippt från hela sekvensen, fotat med en mycket bättre kamera än den som sände live.
Om mörker är avsaknad av ljus och det här var natten med minst ljus var det väl kanske natten med mest ingenting antar jag. Så om någon frågar vad jag tittade på kan jag med gott samvete svara ingenting.
Jag vet inte riktigt hur det hjälper om man har tråkigt, men det är ju rolig att någon försöker bota ens eventuella tristess.
Det var bara två problem:
Det gick såååå långsamt. Inte jag-önskar-den-här-stunden-varade-för-evigt-långsamt utan snarare har-det-stannat?-jag-vet-inte-det-kanske-bara-går-såååå-långsamt-långsamt.
För det andra såg man ingenting. För det var ju på natten, så månen var en skärva som sen bara försvann, så det blev bara helt svart.
"Vad tittar du på?"
"MEN SER DU INTE VA COOLT?"
Det var årets längsta natt och det sammanföll med en total månförmörkelse. Det var över 500 år sen det hände sist. Bilden här ovan är ihopklippt från hela sekvensen, fotat med en mycket bättre kamera än den som sände live.
Om mörker är avsaknad av ljus och det här var natten med minst ljus var det väl kanske natten med mest ingenting antar jag. Så om någon frågar vad jag tittade på kan jag med gott samvete svara ingenting.
Jag vet inte riktigt hur det hjälper om man har tråkigt, men det är ju rolig att någon försöker bota ens eventuella tristess.
The last autumn leaf
Satt och lekte lite i Photoshop, budskapet är sekundärt och jag vet inte riktigt vad det var jag försökte uppnå, men jag tänkte att jag kunde publicera det i alla fall.
måndag 20 december 2010
[Historia] Glöm inte tandborsten
Jag sitter och läser om tandborstens historia på Peter Englunds hemsida.
"…en av underkurerna mot värk, ofta nämnd, var att sätta avföring från en korp på den smärtande tanden. Musbajs kunde också duga. Det fanns en hel underavdelning av dåtidens farmakologi som enbart använde olika typer av avföring som medicin. En av de mest kända utövarna var 1600-talsläkaren Christian Franz Paulin, som till och med skrev en bok i ämnet, ett standardverk som utkom i fem upplagor mellan år 1696 och 1734 och trycktes om så sent som 1847. Boken heter passande nog Heilsame Dreck-Apotheke och rekommenderade bland annat pulveriserat vitt hundbajs blandat med honung och muskot mot inflammation i tandköttet."Nej, det var inte bättre förr.
lördag 18 december 2010
fredag 17 december 2010
[FRAMTIDEN IDAG] World Lens
Den här iPhone-appen är ju bara så läcker. Den använder kameran för att läsa av text, sen översätter den texten och ersätter den i bilden. Resultatet? Titta på en skylt på spanska, se texten genom mobilkameran på engelska.
Nu väntar jag bara på Android-versionen.
torsdag 16 december 2010
Gravad lax
Idag har jag försökt grava lax. Gjorde en lite halvhjärtad film också. Får se hur gott det blir, i värsta fall får jag väl köpa färdiggravad lax senare.
onsdag 15 december 2010
[Drömmar] Kan jag rå för vad jag drömmer?
Det känns nästan som att jag borde be om ursäkt. När jag vaknade insåg jag att det bara var en dröm, men precis innan det kändes den så verklig.
Kan jag ställas till svars för vad jag drömmer? Kan jag rå för det?
Om jag drömmer att jag drogar dig, tar dig till ett inplastat rum, klär av dig naken, gladpackar dig till en metalbrits, tar ett fast grepp om kniven, siktar in mig på ditt bröst, höjer armarna, hugger och vaknar i ett ryck precis när kniven ska börja borra in sig i dig. Om jag drömmer det, borde jag säga något till dig? Borde jag be om ursäkt?
Kan jag ställas till svars för vad jag drömmer? Kan jag rå för det?
Om jag drömmer att jag drogar dig, tar dig till ett inplastat rum, klär av dig naken, gladpackar dig till en metalbrits, tar ett fast grepp om kniven, siktar in mig på ditt bröst, höjer armarna, hugger och vaknar i ett ryck precis när kniven ska börja borra in sig i dig. Om jag drömmer det, borde jag säga något till dig? Borde jag be om ursäkt?
Nu var det inte alls det jag drömde i natt. Verkligen inte. Tvärtom, nästan. Det var varmt, mjukt och luddigt inte kallt och sterilt. Ingen kniv, ingen panik, ingen oro. Bara påklätt lugn och trygghet i en suddigt överexponerad värld. Uppkrupen i en soffa, fingrar genom lent hår, varm andedräkt i nacken, gemensamma andetag. Avslappnat, underbart, fantastiskt.
Magiskt.
Magiskt.
tisdag 14 december 2010
Tågresan hem
"Jag har precis inlett en EPISK resa". Jag ringde mamma när jag kom till Lund i går.
För en vecka sen åkte jag tåg ner till Skåne utan ett enda problem. I söndags kom jag och pappa till köpenhamn, tog tåget, under vattnet, över bron, in i nya Citytunneln och klev av vid Triangelen helt utan problem.
Jag har hört om alla förseningar men sånt drabbar inte mig. Jag har blommiga långkalsonger och en stickad mössa - hur skulle något kunna gå fel? (Ja, det är precis så jag resonerar och det fungerar förvånadsvärt ofta)
Kom till Malmö Central 1557, hade köpt biljet 1604. 1611 skulle X2000 till Stockholm gå från spår sex. Det blev flyttat till spår tre och sen till spår x. Den automatiska rösten lät förvirrad.
"Teåg fiemhundraförtifeyra meot Stiockhålm avgeår freån speår exx."
Men något X2000 dök aldrig upp och det fanns ingen spår x. Plötsligt stod det någon från SJ bredvid mig som sa att vi skulle hoppa på första bästa tåg till Lund för att hoppa på X2000 där. Förvirringen var total och på Malmö Central kändes det som att alla tåg gick från fel perrong vid fel tid.
Allt hade gått enligt planerna när Citytunneln började användas i söndags, det skröt de om på lokalnyheterna. I går verkade alla som kunde något ha tagit ledigt. Jag hoppade på Ängelholmståget och åkte tiominutersstreckan från Malmö till Lund på 20 min.
Tåget från Lund kom från fel håll. Det var tydligen 77 minuter försenat från Stockholm på grund av ett fel i något ställverk och de hade valt att vända i Lund istället för Malmö för att spara tid. Kom iväg från Lund 30 minuter sena och kom fram 40 minuter efter utsatt tid. Det gav mig nog med tid att köpa mat på Centralen innan jag skulle vidare hem.
På stockholmståget hann jag se Twillight: Eclipse (2010) och Saw (2004). Båda överraskade på sina egna sätt. Det blev en spännande resa in och ut ur mobiltäckning och det är skönt att vara hemma igen. Även om det gärna hade fått vara några tiotals grader varmare.
För en vecka sen åkte jag tåg ner till Skåne utan ett enda problem. I söndags kom jag och pappa till köpenhamn, tog tåget, under vattnet, över bron, in i nya Citytunneln och klev av vid Triangelen helt utan problem.
Jag har hört om alla förseningar men sånt drabbar inte mig. Jag har blommiga långkalsonger och en stickad mössa - hur skulle något kunna gå fel? (Ja, det är precis så jag resonerar och det fungerar förvånadsvärt ofta)
Kom till Malmö Central 1557, hade köpt biljet 1604. 1611 skulle X2000 till Stockholm gå från spår sex. Det blev flyttat till spår tre och sen till spår x. Den automatiska rösten lät förvirrad.
"Teåg fiemhundraförtifeyra meot Stiockhålm avgeår freån speår exx."
Men något X2000 dök aldrig upp och det fanns ingen spår x. Plötsligt stod det någon från SJ bredvid mig som sa att vi skulle hoppa på första bästa tåg till Lund för att hoppa på X2000 där. Förvirringen var total och på Malmö Central kändes det som att alla tåg gick från fel perrong vid fel tid.
Allt hade gått enligt planerna när Citytunneln började användas i söndags, det skröt de om på lokalnyheterna. I går verkade alla som kunde något ha tagit ledigt. Jag hoppade på Ängelholmståget och åkte tiominutersstreckan från Malmö till Lund på 20 min.
Tåget från Lund kom från fel håll. Det var tydligen 77 minuter försenat från Stockholm på grund av ett fel i något ställverk och de hade valt att vända i Lund istället för Malmö för att spara tid. Kom iväg från Lund 30 minuter sena och kom fram 40 minuter efter utsatt tid. Det gav mig nog med tid att köpa mat på Centralen innan jag skulle vidare hem.
På stockholmståget hann jag se Twillight: Eclipse (2010) och Saw (2004). Båda överraskade på sina egna sätt. Det blev en spännande resa in och ut ur mobiltäckning och det är skönt att vara hemma igen. Även om det gärna hade fått vara några tiotals grader varmare.
måndag 13 december 2010
Jag kan flyga, jag är inte rädd
Det var inte så att han var rädd att flyga - Nej, det skulle han aldrig erkänna - men han var medveten om riskerna.
