lördag 31 oktober 2009

Recension: Chocolat

Under ett par år bodde jag granne med en chocolatteria som gjorde underbara chokladpraliner och mäktiga chokladtårtor. Det är något magiskt mer riktig choklad, den fylliga smaken, den mäktiga känslan, det är helt underbart. Men det gäller att passa sig. Man kan få för mycket av det goda. Det kan bli för sött. För mäktigt. Chokladchock.

Lite så känns Lasse Hallströms Chocolat. Den är både söt och magisk. Det rörs i grytor och tillverkas praliner. Filmen förmedlar mycket värme och konflikten mellan kyrkan och chocolatterian känns som den bygger mer på ett missförstånd än någon illvilja.

Likt riktigt god choklad och filmens huvudpersoner har filmen svårt att uppröra. Den flyter på som en trögflytande nougatfyllning. Den spretar aldrig, sticker aldrig ut, håller sig till receptet och fyller en med värme.

För att jag ska klara av att njuta riktigt ordentligt av choklad så behöver jag något som bryter lite mot det söta och mäktiga. Det kan vara fluffig grädde eller några syrliga bär. Det saknar Chocolat.

Filmen är söt så den fyller hela munnen, men konflikten är tam. Det finns inte tillräcklig kontrast för att filmen ska gå från söt och god (som en god chokladkaka) till helt underbar. I slutet av filmen sitter jag och nästan kippar efter andan. Det är så fint, så sött. Men det är något som saknas.

Det blir lite för mycket av det goda. Lite för mycket choklad. Ett och annat syrligt bär och lite fluffig grädde hade säkert gjort filmen ännu godare, eller varför inte en nypa chili. Det kanske låter vågat, men det är nog precis vad Chocolat hade behövt.

fredag 30 oktober 2009

Fri


Öppna ögonen. Se dig omkring. Känn vinden fläkta i ditt ansikte. Dra ett djupt andetag av den friska luften.

Sprid dina vingar. Känn vinden ta tag i din kropp, lyfta dig högre och högre. Titta ner. Känn efter.

Upplev känslan av total frihet. Upplev känslan av total kontroll. Upplev känslan av tyngdlöshet.

Du är så högt så du nästan får svindel. Du dyker en bit och känner hur det kittlas i magen. Du stannar upp och känner den härliga känslan när vinden greppar dig, då återfår kontrollen och bara glider fram över himlen.

Vart vill du flyga? Allt du ser är möjligt. Det finns inga hinder. Inget som håller dig tillbaka. Sprid vingarna och kasta dig ut.

Visst känns det härligt. Visst känns det magiskt. Du har öppnat ögonen och nu är du fri.

Du är fri att göra som du vill. Du är fri att känna vad du vill. Du är fri att ta dig dit du vill.

Världen ligger för dina fötter. Ditt öde i dina händer. Vad som händer härnäst är upp till dig.

Se bara till att passa dig för fönsterrutor och tamkatter. Mjao!

onsdag 28 oktober 2009

Ligaturen som förändrade mitt liv

Ibland händer något som skakar hela ens världsbild. En sista pusselbit som gör att man kan se helheten faller på plats. Jag fick uppleva precis en sådan händelse i förra veckan. Det hela började med en diskussion om ligaturer och slutade med att jag vunnit insikt om ett av livets stora mysterier.

Ligaturer är tecken som är bildade som en sammansättning av två eller fler andra tecken. Om du till exempel vill skriva "titta" för hand så kanske du skriver ihop t:na så att de får en gemensam horisontell linje. Detta dubbel-t betraktas som en ligatur.

Andra exempel på vanliga ligaturer är ihopskrivningen ff eller fi, där punkten från i:et går ihop med f:et.

Samtidigt som vi pratade om ligaturer hittade jag en lista på några typiska ligaturer. Jag kände igen de flesta, men tyckte att st, et och fs-ligaturerna såg lite märkliga ut. Faktum är att jag satt och stirrade på et-ligaturen ganska länge. Det var något bekant med den, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad.


