torsdag 21 juli 2011

Sitter på pappas PC

Det funkar. Typ, fast ändå inte. Fick precis upp följande meddelande när jag försökte gå in på Google+ via hans vanliga webbläsare (ie7).


Nu nödanvänder jag Firefox som pappa av någon anledning hade nedladdat men inte använder.

Hinderbanan bakom Karlbergs slott

Bakom Karlbergs slott finns det en hinderbana. Maja hittade den i måndags och bjöd med mig i tisdags. Nu har jag provat den tre gånger.

Första gången skulle vi bara "testa hindren". Det gick rätt bra, även om mest tid gick åt att få ner Stella från hinder hon lyckats ta sig upp på, men inte vågade ta sig ner ifrån. Både jag och Maja är dock bra på att motivera och dessutom hade vi gravitationen på vår sida.

Andra gången skulle jag köra på tid, men hade missbedömt hur trött jag blivit efter första gången. När jag kom i mål på 5m 35s var jag helt slutkörd. Eller ja, jag var helt slutkörd efter en tredjedel också och var flera gånger tvungen att stanna för att hämta andan (och spy blod? kände som det i alla fall).

Tredje gången var igår, då hade jag fått vila i över ett dygn. Jag gick i mål på 4m 49s, 46 sekunder snabbare än förra försöket. Det kändes bra, men jag tror att jag klara av att ta mig ner under fyra minuter bara på att besegra alla hinder på första försöket och inte stanna och hämta andan på vägen.

Mitt nästa delmål är således 4 minuter, i min fantasi hoppas jag att jag en dag ska kunna komma under 3 minuter, men jag vet inte hur rimligt det är.

Har hittat det här klippet med en kille som går igenom alla hinder. Hans personbästa (som jag hittat) är tydligen 3 minuter och 14 sekunder och han är ungefär stjärnstopp mycket bättre än jag på att ta sig förbi alla hinder, så jag har en del att jobba med.



Enligt den här pdf-filen var bästa tiden under 2010 års nordiska militärfemkamp 2:20.6 på hinderbanan. Det är helt bisarrt snabbt.

måndag 18 juli 2011

Tragik

Medan jag skriver detta är Pinky och tifen i full färd att packa ihop sitt hem i små kartonger. De ska överge livet i Stockholm för att söka lyckan 53 mil norröver. Jag önskar att det vore annorlunda.

Även om Islandstorget vid tillfällen känts som världens ände är det ingenting mot dit de kommer flytta. Visst har vi klagat över att det är jobbigt att ta sig hela vägen till Islandstorget, men trots det har vi gjort den resan. De har varit värda resan. De är värda resan.

530 000 meter för en bakispizza och en påtvingad omgång Super Smash Bros. Brawl är svårare att sälja in.

Även om jag inte alltid kommit överens med dem kommer de att lämna ett tomrum efter sig. Vem vet, kanske är det här precis vad Pinky och tifen behöver? Kanske är det här deras chans att hitta sig själva, varandra och sin plats i livet? Jag hoppas det.

Nörden i mig hoppas att det här är deras epic quest. Att det är vägen de måste vandra för att finna sitt Master Sword så de kan återvända som hjältar och besegra den onde härskaren.

När mina klasskamrater slutade nian fick jag komma tillbaka och hålla ett tal där jag citerade Seneca. Han lär ha sagt "per aspera ad astra", genom svårigheterna mot stjärnorna. Jag vet inte om Pinky och tifen redan passerat genom sina svårigheter och är på väg norrut för att få möta sina stjärnor eller om det är nu deras svårigheter tar vid.

Oavsett hoppas jag att de får möta sin stjärnor förr snarare än senare. Och att de återvänder när de gjort det. Allt annat vore tragiskt.

söndag 17 juli 2011

[Speltips] Impasse

Jag hittade Impasse av en slump och kan inte sluta fascineras av hur välgjort det är.

Instruktionerna på spelets hemsida är enkla. Det är ett minimalistiskt spel och du får själv upptäcka reglerna i din väg mot målet. Mer än så behöver jag nog inte säga.



Det börjar enkelt men krånglar till sig rätt snabbt och är fullt med en massa "Jahaaaaa..."-tillfällen när man äntligen börjar tänka på rätt sätt. Det bästa pusselspelet jag spelat sen Portal. Enjoy!

lördag 16 juli 2011

[Semester] Konsten att göra ingenting

Alla var jättetrötta sista veckan på jobbet. Ovanligt trötta.

Lars teori gick ut på att vi egentligen var sjuka, men att stress förhindrade att det bröt ut. Enligt den teorin borde jag bli sjuk så fort jag lyckas slappna av.

Min vanliga sommarlovsrutin brukar annars vara följande. Först blir jag glad över att jag kan göra vad som helst. Sen infinner sig en stress och tomhet när jag inser att jag kan göra vad som helst. Sen tar jag igen förlorad sömn i några dygn och först efter det kan jag slappna av.