När planet accelererade på startbanan och han satt och väntade på att känna planet lätta från marken. När det gick in för landning, sekunderna innan hjulen kunna nudda vid marken och varje vindpust skakade om planet. Det var då han började fundera.
Han tänkte att om något gick fel så skulle allt vara över inom några minuter. Hade han levt sitt liv efter sin fulla potential? Var det något han ångrade?
Det var en befriande känsla för han visste svaret. Som när du singlar slant för att du är osäker på vad du vill. Det fungerar, inte för att det fattar beslutet åt dig, utan för att du under den korta stund slanten flyger genom luften inser vad du hoppas på.
Det var inget han ångrade. Visst hade han kunnat anstränga sig lite mer, presterat lite bättre, men på det hela taget tyckte han att han hade gjort bra ifrån sig. Tanken gled vidare. Jo, det visst var det något han ångrade.
Han såg henne blixtra förbi framför sig, hennes kolsvarta hår, snövita hy och ögon vars pupiller tycktes brinna i ett hav av grönt. Han kände hur det högg till i bröstet. Hon var helt fantastisk, underbar, otrolig och. Och han ångrade att han inte sagt det till henne. Tänk om han inte skulle få chans att göra det? Tänk om..
Men längre än så hann han aldrig tänka, för då hade planet redan lyft eller landat och faran var redan över.
När planet accelererade på startbanan och han satt och väntade på att känna planet lätta från marken. När det gick in för landning, sekunderna innan hjulen kunna nudda vid marken och varje vindpust skakade om planet. Det var då han började fundera.
Han tänkte att om något gick fel så skulle allt vara över inom några minuter. Hade han levt sitt liv efter sin fulla potential? Var det något han ångrade?
Det var en befriande känsla för han visste svaret. Som när du singlar slant för att du är osäker på vad du vill. Det fungerar, inte för att det fattar beslutet åt dig, utan för att du under den korta stund slanten flyger genom luften inser vad du hoppas på.
Det var inget han ångrade. Visst hade han kunnat anstränga sig lite mer, presterat lite bättre, men på det hela taget tyckte han att han hade gjort bra ifrån sig. Tanken gled vidare. Jo, det visst var det något han ångrade.
Han såg henne blixtra förbi framför sig, hennes kolsvarta hår, snövita hy och ögon vars pupiller tycktes brinna i ett hav av grönt. Han kände hur det högg till i bröstet. Hon var helt fantastisk, underbar, otrolig och. Och han ångrade att han inte sagt det till henne. Tänk om han inte skulle få chans att göra det? Tänk om..
Men längre än så hann han aldrig tänka, för då hade planet redan lyft eller landat och faran var redan över.
söndag 12 december 2010
[Egypten] Stormtennis
Jag och pappa ska spela tennis. Det finns en tennisplan på hotellet och det blåser nästan storm. Vindriktingen är sådan att ena spelaren ständigt slår ut bollarna och den andra har svårt att få dem över nät. Planen ser ut som en östtysk parkeringsplats, den är sprucken, nätet så dåligt att pappa lyckas så en boll under det och utrymmet runt planen så litet att det bara är en halvmeter från baslinjen till staketet.
Vi har roligt ändå och hoppas på mer stiltje senare i veckan.
Vi har roligt ändå och hoppas på mer stiltje senare i veckan.
lördag 11 december 2010
[Egypten] 19 år
”Men hur gammal är du?” frågade hon. ”Gissa” svarade jag. ”Men, det är ju jättesvårt. 19 kanske?”
”Nästan rätt, jag är 25”.
Hon tvekade. ”Okej. Men du kommer att vara glad att du ser så ung ut om några år.”
Så jag hittade några svenskar som nästan är i min ålder. En stockholmare som fyller 18 inom en vecka som är här med sin mamma för ”att slippa snön” och två 19-åriga tjejer från Borlänge (och när jag skriver Bårlänge läser jag det med en sån där gnällig dialekt som tjejerna från Borlänge pratar med).
”Det finns tydligen ett Disco här” sa en av Borlänge-tjejerna ”fast ni är de ända unga vi har träffat så jag vet inte.”
Discolokalen var helt öde, så när som på några av dansarna från ”kvällsunderhållningen”. De presenterade sig och började gissa vår ålder. ”You're nineteen!” var förslaget. Så jag antar att jag ser ut som en nittonåring. Jahopp.
När vi insåg att vi var discot gick vi till Borlängetjejernas as hotellrum, jag, snart-18-åriga-tjejen och Borlängetjejerna. Sen satt vi och spelade kortspel som byggde mer på tur än på skicklighet ”Åh, jag älskar dig som ger mig så bra kort!” varvades med ”Fan va dum du är som ger mig så dåliga kort!”. Jag förlorade men hade rätt kul ändå.
”Nästan rätt, jag är 25”.
Hon tvekade. ”Okej. Men du kommer att vara glad att du ser så ung ut om några år.”
Så jag hittade några svenskar som nästan är i min ålder. En stockholmare som fyller 18 inom en vecka som är här med sin mamma för ”att slippa snön” och två 19-åriga tjejer från Borlänge (och när jag skriver Bårlänge läser jag det med en sån där gnällig dialekt som tjejerna från Borlänge pratar med).
”Det finns tydligen ett Disco här” sa en av Borlänge-tjejerna ”fast ni är de ända unga vi har träffat så jag vet inte.”
Discolokalen var helt öde, så när som på några av dansarna från ”kvällsunderhållningen”. De presenterade sig och började gissa vår ålder. ”You're nineteen!” var förslaget. Så jag antar att jag ser ut som en nittonåring. Jahopp.
När vi insåg att vi var discot gick vi till Borlängetjejernas as hotellrum, jag, snart-18-åriga-tjejen och Borlängetjejerna. Sen satt vi och spelade kortspel som byggde mer på tur än på skicklighet ”Åh, jag älskar dig som ger mig så bra kort!” varvades med ”Fan va dum du är som ger mig så dåliga kort!”. Jag förlorade men hade rätt kul ändå.
[Pappa] Italienska för nybörjare
Pappa ligger på sängen på hotellrummet och spelar ett italienskt ordförståelsespel på sin iPod Touch.
Pappa: Hemmafru? Kan du det? Det heter Casalinga. Ett av de första orden jag lärde mig på italienska. Det och ordet för persilja, men det har jag glömt.
Pappa: Hemmafru? Kan du det? Det heter Casalinga. Ett av de första orden jag lärde mig på italienska. Det och ordet för persilja, men det har jag glömt.
[Matematik] 8*8...8+13
Gå till Google.com och skriv in 8*8+13. Google instant bör visa svaret direkt.
Flytta muspekaren till andra åttan och tryck på 8. Det står nu 8*88+13. Google visar svaret.
Fortsätt med 8*888+13. Ser du mönstret?
Testa med fler:
8*8+13
8*88+13
8*888+13
8*8888+13
8*88888+13
8*888888+13
8*8888888+13
Lurigt va?
fredag 10 december 2010
[Egypten] Danskjävlar
Jag hatar inte danskar generellt. Danskjävlar har jag däremot svårt för. Jag satt bredvid två på flyget idag.
Det var ett äldre par som beställde in varsin gammeldansk precis när planet lyft och klockan knappt passerat åtta på morgonen. Sen ägnade de resten av resan åt försöka lösa Sudokus och åt att dricka ännu mer gammeldansk. Danskjävlar.
Första intrycket av Egypten är öken, men knappa 30 grader och sand mellan tårna känns skönt för mig som aldrig lyckats vänja mig vid minus tio och snö som kryper ner i nacken.
Hotellet är som väntat fyllt av en blandning av nordeuropeer strax över pensionsåldern. ”Kvällsunderhållningen” plankad direkt ur Sällskapsresan, komplett med fågeldans och en överentusiastisk DJ.
Så åt jag min första kofta, en köttfärsdolme som ironiskt nog var gjord på lamm. Det var mycket gott vilket gjorde mig besviken på den kycklingkofta jag fick tag på någon timme senare som inte alls var lika gott kryddad.
Det var ett äldre par som beställde in varsin gammeldansk precis när planet lyft och klockan knappt passerat åtta på morgonen. Sen ägnade de resten av resan åt försöka lösa Sudokus och åt att dricka ännu mer gammeldansk. Danskjävlar.
Första intrycket av Egypten är öken, men knappa 30 grader och sand mellan tårna känns skönt för mig som aldrig lyckats vänja mig vid minus tio och snö som kryper ner i nacken.
Hotellet är som väntat fyllt av en blandning av nordeuropeer strax över pensionsåldern. ”Kvällsunderhållningen” plankad direkt ur Sällskapsresan, komplett med fågeldans och en överentusiastisk DJ.
Så åt jag min första kofta, en köttfärsdolme som ironiskt nog var gjord på lamm. Det var mycket gott vilket gjorde mig besviken på den kycklingkofta jag fick tag på någon timme senare som inte alls var lika gott kryddad.
[Sheldon Cooper] Ett misslyckat citat
Pinky: "...och då visade det sig att hon hade fått en servet med texten 'live well and prosper'."
Jag: "Det är fel."
Pinky: "Va?"
Jag: "Det är fel. Vulcans hälsningsfras är 'Live long and prosper', inte 'Live well and prosper'."
