[Funderingar] Fantastiskt och magiskt

Jag så trött att huvudet känns som marmelad. Jag funderar vad som får livet att kännas fantastiskt och magiskt.

Mamma skriver att många vuxna väljer bort det fantastiska och magiska till förmån för det rationella. Och jag känner mig som ett barn. Ett kluvet barn.

För jag anser mig vara rationell. Agera eftertänksamt, resonera sig fram, fundera. "Du är så beräknande" får jag höra. Det betyder att jag tänker efter före ibland. Men det är tråkigt att vara rationell. Inramad och begränsad. Fantasilös. Vi är så mycket mer än så. Kan så mycket mer. Förtjänar mer.

Så jag skapar drömvärldar. Klär ut mig och beter mig som ett stort barn. Jag gör storslagna saker. Knäppa saker. Dumma saker. Saker som ingen rationell person skulle få för sig att göra. Inte alltid för min egen skull. Ibland för att jag vill att någon ska känna sig sedd. Känna att världen minsann kan vara både fantastisk och magisk.

Få känslor kan mäta sig med att klara av det. Att blåsa liv i någon fantastisk som fått för sig motsatsen.

Om mitt agerande kan få åtminstone en till person att vilja sprida den magiska känslan vidare har jag lyckats.

Det handlar om att våga vara irrationell, våga släppa taget och använda sin fantasi för att fly bort från den grå verkligheten, om än bara för en liten stund. Vem vet, kanske blir det helt magiskt? Eller så är det marmeladen som pratar.