Dit har jag inte kommit än och den här sprudlande känslan i kroppen får mig att tro att den här semestern har något alldeles speciellt att ge mig. Vad är fortfarande oklart.

fredag 15 juli 2011

Precis som i Fight Club

"Det var länge sedan du bloggade" sa Sandra igår. Hon har rätt. Det var länge sen jag bloggade. Och det har ingenting med brist på material att göra.

Jag känner mig som killen i Fight Club. Han har ett problem, han lider av sömnlöshet. Han är aldrig riktigt vaken, men sover liksom aldrig heller. Inget känns verkligt. Allt är bara en kopia av en kopia av en kopia.



Han går till läkaren och ber om sömnpiller. "Titta på mig!" säger han "Ser du inte att jag lider?"Läkaren vägrar skriva ut några tabletter och hänvisar honom istället till en stödgrupp för män med testikelcanser där han ska få uppleva riktigt lidande.

Huvudpersonen går till stödgrupperna och för första gången på väldigt länge känner han att han kan slappna av. Han vågar släppa taget om sitt inrutade liv, han vågar gråta, han blir beroende. Han bokar in sig på stödgrupper varje dag i veckan.

Men så slutar han dyka upp på mötena. Han hittar något annat och det slutar liksom vara intressant att sitta där i den där cirkeln och berätta om hur han verkligen känner sig.

Så känner jag. Som killen i Fight Club. Samtidigt känner jag mig som Peter Parker som nästan exploderar för av allt han vill dela med sig av men som i slutändan bara säger att han har mycket att berätta.

Fortsättning följer.

onsdag 6 juli 2011

[Mätteknik] Är ena större?



Hört på kontoret:

"Vänstra bröstet är alltid större."
"Alltid?"
"Ja, alltid, det gäller pungkulor också."
"Ehh..."
"Här, ta ett skjutmått, gå in på toaletten och kolla."

Förvirrad kollega flikar in:

"Skulle din vänstra pungkula vara större än din högra fot?"

Ska nog ta ledigt resten av veckan..

tisdag 5 juli 2011

[Dagens löp] Dagens gåta



Taget ur sitt sammanhang är Aftonbladets löpsedel från idag svårslagen. Den är mystisk, en gåta, en död 21-årig kvinna i folkdräkt och ett citat från polisen som varken ver "ut eller in".

Ser man den bredvid Expressens blir det dock ännu roligare. De har nämligen hittat lösningen på gåtan och det har tydligen något med migrän att göra.

Hur hänger det ihop?! Jag har ingen aning, men spännande, det är det!

fredag 1 juli 2011

[Sommarkänslor] Grillning i Vinterviken

Hon ser ut som att hon klivit ut ur en sagobok. Du vet en sån där bok med prinsessor och prinsar i skinande rustningar? Jag känner mig som den lortiga pojken vars enda funktion är att visa hur vacker prinsessan är.

— Går du klädd sådär på jobbet? undrar jag.
— Ja, det gör jag. Jag har en ny sommarklänning varje dag!

Jag tänker på mina kollegor. Skulle de vara klädda likadant skulle de bli indragna i någon maskin och komma ut på andra sidan som blodiga slamsor av skin och ben. Jag gör mitt bästa för att skaka bort tanken på väg mot köttdisken.

Vindstilla grillning i kvällssol på stranden, som en reklamfilm för pensionssparande fast i verkligheten.

— Jag är jättekissnödig, säger jag på väg tillbaka.
— Det är jag OCKSÅ! utbrister hon.

Jag skyller på kaffet, eller att vi var tvungna att resa oss för att tillbaka. Oavsett är vi sådär superduperkissnödiga att det kommer kännas orgasmiskt att få kissa. Det går inte att tänka på något annat.

— Om du tar mina nycklar, går in och kissar så cyklar jag och parkerar min cykel och möter dig i lägenheten, föreslår hon.

Tre minuter senare ligger jag utslagen i en soffa och spinner som en katt. Hon börjar diska undan och jag slözappar mig genom programutbudet. Det norska allsångsprogrammet med Alexander Rybak har en publik bestående av gäspande pensionärer och småbarn. Det verkar vara inspelad i ett grustag. Det får mig att inse att Allsång på Skansen är fan så mycket bättre.

— Albert, jag tror att jag har fått stopp i avloppet, ropar hon från köket.

Hon svettas i sin axellösa sommarklänning. Hennes kolsvarta hår uppsatt i tofs.

— Jag tror något har fastnat, säger hon och pekar på vasken, kan inte du hjälpa mig?
— Jo, visst kan jag göra det, säger jag och ler.

Yada, yada, yada.

Och jag är jättetrött idag.