I det ögonblicket insåg jag att det förmodligen precis därför hon tycker att jag liknar Sheldon.
torsdag 9 december 2010
[Egypten] Hemlighetsfull guide
Vi hade morgonmöte i lobbyn. Utflykterna skulle presenteras och saker och ting redas ut. Mitt i genomgången avbryter någon från hotellet, ursäktar sig och ber att få byta några ord med vår egyptiske guide.
De håller handen för munnen för att vi inte ska kunna läsa läppar och börjar viska till varandra. På arabiska. ”Vilken tur att de viskar” tänkte jag högt ”annars hade jag ju förstått precis vad de säger.”
De håller handen för munnen för att vi inte ska kunna läsa läppar och börjar viska till varandra. På arabiska. ”Vilken tur att de viskar” tänkte jag högt ”annars hade jag ju förstått precis vad de säger.”
[Egypten] Fyrhjulingssafari
Fyrhjulingssafari påminner mycket om valsafari. Fast det är mycket dammigare, och så kör man fyrhjuling i öknen istället för båt på havet. Och så får man inte se några valar, men det är inte säkert att man gör på valsafari heller, så det är nästan precis lika.
[Egypten] Bland hajar och Pharaoner
Jag befinner mig i Egypten. Nej, det är ingen fara med mig. Det är inte här turister blir uppätna av hajar. Vi har dock perfekt väder, väder som känns ännu bättre när vi varje kväll ser på CNN:s väderprogram och får reda på hur läget är i norden.
Jag har skrivit ner några små funderingar på pappas EEE PC och om jag lyckas föra över texterna till datorerna med internet här på hotellet så kommer ni att kunna läsa. De kommer med några dagars eftersläp jämfört med när de skrevs, och bilderna kommer att komma i separata inlägg när jag kommer hem.
Förhoppningsvis kan ni nöja er med det lilla jag ger er.
Jag har skrivit ner några små funderingar på pappas EEE PC och om jag lyckas föra över texterna till datorerna med internet här på hotellet så kommer ni att kunna läsa. De kommer med några dagars eftersläp jämfört med när de skrevs, och bilderna kommer att komma i separata inlägg när jag kommer hem.
Förhoppningsvis kan ni nöja er med det lilla jag ger er.
[YouTube] Nicholas Cage Losing His Shit
Finns en hel genre av filmer på YouTube där de bara klippt ihop massa scener med samma tema. Detta är en favorit.
This is Spinal Tap
En bra sak med internet är att det är så många nördar som utvecklar. Det gör att det går att hitta nördiga referenser lite här och där.
Wolfram Alphas svar på frågan hur snabbt en svala flyger är ett exempel.
IMDB:s Spinal Tap-sida är en annat:
Kommer bli mycket besviken om ingen av mina läsare förstår referenserna.
Wolfram Alphas svar på frågan hur snabbt en svala flyger är ett exempel.
IMDB:s Spinal Tap-sida är en annat:
Kommer bli mycket besviken om ingen av mina läsare förstår referenserna.
onsdag 8 december 2010
[Nariga fötter] Farbror Barbro
Problämet är de hä dårå. Jag tar så mycket kräm så jag känner me som Farbror Barbror dårå. Och så blir fötterna helt jättekladdiga, så jag lixom ba glide runt på golve. Föstör. Men så fint de låter. Och kom ihåg:
Det finns inga genvägar till de pärfeka ljudet dårå.
[GoogleTV] Kevin Bacon imiterar Kevin Bacon
Jag vet inte vad jag ska tycka om GoogleTV, ett försök att sudda ut gränsen mellan TV och dator. Jag vet däremot att jag tycker den här reklamen om och med Kevin Bacon är ruskigt bra.
tisdag 7 december 2010
Nariga fötter
Mina fötter spenderar större delen av dagarna i mina skor. Jag spenderar stora delar av dagarna framför datorn.
När jag blir rastlös eller trött eller uttråkad eller koncentrerar mig eller nästan närsomhelst faktiskt, så brukar jag skaka på benen under skrivbordet. Det brukar inte gillas av min omgivning. Utan skor leker jag mest med fötterna.
Finns det en förgreningsdosa värmer jag fötterna på den. Det värsta som finns är om det är en sån där förgreningsdosa med en på/av-knapp. Speciellt om jag sitter vid en stationär dator.
Jag vet inte hur många gånger jag har råkat stänga av strömmen till datorn mitt i något jätteviktigt för att jag satt och lekte med förgreningsdosan med fötterna.
För någon dag sedan satt jag barfota igen. Det kliade under foten så jag kliade hålfoten mot översidan på andra foten. Det kliade och jag kliade. Så började det svida om foten. Jag tänkte att det var något jag fick för mig och ignorerade det.
När jag skulle gå och lägga mig hade jag jätteont i foten. Jag tog av mig strumpan och tittade.
Hela hålfoten, alltså utrymmet mellan hälen och tårna, visst heter det hålfoten? Oavsett. Hela den hade torkat sönder. Det var frasigt och narigt och sprucket och det onda var inte något jag hade föreställt mig.
Jag visste inte ens att man kunde bli torr där. Och inte så torr att det sprack, gick hål och började svida.
Fick en fotkräm av Stella så vi får se hur det går. Bara att trampa vidare. Förhoppningsvis är det ett steg i rätt riktning. Har tyvärr inte fotat så jag kan visa.
[SJ] "Bli ett fan"
Dåligt underhållen järnväg, snökaos och förseningar gör att det ganska jobbigt att vara ansvarig för SJ:s PR. En bra grej är ju att använda sociala medier. Som Facebook. Jag hittar följande på SJ.se:
Det är ju helt fantastiskt. "Bli en fan". Bra idé. Fast det hade nog varit ännu bättre att skaffa sig en bra image först och sen skaffa sig en fan-sida på Facebook.
måndag 6 december 2010
[TMYK] Small Penis Rule
Jag läser på Wikipedia om hur man kan använda Small penis rule för att komma undan förtal:
"...For a fictional portrait to be actionable, it must be so accurate that a reader of the book would have no problem linking the two," said Mr. Friedman. Thus, he continued, libel lawyers have what is known as "the small penis rule." One way authors can protect themselves from libel suits is to say that a character has a small penis, Mr. Friedman said. "Now no male is going to come forward and say, 'That character with a very small penis, 'That's me!' "Jag tycker att det är hur dumt som helst. En karaktär måste ju vara mer än bara en kukstorlek, fast Small penis rule har tydligen åberopats i en rättegång 2006, så vad vet jag?
[StarCraft] A Question From RagingFungus!
Läser på Ellis blogg om läsargenererat innehåll. Både läsvärt och roligt. Samtidigt pågår GSL3, en StarCraft II-turnering i Sydkorea där priset för vinnaren är motsvarande knappa 500 000 kronor.
GSL3 har också läsargenererat innehåll. Under matcherna går det att ställa frågor via GOMTV:s forum. Frågor som ställs till vinnarna efter machen.
De bästa frågorna väljs ut av GOMTV och sen måste Artosis, en av kommentatorerna, ställa frågorna till spelarna. Men det tas ingen hänsyn frågeställarens användarnamn, något som de som ställer frågor har upptäckt.
I tidigare säsonger av GSL var detta inget problem, men nu har det börjat spåra ur. På forumet pågår det en inofficiell tävling om vem som kan komma på det konstigaste användarnamnet så att Artosis kommer av sig. Det är fantastiskt roligt att titta på.
GSL3 har också läsargenererat innehåll. Under matcherna går det att ställa frågor via GOMTV:s forum. Frågor som ställs till vinnarna efter machen.
De bästa frågorna väljs ut av GOMTV och sen måste Artosis, en av kommentatorerna, ställa frågorna till spelarna. Men det tas ingen hänsyn frågeställarens användarnamn, något som de som ställer frågor har upptäckt.
I tidigare säsonger av GSL var detta inget problem, men nu har det börjat spåra ur. På forumet pågår det en inofficiell tävling om vem som kan komma på det konstigaste användarnamnet så att Artosis kommer av sig. Det är fantastiskt roligt att titta på.
söndag 5 december 2010
[Egypten] Resfeber
Pappa kom in och väckte mig:
"Upp och hoppa. Jag råkade ställa min klocka en timme för tidigt. Du kan ligga och dra dig ett tag om du vill. Väcker dig om tio minuter."
Jahopp. Inte mycket att göra. Nu har jag gått igenom min packning igen. Flyttat över lite bra-att-ha-saker (ett ombyte med shorts/badbyxor, underkläder och en t-tröja) från stora väskan till handbagaget.
Resten av min packning ligger i pappas väska. Då känns det som att jag reser med endast handbagage. Det värsta jag vet är att ha för mycket packning. Det får mig att känna mig som en sån newb.
"Upp och hoppa. Jag råkade ställa min klocka en timme för tidigt. Du kan ligga och dra dig ett tag om du vill. Väcker dig om tio minuter."
Jahopp. Inte mycket att göra. Nu har jag gått igenom min packning igen. Flyttat över lite bra-att-ha-saker (ett ombyte med shorts/badbyxor, underkläder och en t-tröja) från stora väskan till handbagaget.
