En dag som på räls

Vaknade vid nio, vilket gav mig precis lagom med tid för att ta mig hem, packa inför Egyptenresan, städa och diska undan.

Kom till Centralen med en timme tillgodo till Malmötåget. Tänkte köpa presenter åt mamma på Designtorget. Det var fullproppat med människor och min enorma ryggsäck gjorde det klurigt att navigera genom butiken.

Jag kunde inte hitta det jag letade efter. En kassa var stängd och bakom den stod en tjej och klistrade lappar på en kartong. Jag sneglade på klockan. 50 minuter kvar.

"Hej" sa jag "eftersom din kassa är stängd kanske du kan hjälpa mig?"
"Javisst!" sa hon och sken upp.

Hon guidade mig igenom vimlet av kunder på ett sätt som fick mig att lugna ner mig. Det visade sig att produkten jag letade efter inte fanns, men hon visade något liknande.

Vid det här laget var jag både lugn och glad. Om det var för att hon varit snäll mot mig eller för att hon var söt vet jag inte. Jag tackade för mig och gick till Akademibokhandeln för att köpa en bok.

Ranelid höll ett tal i affären. Han pratade om hur han upptäckt opera på egen hand och att ingen kunde lära honom något. Jag drog på mig mina lurar och lät musiken dränka bort hans röst.

På väg ut ur bokhandeln köpte jag ett kuvert och ett papper. Jag skrev "Tack!" på kuvertet och lämnade ett litet meddelande till tjejen från Designtorget på lappen.

Nu var det 40 minuter kvar tills tåget skulle gå, så jag gick tillbaka till Designtorget och lämnade kuvertet till tjejen bakom den stängda kassan. Hon såg förvånad ut, men jag stannade inte för att se hennes reaktion när hon läste meddelandet (vilket kanske var extra bra eftersom jag avslutat meddelandet med orden "Nu måste jag rusa…").

Kom till Centralen med 30 minuter tillgodo. Köpte ett Whopper Meal och satte mig på tåget.

Det kom en tjej och satte sig på andra sidan gången. Hon hade en stor väska som hon la vid fötterna så hon knappt fick plats. Det kom några och sa att hon satt på deras plats.

"Åh, då måste jag sätta mig på min plats bredvid dig" sa hon och tittade på mig. Jag frågade om hon inte skulle lägga upp hennes väska på hyllan, men hon sa att hon inte orkade. När jag hjälpte henne blev jag kallad för gentleman.

La armbågen mot armstödet, lutade mot handen och sov tills handen somnade. Då bytte jag arm och sov tills andra handen somnade. Sen såg jag How To Train Your Dragon, lyfte ner tjejens väska, blev kallad för gentleman igen och kom fram till Malmö enligt tidtabellen.

Det är helt fantastiskt att man kan sätta sig på ett tåg, åka genom ett vackert snölandskap och komma fram över 60 mil senare i tid. Förstår inte varför folk klagar på SJ, gick ju som på räls.

Nu sitter jag och tittar på Robins och äter lussekatter som Stella bakat. Imorgon åker jag och pappa till Egypten.