Det finns mycket att ogilla med Machete. Den är en B-actionrulle som är våldsam och sexistisk, har en förutsägbar historia och en huvudperson som är svår att relatera till.
Men att avvisa Machete på de grunderna vore att göra sig en otjänst. Visst, det är B-action, men det är sjukt bra B-action. Machete har stil och karaktär och är årets hittills bästa film.
Tonen sätts redan i inledningssekvensen. Machete, en mexikansk federal polis, är på väg för att frita en kidnappad tjej. Det viner om macheten, kroppsdelar flyger åt alla håll, det är överdrivet och B men kompromisslöst och konsekvent. Robert Rodriguez backar inte en millimeter och det gör Machete knivskarp.
De invändningar jag skulle kunna ha, om våldet, sexismen och storyn, känns inte som misslyckanden från filmskaparens sida. Rodriguez kan genren och förstår vilka ingredienser som är nödvändiga. Han visar respekt för klichéerna och tar dem på allvar. Filmen blir ärlig, vågad och härligt hämningslös.
Det är en kontrast till The Expendables som gick upp på svenska biografer i somras. Den har en stjärnspäckad rollista med action-föredettingar men är feg och avslagen. Att se hjältarna från 80- och 90-talen huffa och puffa sig igenom actionscenerna är lika upphetsande som när Bert Karlsson försöker dansa tango i Let's Dance.
Allt som The Expendables försöker lyckas Machete med. Den fjantar inte runt, blir aldrig ironisk i annat än sina excesser och sina "smaklösa orgie[r] i... allting". Hade en skickligare regissör kunnat göra det bättre? Det tror jag inte.
Det är våldsamt och sexistiskt och förutsägbart. Det är Jessica Alba, som duschar naken, och Lindsay Lohan, som badar naken. Det är heta sjuksköterskor med uzis, syndiga nunnor med revolvrar, präster med hagelbössor och mexikanska män som hugger huvet av folk med sin machete. Det är helt jävla klockrent.
Om det låter lite väl farlig gör du nog bäst i att titta på en repris av Stjärnorna på Slottet, Let's Dance eller varför inte The Expendables?