Resten av min packning ligger i pappas väska. Då känns det som att jag reser med endast handbagage. Det värsta jag vet är att ha för mycket packning. Det får mig att känna mig som en sån newb.
lördag 4 december 2010
En dag som på räls
Vaknade vid nio, vilket gav mig precis lagom med tid för att ta mig hem, packa inför Egyptenresan, städa och diska undan.
Kom till Centralen med en timme tillgodo till Malmötåget. Tänkte köpa presenter åt mamma på Designtorget. Det var fullproppat med människor och min enorma ryggsäck gjorde det klurigt att navigera genom butiken.
Jag kunde inte hitta det jag letade efter. En kassa var stängd och bakom den stod en tjej och klistrade lappar på en kartong. Jag sneglade på klockan. 50 minuter kvar.
"Hej" sa jag "eftersom din kassa är stängd kanske du kan hjälpa mig?"
"Javisst!" sa hon och sken upp.
Hon guidade mig igenom vimlet av kunder på ett sätt som fick mig att lugna ner mig. Det visade sig att produkten jag letade efter inte fanns, men hon visade något liknande.
Vid det här laget var jag både lugn och glad. Om det var för att hon varit snäll mot mig eller för att hon var söt vet jag inte. Jag tackade för mig och gick till Akademibokhandeln för att köpa en bok.
Ranelid höll ett tal i affären. Han pratade om hur han upptäckt opera på egen hand och att ingen kunde lära honom något. Jag drog på mig mina lurar och lät musiken dränka bort hans röst.
På väg ut ur bokhandeln köpte jag ett kuvert och ett papper. Jag skrev "Tack!" på kuvertet och lämnade ett litet meddelande till tjejen från Designtorget på lappen.
Nu var det 40 minuter kvar tills tåget skulle gå, så jag gick tillbaka till Designtorget och lämnade kuvertet till tjejen bakom den stängda kassan. Hon såg förvånad ut, men jag stannade inte för att se hennes reaktion när hon läste meddelandet (vilket kanske var extra bra eftersom jag avslutat meddelandet med orden "Nu måste jag rusa…").
Kom till Centralen med 30 minuter tillgodo. Köpte ett Whopper Meal och satte mig på tåget.
Det kom en tjej och satte sig på andra sidan gången. Hon hade en stor väska som hon la vid fötterna så hon knappt fick plats. Det kom några och sa att hon satt på deras plats.
"Åh, då måste jag sätta mig på min plats bredvid dig" sa hon och tittade på mig. Jag frågade om hon inte skulle lägga upp hennes väska på hyllan, men hon sa att hon inte orkade. När jag hjälpte henne blev jag kallad för gentleman.
La armbågen mot armstödet, lutade mot handen och sov tills handen somnade. Då bytte jag arm och sov tills andra handen somnade. Sen såg jag How To Train Your Dragon, lyfte ner tjejens väska, blev kallad för gentleman igen och kom fram till Malmö enligt tidtabellen.
Det är helt fantastiskt att man kan sätta sig på ett tåg, åka genom ett vackert snölandskap och komma fram över 60 mil senare i tid. Förstår inte varför folk klagar på SJ, gick ju som på räls.
Nu sitter jag och tittar på Robins och äter lussekatter som Stella bakat. Imorgon åker jag och pappa till Egypten.
Kom till Centralen med en timme tillgodo till Malmötåget. Tänkte köpa presenter åt mamma på Designtorget. Det var fullproppat med människor och min enorma ryggsäck gjorde det klurigt att navigera genom butiken.
Jag kunde inte hitta det jag letade efter. En kassa var stängd och bakom den stod en tjej och klistrade lappar på en kartong. Jag sneglade på klockan. 50 minuter kvar.
"Hej" sa jag "eftersom din kassa är stängd kanske du kan hjälpa mig?"
"Javisst!" sa hon och sken upp.
Hon guidade mig igenom vimlet av kunder på ett sätt som fick mig att lugna ner mig. Det visade sig att produkten jag letade efter inte fanns, men hon visade något liknande.
Vid det här laget var jag både lugn och glad. Om det var för att hon varit snäll mot mig eller för att hon var söt vet jag inte. Jag tackade för mig och gick till Akademibokhandeln för att köpa en bok.
Ranelid höll ett tal i affären. Han pratade om hur han upptäckt opera på egen hand och att ingen kunde lära honom något. Jag drog på mig mina lurar och lät musiken dränka bort hans röst.
På väg ut ur bokhandeln köpte jag ett kuvert och ett papper. Jag skrev "Tack!" på kuvertet och lämnade ett litet meddelande till tjejen från Designtorget på lappen.
Nu var det 40 minuter kvar tills tåget skulle gå, så jag gick tillbaka till Designtorget och lämnade kuvertet till tjejen bakom den stängda kassan. Hon såg förvånad ut, men jag stannade inte för att se hennes reaktion när hon läste meddelandet (vilket kanske var extra bra eftersom jag avslutat meddelandet med orden "Nu måste jag rusa…").
Kom till Centralen med 30 minuter tillgodo. Köpte ett Whopper Meal och satte mig på tåget.
Det kom en tjej och satte sig på andra sidan gången. Hon hade en stor väska som hon la vid fötterna så hon knappt fick plats. Det kom några och sa att hon satt på deras plats.
"Åh, då måste jag sätta mig på min plats bredvid dig" sa hon och tittade på mig. Jag frågade om hon inte skulle lägga upp hennes väska på hyllan, men hon sa att hon inte orkade. När jag hjälpte henne blev jag kallad för gentleman.
La armbågen mot armstödet, lutade mot handen och sov tills handen somnade. Då bytte jag arm och sov tills andra handen somnade. Sen såg jag How To Train Your Dragon, lyfte ner tjejens väska, blev kallad för gentleman igen och kom fram till Malmö enligt tidtabellen.
Det är helt fantastiskt att man kan sätta sig på ett tåg, åka genom ett vackert snölandskap och komma fram över 60 mil senare i tid. Förstår inte varför folk klagar på SJ, gick ju som på räls.
Nu sitter jag och tittar på Robins och äter lussekatter som Stella bakat. Imorgon åker jag och pappa till Egypten.
fredag 3 december 2010
[TV] Vad har du för problem?
Amerikansk teve är inte som svensk teve.
Problemprogram är mycket vanligare. Alltså program dit folk kommer för att de har något problem. Program som Oprah, Jerry Springer, Tyra Banks Show eller Dr Phil. Ibland undrar man var de hittar de här personerna och om det är på riktigt. Men det spelar ingen roll. Det är underhållning.
Om du vill se mer har jag en hel drös med bilder här (<-- klicka!)
Problemprogram är mycket vanligare. Alltså program dit folk kommer för att de har något problem. Program som Oprah, Jerry Springer, Tyra Banks Show eller Dr Phil. Ibland undrar man var de hittar de här personerna och om det är på riktigt. Men det spelar ingen roll. Det är underhållning.
Om du vill se mer har jag en hel drös med bilder här (<-- klicka!)
[StarCraft] "Det här är inte StarCraft!"
Nordkorea skickar missiler mot Sydkorea. Sydkoreas svar blir 13 minuter försenad och enligt kritiker inte tillräckligt kraftfull. Hur bemöter Sydkoreas försvarsminister kritiken när han blir utfrågad?
Genom att utbrista "Det här är inte StarCraft!"
Spelbloggen Kotaku skriver:
Som Kotaku noterar är StarCraft-referenser inget nytt i Sydkorea, det har till och med använts som metafor för... kärlek.
Genom att utbrista "Det här är inte StarCraft!"
Spelbloggen Kotaku skriver:
"Kim [försvarsministern] certainly wasn't making light of the situation. If anything, he was using StarCraft, a national obsession in South Korea, to illustrate a point: the confrontation with the North is very serious and cannot be taken lightly."Försvarsministern har nu tvingats avgå, inte på grund av StarCraft-referensen, utan på grund av sitt tveksamma agerande nu och tidigare.
Som Kotaku noterar är StarCraft-referenser inget nytt i Sydkorea, det har till och med använts som metafor för... kärlek.
torsdag 2 december 2010
[Karlstad] Förvirrad åsna i trafiken
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Den känns som att det finns mer här som inte riktigt förmedlas av rapporten på polisens hemsida.
Jag försöker föreställa mig. Tre hästar och en åsna. I trafiken. I snön. Av någon anledning får det mig att tänka på Madagascar. Skulle inte förvåna mig om det är pingviner som ligger bakom det hela.
Onsdagsmjöd på tunnan
I ett litet försök att förnya oss blev det onsdagsmjöd på Tunnan istället för torsdagsöl på The Liffey. Nu är det ju svårt att byta rakt av och eftersom vi var hungriga och inte särskilt sugna på Tunnans julbord så blev det en öl och lite mat på The Liffey först.
Tunnan hade problem med sin kortläsare. Igen. Det begränsade mjödintaget, vilket kanske inte bara var till ondo. Hur som helst hade jag med mig kameran för att föreviga kvällen.
Jag avvek när kamerabatteriet tagit slut och begav mig till centralen där jag blev gynnad av förseningarna i pendeltågstrafiken. Försökte lösa en KenKen på pendeln och hade knappt hunnit börja innan jag var framme.
Mycket trevlig kväll. Tack.
Tunnan hade problem med sin kortläsare. Igen. Det begränsade mjödintaget, vilket kanske inte bara var till ondo. Hur som helst hade jag med mig kameran för att föreviga kvällen.
Jag avvek när kamerabatteriet tagit slut och begav mig till centralen där jag blev gynnad av förseningarna i pendeltågstrafiken. Försökte lösa en KenKen på pendeln och hade knappt hunnit börja innan jag var framme.
Mycket trevlig kväll. Tack.
Och hur var er morgon?
Ibland börjar dagen lite trist. Höst-/vinterdepression, dumma väckarklockor, förseningar i kollektivtrafiken. Låt oss då glädjas åt att den här stackaren på Island hade en sämre morgon.
via Reddit
via Reddit
onsdag 1 december 2010
[Lika som bär] What's in a face?
Victoria och Daniel är så galet lika varandra. Titta på dem. TITTA! Det är ju komiskt.
Jag vet inte ens om jag ens skulle märka något om de råkade ta på sig varandras kläder. Ingen aning. Daniel? Victoria? Vem är vem? Spelar det någon roll?
Titta igen. Ser du någon skillnad? Inte jag heller. Det är samma bild som den första. Skrämmande vad lika de är. Skrämmande!
[Solsting] Spansk kvinna hävdar äganderätt på Solen. Ska börja ta betalt.
Det visar sig att trots att det finns en internationell överenskommelse om att länder inte får hävda äganderätt på planeter eller stjärnor så finns det inga regler som täcker privatpersoner.
"Jag är inte korkad, jag kan lagen" säger kvinnan som tillägger "jag gjorde det men vem som helst hade kunnat göra det, jag kom bara på det först."
Så vad ska hon göra med solen? Ta betalt så klart! Alla som använder solen ska betala. Och eftersom alla använder solen behöver man inte ta så mycket betalt, 1 krona för en årsförbrukning av solljus skulle ge henne över sex miljarder kronor per år.
Hälften av intäkterna ska gå till den spanska staten som drabbats hårt av finanskrisen, 20 procent till landets pensionsfond, 10 procent till forskning, 10 procent till att stoppa världshunger medan hon ska behålla endast 10 procent för sig själv. Ödmjukt.
"Det är dags att börja göra det här på rätt sätt, om det finns en idé för hur man skapar intäkter, förbättrar ekonomin och människors välbefinnande, varför inte göra det?" frågar hon sig.
io9 kommenterar: För att det är helt från vettet?
Läs hela artikeln här.
tisdag 23 november 2010
Att fotografera en katt
Jag sover över hos Lars och Saba. Saba är en perser som bor hos Lars. Han ger Saba mat, kammar henne och tar hand om hennes bajs. I utbyte får han klappa henne lite då och då.
Det första Saba gjorde när jag satte mig i Lars soffa var att hoppa upp i mitt knä och nysa mig på handen. Jag blev förvånad, dels för att hon oftast är blyg och därför brukar gömma sig under någon möbel när jag är på besök, men också för att jag aldrig sett en katt nysa tidigare.
Jag tog fram kameran och försökte fånga henne på bild. Det var inte så lätt.
Lars säger att Saba är en svartkropp och därför omöjlig att fotografera. Att hon är kameraskygg och bor i en lägenhet som är sparsamt belyst gör inte saken lättare. På bilden ovan har jag dragit upp ljusstyrkan så att du nästan kan ana nosen, hon var alldeles svart från början.
Och så var det det här med katters fria vilja. Oavsett hur mycket jag kravlar omkring på golvet i jakt på en perfekt bild så känns det inte som att det är min förtjänst. Saba är en diva som själv bestämmer när hon låter sig fotograferas.
Efter flera minuters katt-och-råtta-lek, eller ja, det var snarare en kamera-kille-och-katt-lek som gick ut på att jag kröp runt på alla fyra och försökte hitta en vinkel där Saba inte bara var en svart pälsboll, så hände något. Saba slutade diva sig, gick och ställde sig mitt på golvet och poserade för bilden ovan. Visst är hon söt!
Men när jag ville ta en bild till hade hon hunnit bli otålig och bestämde sig därför för att fotosessionen var över för den här gången. Nu ligger hon på Lars laptop och njuter av värmen. Där verkar hon trivas rätt bra. Men så har hon gjort sig förtjänt av vila. Hon har ju modellat så fint.
Det första Saba gjorde när jag satte mig i Lars soffa var att hoppa upp i mitt knä och nysa mig på handen. Jag blev förvånad, dels för att hon oftast är blyg och därför brukar gömma sig under någon möbel när jag är på besök, men också för att jag aldrig sett en katt nysa tidigare.
Jag tog fram kameran och försökte fånga henne på bild. Det var inte så lätt.
Lars säger att Saba är en svartkropp och därför omöjlig att fotografera. Att hon är kameraskygg och bor i en lägenhet som är sparsamt belyst gör inte saken lättare. På bilden ovan har jag dragit upp ljusstyrkan så att du nästan kan ana nosen, hon var alldeles svart från början.
Och så var det det här med katters fria vilja. Oavsett hur mycket jag kravlar omkring på golvet i jakt på en perfekt bild så känns det inte som att det är min förtjänst. Saba är en diva som själv bestämmer när hon låter sig fotograferas.
Efter flera minuters katt-och-råtta-lek, eller ja, det var snarare en kamera-kille-och-katt-lek som gick ut på att jag kröp runt på alla fyra och försökte hitta en vinkel där Saba inte bara var en svart pälsboll, så hände något. Saba slutade diva sig, gick och ställde sig mitt på golvet och poserade för bilden ovan. Visst är hon söt!
Men när jag ville ta en bild till hade hon hunnit bli otålig och bestämde sig därför för att fotosessionen var över för den här gången. Nu ligger hon på Lars laptop och njuter av värmen. Där verkar hon trivas rätt bra. Men så har hon gjort sig förtjänt av vila. Hon har ju modellat så fint.
Dublin 2010 - The Birth of Heart Man
Att en bild säger mer än tusen ord är en klyscha, men en del bilder kommer väldigt nära. Jag var i Dublin förra helgen och om jag skulle sammanfatta resan med en enda bild så skulle det bli den här.
Marie kallade mig för en "tokfrans", Pinky sa lite besviket att jag "måste ha planerat det där i förväg", Leif undrade "hur jag vågade", mamma sa att jag "outat min exhibitionism", Stella tyckte att det var "en väldigt sexig stil", Anna kallade mig för "heting", Renen undrade om det inte var pinsamt och reaktionerna på Whelan's… ja, jag kommer till dem.
Jag satt i baren på Whelan's tillsammans med Ron. Sadie vaggade runt i pubdelen i jakt på personer att hälsa på. Hon hittade en kille som hon drog med tillbaka till mig och Ron. "These are my friends" sa hon och staplade till "Ron, and Albert!".
Killen tittade på Ron och sen på mig och sen på mitt skrev.
Han tappade balansen och tog ett halvt steg bakåt. "Fucking hell!" Han tog ytterligare ett halvt steg bakåt. "Fucking hell!" Sadie la handen på hans axel och frågade om han var okej. "Fucking hell!" Sadie försökte få hans uppmärksamhet killen fortsatte att stirra på mitt skrev. "Fucking hell!" Jag och Ron tittade på varandra och sen på honom. "Fucking hell!"
Det var helt fantastiskt att se. Han tycktes ha fastnat i en slinga som jag antar gick något i stil med "Vad i helvete är det där?", "Herre Gud, jag tittar på en killes skrev!", "Vad i helvete är det där?", "Herre Gud, jag tittar på en killes skrev!", "Vad i helvete är det där?", osv. En helt logisk reaktion.
Till alla som undrar hur jag vågade (det är fler än Leif som gjort) eller om det inte var pinsamt (det är fler än Renen som gjort) så kan jag lugna er. Jag vågade för att det inte kändes särskilt pinsamt. Och det kändes inte särskilt pinsamt av två anledningar: dels var jag utklädd och därför kändes det som att fokus var på min klädsel och inte på mig och så var det fantastiskt roligt.
Vi är inte mer än vi delar med oss av. Du kan vara världens mest intressanta, roliga och fantastiska människa, men om du inte bjuder på dig själv spelar det ingen roll.
Jag har inte mycket att komma med. Jag kan varken sjunga eller dansa, spelar inget instrument och jag blir inte roligare när jag får i mig alkohol. För att kompensera försöker jag bjuda på det lilla jag har att erbjuda. Ibland behövs det inte mer.
Efter besöket på Whelan's (som slutade med att Sadie blev utslängd och egentligen är en alldeles för bra historia för att förpassas till en parentes. Hang on.) Sådär. Var var jag? Sadie behövde hjälp att gå på toa (och nu förstår jag varför tjejer alltid går två och två) så hon drog in mig i ett bås på herrtoaletten.
Det tog inte många sekunder innan det var en vakt som bankade på dörren och skrek: "You can't be in there!"
Jag öppnade dörren, gick ut, höll upp händerna i luften i en jag-har-inte-gjort-nått-fel-gest och sa "I haven't done anything!"
Vakten tittade på mig, på mina byxor, på mitt skrev, hade uppenbarligen svårt att behandla och hantera synintrycken, vände sig mot toalettdörren, bankade och skrek: "You can't be in there!".
Jag kände mig som en rosa elefant och Sadie blev utslängd, från toan och från Whelan's. Men hursomhelst.
Efter besöket på Whelan's fixade vi lite fyllekäk och begav oss till mitt och Antons hotellrum för lite efterfest. Jag filmade hela efterfesten, fick ihop drygt 25 minuter, men det blir så tråkigt att titta på så jag har klippt ner det till fem minuter. Mycket bättre.
Så avslutades fredagen. En helt fantastisk fredag. Föga kunde vi ana att detta bara var en försiktig uppvärmning, en liten provsmakning, en teaser rent av, inför vad som skulle hända dagen efter.
Marie kallade mig för en "tokfrans", Pinky sa lite besviket att jag "måste ha planerat det där i förväg", Leif undrade "hur jag vågade", mamma sa att jag "outat min exhibitionism", Stella tyckte att det var "en väldigt sexig stil", Anna kallade mig för "heting", Renen undrade om det inte var pinsamt och reaktionerna på Whelan's… ja, jag kommer till dem.
Jag satt i baren på Whelan's tillsammans med Ron. Sadie vaggade runt i pubdelen i jakt på personer att hälsa på. Hon hittade en kille som hon drog med tillbaka till mig och Ron. "These are my friends" sa hon och staplade till "Ron, and Albert!".
Killen tittade på Ron och sen på mig och sen på mitt skrev.
Han tappade balansen och tog ett halvt steg bakåt. "Fucking hell!" Han tog ytterligare ett halvt steg bakåt. "Fucking hell!" Sadie la handen på hans axel och frågade om han var okej. "Fucking hell!" Sadie försökte få hans uppmärksamhet killen fortsatte att stirra på mitt skrev. "Fucking hell!" Jag och Ron tittade på varandra och sen på honom. "Fucking hell!"
Det var helt fantastiskt att se. Han tycktes ha fastnat i en slinga som jag antar gick något i stil med "Vad i helvete är det där?", "Herre Gud, jag tittar på en killes skrev!", "Vad i helvete är det där?", "Herre Gud, jag tittar på en killes skrev!", "Vad i helvete är det där?", osv. En helt logisk reaktion.
Till alla som undrar hur jag vågade (det är fler än Leif som gjort) eller om det inte var pinsamt (det är fler än Renen som gjort) så kan jag lugna er. Jag vågade för att det inte kändes särskilt pinsamt. Och det kändes inte särskilt pinsamt av två anledningar: dels var jag utklädd och därför kändes det som att fokus var på min klädsel och inte på mig och så var det fantastiskt roligt.
Vi är inte mer än vi delar med oss av. Du kan vara världens mest intressanta, roliga och fantastiska människa, men om du inte bjuder på dig själv spelar det ingen roll.
Jag har inte mycket att komma med. Jag kan varken sjunga eller dansa, spelar inget instrument och jag blir inte roligare när jag får i mig alkohol. För att kompensera försöker jag bjuda på det lilla jag har att erbjuda. Ibland behövs det inte mer.
Efter besöket på Whelan's (som slutade med att Sadie blev utslängd och egentligen är en alldeles för bra historia för att förpassas till en parentes. Hang on.) Sådär. Var var jag? Sadie behövde hjälp att gå på toa (och nu förstår jag varför tjejer alltid går två och två) så hon drog in mig i ett bås på herrtoaletten.
Det tog inte många sekunder innan det var en vakt som bankade på dörren och skrek: "You can't be in there!"
Jag öppnade dörren, gick ut, höll upp händerna i luften i en jag-har-inte-gjort-nått-fel-gest och sa "I haven't done anything!"
Vakten tittade på mig, på mina byxor, på mitt skrev, hade uppenbarligen svårt att behandla och hantera synintrycken, vände sig mot toalettdörren, bankade och skrek: "You can't be in there!".
Jag kände mig som en rosa elefant och Sadie blev utslängd, från toan och från Whelan's. Men hursomhelst.
Efter besöket på Whelan's fixade vi lite fyllekäk och begav oss till mitt och Antons hotellrum för lite efterfest. Jag filmade hela efterfesten, fick ihop drygt 25 minuter, men det blir så tråkigt att titta på så jag har klippt ner det till fem minuter. Mycket bättre.
Så avslutades fredagen. En helt fantastisk fredag. Föga kunde vi ana att detta bara var en försiktig uppvärmning, en liten provsmakning, en teaser rent av, inför vad som skulle hända dagen efter.
lördag 20 november 2010
Kramas som en högländare
Imorgon får jag träffa mamma. Det ser jag fram emot, det var alldeles för länge sen sist. Jag ska ge henne en kram. En riktig kram.
Highlander handlar om odödliga människor. Eller odödliga och odödliga. Blir de av med huvudet dör de, det är enda sättet. Om en högländer hugger huvudet av en annan så får han alla den dödes krafter.
Filmen är fjantig. De springer mest omkring och hugger huvudet av varandra varefter de vrålar: "There can be only one!" och så får de krafterna. Men idén att man kan ta kraft från någon annan är intressant.
Det är så jag känner med riktiga kramar. En riktig kram är en där båda kramarna är helt koncentrerade på kramen. Man omfamnar varandra, slappnar av, känner kramen och andas tillsammans en stund. Det är mäktigt. Och det fyller mig av energi.
Som att hugga huvudet av en högländare, fast mindre kladdigt, och så får båda krafter av varandra. Det är en termodynamisk paradox men riktiga kramar skapar energi.
Så det ska jag göra när jag träffar mamma. Jag ska ge henne en riktig kram. Nej, vi ska kramas på riktigt. För det är svårt att få rätt energiöverföring om inte båda är med på det.
Highlander handlar om odödliga människor. Eller odödliga och odödliga. Blir de av med huvudet dör de, det är enda sättet. Om en högländer hugger huvudet av en annan så får han alla den dödes krafter.
Filmen är fjantig. De springer mest omkring och hugger huvudet av varandra varefter de vrålar: "There can be only one!" och så får de krafterna. Men idén att man kan ta kraft från någon annan är intressant.
Det är så jag känner med riktiga kramar. En riktig kram är en där båda kramarna är helt koncentrerade på kramen. Man omfamnar varandra, slappnar av, känner kramen och andas tillsammans en stund. Det är mäktigt. Och det fyller mig av energi.
Som att hugga huvudet av en högländare, fast mindre kladdigt, och så får båda krafter av varandra. Det är en termodynamisk paradox men riktiga kramar skapar energi.
Så det ska jag göra när jag träffar mamma. Jag ska ge henne en riktig kram. Nej, vi ska kramas på riktigt. För det är svårt att få rätt energiöverföring om inte båda är med på det.
torsdag 18 november 2010
En blogg som ger sommarkänsla
Jag läser en ny blogg. Den uppdaterar alldeles för sällan. Eller så är jag bara otålig. Men varje inlägg. Wow.
Varje inlägg får mig att tänka på en sommarvisa.
Varje inlägg gör att jag vill springa barfota på en sommaräng. Ut på en kohage grön med blommande blommor för att någon just tagit bort snön.
Längs bäcken med så mycket vatten att det hoppar och far. Under svalor som flyger bland myggor som svalorna tar.
Se nya löven på träden och småfågelbon här och där. Se himlen så vacker på kvällen för att den är alldeles skär.
Och andra små somriga ställen där vi kan få springa omkring. Så vi blir helt fulla av sommar och benen blir fulla av spring.
Så, precis så känns det. Efter varje inlägg. Varje gång. Och jag, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill bara ha mer. Ett inlägg till. Nästa. Nyss. Nu. Tack.
Varje inlägg får mig att tänka på en sommarvisa.
Varje inlägg gör att jag vill springa barfota på en sommaräng. Ut på en kohage grön med blommande blommor för att någon just tagit bort snön.
Längs bäcken med så mycket vatten att det hoppar och far. Under svalor som flyger bland myggor som svalorna tar.
Se nya löven på träden och småfågelbon här och där. Se himlen så vacker på kvällen för att den är alldeles skär.
Och andra små somriga ställen där vi kan få springa omkring. Så vi blir helt fulla av sommar och benen blir fulla av spring.
Så, precis så känns det. Efter varje inlägg. Varje gång. Och jag, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill bara ha mer. Ett inlägg till. Nästa. Nyss. Nu. Tack.
torsdag 11 november 2010
Scandinavian Boat Show
Jag var på Scandinavian Boat Show idag och fotograferade företagets monter. Sånt behövs om man vill skriva en artikel om mässan, eller kanske göra en liten film.
Jag smög lite närmare för att ta en bild till. Hon såg så ensam ut i sin monter. Bland alla sina tröjor.
Tröjor är sånt man får i present av sina far- och morföräldrar. I mjuka paket. Den värsta sortens paket när jag var liten och den bästa sorten nu, ett ålderstecken kanske? Jag tycker att det borde ha varit fler folk som besökte hennes monter. Alla gamlingar måste ju köpa sina mjuka paket någonstans, varför inte på båtmässan?
Jag försökte smyga mig ännu närmre men då upptäckte hon mig. Hon sken upp, vilket förvånade mig, för jag ser ut som fan - utslag i hela ansiktet - och presenterade sig som Sanna. När jag berättade för Lars hur glad hon verkat sa han att det inte var så konstigt, jag var ju den enda andra under 60 på hela mässgolvet.
Vi hade precis fått igång filmvisningen i vår monter och Sanna hade perfekt vy. Det är småfilmer med mig och Lars, åtta stycken, totalt 6 minuter och 42 sekunder långa. De kommer att köras om och om och om igen. Och om igen. Hela veckan. Ända fram tills vi packar ihop på söndag. Det kommer att bli störigt att titta på. Stackars Sanna.
Hon undrade om jag skulle vara där hela veckan. Hon såg hoppfull ut när hon frågade. Nej, svarade jag. Jag var bara där för att fixa igång filmen och ta lite bilder. Så jag kommer inte att se Sanna något mer den här veckan. Hon kommer däremot att få se mig. Hela veckan. Om och om och om igen. Och om igen. Stackars Sanna.
Jag frågade om jag fick ta en till bild på henne. Min tanke var att skriva lite på företagets hemsida om våra montergrannar, en idé jag gav upp tillbaka på kontoret. Sanna sa nej först med motiveringen att hon alltid blir så ful på bild. Jag undrar om det är något söta tjejer fått lära sig att säga eller om det är ett medfött svar. Oavsett förklarade jag att hon inte alls skulle bli ful på mina bilder.
Har ni vägarna förbi Scandinavian Boat Show så ta er till Sannas monter. Där har ni perfekt utsikt över vår monter och filmerna jag har gjort med Lars. Ni kan köpa mjuka och sköna tröjor. Och om ni ser en söt tjej som står och ser lite kameraskygg ut så hälsa henne att hon inte behöver vara blyg. I alla fall inte när jag fotograferar.
När jag stod där och fotograferade som bäst så upptäckte jag något. Det stod en tjej i montern bredvid vår. I montern med alla tröjor. Jag blev glad. Inte bara för att hon var tjej, det var mest killar på mässan. Utan också för att hon var ung, och när när jag skriver killar menar jag gubbar.
Jag smög lite närmare för att ta en bild till. Hon såg så ensam ut i sin monter. Bland alla sina tröjor.
Tröjor är sånt man får i present av sina far- och morföräldrar. I mjuka paket. Den värsta sortens paket när jag var liten och den bästa sorten nu, ett ålderstecken kanske? Jag tycker att det borde ha varit fler folk som besökte hennes monter. Alla gamlingar måste ju köpa sina mjuka paket någonstans, varför inte på båtmässan?
Jag försökte smyga mig ännu närmre men då upptäckte hon mig. Hon sken upp, vilket förvånade mig, för jag ser ut som fan - utslag i hela ansiktet - och presenterade sig som Sanna. När jag berättade för Lars hur glad hon verkat sa han att det inte var så konstigt, jag var ju den enda andra under 60 på hela mässgolvet.
Vi hade precis fått igång filmvisningen i vår monter och Sanna hade perfekt vy. Det är småfilmer med mig och Lars, åtta stycken, totalt 6 minuter och 42 sekunder långa. De kommer att köras om och om och om igen. Och om igen. Hela veckan. Ända fram tills vi packar ihop på söndag. Det kommer att bli störigt att titta på. Stackars Sanna.
Hon undrade om jag skulle vara där hela veckan. Hon såg hoppfull ut när hon frågade. Nej, svarade jag. Jag var bara där för att fixa igång filmen och ta lite bilder. Så jag kommer inte att se Sanna något mer den här veckan. Hon kommer däremot att få se mig. Hela veckan. Om och om och om igen. Och om igen. Stackars Sanna.
Jag frågade om jag fick ta en till bild på henne. Min tanke var att skriva lite på företagets hemsida om våra montergrannar, en idé jag gav upp tillbaka på kontoret. Sanna sa nej först med motiveringen att hon alltid blir så ful på bild. Jag undrar om det är något söta tjejer fått lära sig att säga eller om det är ett medfött svar. Oavsett förklarade jag att hon inte alls skulle bli ful på mina bilder.
Har ni vägarna förbi Scandinavian Boat Show så ta er till Sannas monter. Där har ni perfekt utsikt över vår monter och filmerna jag har gjort med Lars. Ni kan köpa mjuka och sköna tröjor. Och om ni ser en söt tjej som står och ser lite kameraskygg ut så hälsa henne att hon inte behöver vara blyg. I alla fall inte när jag fotograferar.
måndag 8 november 2010
KFC Double Down
Föreställ dig en macka. En macka med bacon och ost mellan två brödskivor. Föreställ dig nu att du har bytt ut brödskivorna mot två friterade kycklingfiléer.
Jag tror att du hamnar i ett av två läger: antingen tycker du att det låter hur korkat som helst, eller så tycker du att det låter totally awesome.
KFC (Kentucky Fried Chicken) har precis en sådan macka. Den heter Double Down och har gått att köpa i USA det senaste halvåret. När jag var på besök i somras var jag bara tvungen att prova.
Det KFC vi besökte var en vägkrog och den kraftigt överviktiga flickan som tog emot vår beställning hade inte alla doughnuts i fritösen så det blev en massa fel. Fel dricka. Fel mat. Fel växel. Allt fel.
Nu är jag inte den som ger upp i första taget, så efter att ha brottats lite med flickans intelligens (en övning som på något märkligt vis påminde om att dansa tango med en ål) lyckades jag tillslut lägga mina flottiga fingrar på en Double Down.
En Double Down innehåller 540 kcal (varav 30 g är fett) och innehåller 1 740 mg natrium och en meny serveras med endast dricka. I USA innehåller en Big Mac 590 kcal (34 g fett) och endast 1 070 mg natrium. Men till en Big Mac tillkommer något tillbehör (pommes frites standard) vilket pumpar upp kaloriinnehållet med några hundra och avsevärt ökar mängden natrium.
Hur du än vänder på burgaren är Double Down inte särskilt mycket värre än någon annan liknande snabbmat. Jag vet att det är som att säga att Double Down är den minst ytliga stekaren på Stureplan, men jag har en poäng. När folk får höra talas om Double Down gör de ofta ett felaktigt antagande om hur onyttig den är.
Visst. Det är inte nyttigt. Men det är inte "titta vilka tokigheter de där amerikanarna har hittat på, så onyttigt, så osmakligt"-illa.
Jag har för övrigt en teori om att det är svenskarnas fel att amerikanerna är så tjocka. Det kan inte vara någon slump att vi i Sverige har mindre problem med övervikt jämfört med USA då vi skickade iväg de 1,3 miljoner hungrigaste svenskarna till USA redan för hundra år sedan. Att de dessutom lät sin hungerfokuserade kultur förstöra en hel kontinent, ja, det är som att hälla béarnaise på pommes fritesen.
Så hur är själva mackan? Den är helt okej. Myten om mackan gjorde att jag förväntade mig något mer. Jag hade inte gjort de efterforskningar jag presenterar här på bloggen. Och ärligt talat kändes den lite torr. Jag vet inte om det var en allmän brist på fett (inte helt otroligt) eller att den var dåligt tillredd av personalen på det KFC vi råkade besöka (inte heller otroligt).
Jag tror att du hamnar i ett av två läger: antingen tycker du att det låter hur korkat som helst, eller så tycker du att det låter totally awesome.
KFC (Kentucky Fried Chicken) har precis en sådan macka. Den heter Double Down och har gått att köpa i USA det senaste halvåret. När jag var på besök i somras var jag bara tvungen att prova.
Nu är jag inte den som ger upp i första taget, så efter att ha brottats lite med flickans intelligens (en övning som på något märkligt vis påminde om att dansa tango med en ål) lyckades jag tillslut lägga mina flottiga fingrar på en Double Down.
En Double Down innehåller 540 kcal (varav 30 g är fett) och innehåller 1 740 mg natrium och en meny serveras med endast dricka. I USA innehåller en Big Mac 590 kcal (34 g fett) och endast 1 070 mg natrium. Men till en Big Mac tillkommer något tillbehör (pommes frites standard) vilket pumpar upp kaloriinnehållet med några hundra och avsevärt ökar mängden natrium.
Hur du än vänder på burgaren är Double Down inte särskilt mycket värre än någon annan liknande snabbmat. Jag vet att det är som att säga att Double Down är den minst ytliga stekaren på Stureplan, men jag har en poäng. När folk får höra talas om Double Down gör de ofta ett felaktigt antagande om hur onyttig den är.
Visst. Det är inte nyttigt. Men det är inte "titta vilka tokigheter de där amerikanarna har hittat på, så onyttigt, så osmakligt"-illa.
Jag har för övrigt en teori om att det är svenskarnas fel att amerikanerna är så tjocka. Det kan inte vara någon slump att vi i Sverige har mindre problem med övervikt jämfört med USA då vi skickade iväg de 1,3 miljoner hungrigaste svenskarna till USA redan för hundra år sedan. Att de dessutom lät sin hungerfokuserade kultur förstöra en hel kontinent, ja, det är som att hälla béarnaise på pommes fritesen.
Så hur är själva mackan? Den är helt okej. Myten om mackan gjorde att jag förväntade mig något mer. Jag hade inte gjort de efterforskningar jag presenterar här på bloggen. Och ärligt talat kändes den lite torr. Jag vet inte om det var en allmän brist på fett (inte helt otroligt) eller att den var dåligt tillredd av personalen på det KFC vi råkade besöka (inte heller otroligt).
torsdag 4 november 2010
Halloween på Pure
"Försök att slappna av" sa hon och doppade penseln i färgburken. "Jag är full så jag vet inte hur bra det här kommer att bli."
Hon sneglade över min axel. "Blir säkert bättre än de stackarna jag övade på" fortsatte hon och nickade mot killarna som stod bakom mig. De såg ut som två pandor. Hon log mot dem. De flinade tillbaka.
Hon höjde penseln, tittade koncentrerat och bet sig i läppen. Den mjuka penseln gled över kinden. Jag slöt ögonen och drömde mig bort. Jag svävade på moln, kände silkeslena fjädrar mot min hud.
Någon stötte till min rygg och jag var tillbaka i verkligheten. Jag såg mig omkring. Var befann jag mig?
Jag hade blivit indragen på herrtoaletten av min sminkös bara några minuter tidigare. Hon var lång och smal och det skulle inte förvåna mig om hon jobbat som modell. Vampyrtänder, spetsknästrumpor och sånnadär handskar som går till armbågarna. Det såg ut som att hon hade satsat på en ganska vågad French Maid-dräckt men glömt att ta på sig klänningen. Vampyrtänderna gjorde att hon såg ut att komma från ett avsnitt av True Blood.
Jag vet inte, jag kanske minns fel. Det är möjligt att hon hade något över sina underkläder, oavsett vad det var så lämnade de plaggen inget bestående intryck.
Någon kom in på toan, såg att jag höll på att bli sminkad, frågade något dumt om varför, tittade på vem det var som sminkade mig, lät hakan falla till golvet och ursäktade sig till mig med en blick av blandad avundsjuka och vördnad.
Samma procedur upprepades ett flertal gånger av olika toalettbesökare. Jag växte varje gång. Någon gav mig en trollkarlshatt ("Du ser ut att behöva en hatt!") och när sminkningen var klar tog jag på hatten och klev ut från herrtoaletten med ett ohälsosamt bra självförtroende.
Det var Halloween på Pure och kvällen hade bara börjat.
Hon sneglade över min axel. "Blir säkert bättre än de stackarna jag övade på" fortsatte hon och nickade mot killarna som stod bakom mig. De såg ut som två pandor. Hon log mot dem. De flinade tillbaka.
Hon höjde penseln, tittade koncentrerat och bet sig i läppen. Den mjuka penseln gled över kinden. Jag slöt ögonen och drömde mig bort. Jag svävade på moln, kände silkeslena fjädrar mot min hud.
Någon stötte till min rygg och jag var tillbaka i verkligheten. Jag såg mig omkring. Var befann jag mig?
Jag hade blivit indragen på herrtoaletten av min sminkös bara några minuter tidigare. Hon var lång och smal och det skulle inte förvåna mig om hon jobbat som modell. Vampyrtänder, spetsknästrumpor och sånnadär handskar som går till armbågarna. Det såg ut som att hon hade satsat på en ganska vågad French Maid-dräckt men glömt att ta på sig klänningen. Vampyrtänderna gjorde att hon såg ut att komma från ett avsnitt av True Blood.
Jag vet inte, jag kanske minns fel. Det är möjligt att hon hade något över sina underkläder, oavsett vad det var så lämnade de plaggen inget bestående intryck.
Någon kom in på toan, såg att jag höll på att bli sminkad, frågade något dumt om varför, tittade på vem det var som sminkade mig, lät hakan falla till golvet och ursäktade sig till mig med en blick av blandad avundsjuka och vördnad.
Samma procedur upprepades ett flertal gånger av olika toalettbesökare. Jag växte varje gång. Någon gav mig en trollkarlshatt ("Du ser ut att behöva en hatt!") och när sminkningen var klar tog jag på hatten och klev ut från herrtoaletten med ett ohälsosamt bra självförtroende.
Det var Halloween på Pure och kvällen hade bara börjat.
tisdag 2 november 2010
Trevliga flickan från julafton
"Men den där trevliga flickan som var här på julafton" undrade farmor "var bor hon?"
Vi pratade om min bostadssituation. Jag har ett kök, men det är inte så roligt att laga eller äta mat själv. Därför försöker jag göra det hos vänner. Det blir så mycket trevligare så. Jag är intresserad av matlagning. Jag är bekväm i köket, bland stekpannor och kastruller. Det är avslappnande. Och så blir det ju så gott.
Märkligt nog är jag osäker på om jag bjudit farmor på något jag lagat. Eller, det måste jag ju har gjort någon gång. Men jag kan inte komma på vad just nu. Farmor undrade om de bor nära. Mina vänner. Det gör de inte. I alla fall inte nära mig. Men det gör inget. Jag har min telefon, jag kan roa mig i kollektivtrafiken.
"Men den där trevliga flickan som var här på julafton" undrade farmor "var bor hon?"
Jag blev förvånad. Farmor har bara träffat henne en gång och ärligt talat var jag inte säker hur starkt intryck hon gjort. För en bråkdel av en sekund föreställde jag mig henne sittandes bredvid min farbror vid farmors köksbord. Bilden försvann lika snabbt som den hade bildats.
"Nej, det gör hon inte" svarade jag. "Hon bor på andra sidan stan."
"Va tråkigt" muttrade farmor och såg sig omkring. Hennes blick vandrade mot min tallrik och sen upp på mig. Hon sken upp.
"Ät lite mer! Resten är ditt!"
Vi pratade om min bostadssituation. Jag har ett kök, men det är inte så roligt att laga eller äta mat själv. Därför försöker jag göra det hos vänner. Det blir så mycket trevligare så. Jag är intresserad av matlagning. Jag är bekväm i köket, bland stekpannor och kastruller. Det är avslappnande. Och så blir det ju så gott.
Märkligt nog är jag osäker på om jag bjudit farmor på något jag lagat. Eller, det måste jag ju har gjort någon gång. Men jag kan inte komma på vad just nu. Farmor undrade om de bor nära. Mina vänner. Det gör de inte. I alla fall inte nära mig. Men det gör inget. Jag har min telefon, jag kan roa mig i kollektivtrafiken.
"Men den där trevliga flickan som var här på julafton" undrade farmor "var bor hon?"
Jag blev förvånad. Farmor har bara träffat henne en gång och ärligt talat var jag inte säker hur starkt intryck hon gjort. För en bråkdel av en sekund föreställde jag mig henne sittandes bredvid min farbror vid farmors köksbord. Bilden försvann lika snabbt som den hade bildats.
"Nej, det gör hon inte" svarade jag. "Hon bor på andra sidan stan."
"Va tråkigt" muttrade farmor och såg sig omkring. Hennes blick vandrade mot min tallrik och sen upp på mig. Hon sken upp.
"Ät lite mer! Resten är ditt!"
torsdag 21 oktober 2010
Machete är årets hittills bästa film
Det finns mycket att ogilla med Machete. Den är en B-actionrulle som är våldsam och sexistisk, har en förutsägbar historia och en huvudperson som är svår att relatera till.Men att avvisa Machete på de grunderna vore att göra sig en otjänst. Visst, det är B-action, men det är sjukt bra B-action. Machete har stil och karaktär och är årets hittills bästa film.
Tonen sätts redan i inledningssekvensen. Machete, en mexikansk federal polis, är på väg för att frita en kidnappad tjej. Det viner om macheten, kroppsdelar flyger åt alla håll, det är överdrivet och B men kompromisslöst och konsekvent. Robert Rodriguez backar inte en millimeter och det gör Machete knivskarp.
De invändningar jag skulle kunna ha, om våldet, sexismen och storyn, känns inte som misslyckanden från filmskaparens sida. Rodriguez kan genren och förstår vilka ingredienser som är nödvändiga. Han visar respekt för klichéerna och tar dem på allvar. Filmen blir ärlig, vågad och härligt hämningslös.
Det är en kontrast till The Expendables som gick upp på svenska biografer i somras. Den har en stjärnspäckad rollista med action-föredettingar men är feg och avslagen. Att se hjältarna från 80- och 90-talen huffa och puffa sig igenom actionscenerna är lika upphetsande som när Bert Karlsson försöker dansa tango i Let's Dance.
Allt som The Expendables försöker lyckas Machete med. Den fjantar inte runt, blir aldrig ironisk i annat än sina excesser och sina "smaklösa orgie[r] i... allting". Hade en skickligare regissör kunnat göra det bättre? Det tror jag inte.
Det är våldsamt och sexistiskt och förutsägbart. Det är Jessica Alba, som duschar naken, och Lindsay Lohan, som badar naken. Det är heta sjuksköterskor med uzis, syndiga nunnor med revolvrar, präster med hagelbössor och mexikanska män som hugger huvet av folk med sin machete. Det är helt jävla klockrent.
Om det låter lite väl farlig gör du nog bäst i att titta på en repris av Stjärnorna på Slottet, Let's Dance eller varför inte The Expendables?
lördag 16 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)