Lars frågade lite drygt och retoriskt "hur säger man 'och' på latin?". Den jäveln, han hade klurat ut det innan jag. "Det heter väl 'et'?" svarade jag efter att ha funderat en stund. "Precis, titta igen" sa Lars.

Jag tittade men jag kunde inte tro att det var sant. Kunde det verkligen stämma? Jag gjorde några snabba googlingar för att bekräfta Lars teori. Det visade sig att hans hypotes var korrekt.

&-tecknet kommer från et-ligaturen och har anor tillbaka till första århundradet efter början på vår tidräkning. Anledningen till att &-tecknet ser ut som det gör är alltså att det från början var en ihopskrivning av bokstäverna e och t, som tillsammans bildar ordet et som betyder just "och" på latin.

Vissa typsnitt, som till exempel Garamond, använder et-ligaturen istället för &-tecknet när & ska skrivas kursivt. Hela tecknets histora har alltså funnits där rakt under min näsa under alla dessa år och jag har inte fattat något förrän nu.

Jag känner en märklig blandning av skamm, förundran och glädje. Ytterligare en pusselbit har fallit på plats, jag är lite mindre ovetande, men det känns samtidigt lite pinsamt att jag inte insett det förrän nu. Hur som helst känns det rätt bra just nu.

söndag 25 oktober 2009

Syrrans prao

StellaMin syster Stella (se bild) var och praoade på min arbetsplats för någon vecka sedan. Nu har hon skrivit en skildring av upplevelsen på sin blogg som jag tycker att alla borde läsa!

Här är ett litet utdrag:
Mystiska dörrar
Efter frukosten går jag och Albert runt på Skyllermarks. Han visar mig vart olika saker ligger och vad olika personer gör. Plötsligt ser jag en stor järndörr.
”Vad finns där inne?” undrar jag och pekar på dörren.
”Inget!” svarar Albert snabbt
”Men vad då?”
”Inget sa jag ju.” svarar han lika snabbt igen
”Men kom igen nu, varför kan du inte säga vad som finns bakom dörren?”
”Prata inte om den. Fattar du? Rör inte den dörren.”
”Men vad då, vad är den stora grejen, egentligen?”
”Gå aldrig in där. Jag vill inte snacka mer om detta. Aldrig. Fattar du? Kom nu, vi går till Ajla” säger han och går iväg mot kontoret. Min oro över vad som pågår på Skyllermarks ökar sakta men säkert igen.
Inlägget är delvis tillspetsat och mycket underhållande. Men det som gör det extra roligt är texten lämnades in till hennes lärare som en rapport om hur det var att praoa på Skyllermarks. Hon fick MVG på inlämningen, så jag antar att lärarna tyckte att det var lika underhållande som jag.

Vad väntar du på? Klicka dig till Stellas blogg En hink med sand ("Kallt Kaffe" var upptaget, så det fick bli "En hink med sand" istället) och läs om hur vi har det på Skyllermarks!

lördag 24 oktober 2009

Dödsfälla på ICA brommaplan UPPDATERING

Tidigare i månaden skrev jag om en Dödsfälla på ICA Brommaplan. De hade blockerat en nödutgång (till vilken en mängd nödutgångsskyltar pekade). Det jag kände mig mest upprörd över var dock hur nonchalant jag blev bemött av butikspersonalen när jag påpekade att nödutgången var obrukbar.

Jag mailade till butikschefen och ringde till Storstockholms Brandförsvar som har hand om brandinspektioner av offentliga lokaler. Där var det ingen som svarade, så jag var tvungen att tala in ett meddelande. Några dagar senare ringde brandinspektören upp mig. Han hade gjort en ny inspektion av lokalen (och då hade ICA hunnit plocka bort hindren från nödutgången).

Det är bra. Jag vågade mig tillbaka till butiken där jag tog en bild på den numera icke-blockerade nödutgången (som personalen påstod inte var någon nödutgång).



Mannen som gjort brandinspektionen sa att jag måste förstå att det är stressigt för de som arbetar på ICA och att det ibland kan hända att varor blockerar nödutgångar, men att det endast är temporärt. Jag tänkte för mig själv att jag skulle kunna använda samma argument när jag blockerar dörren till förarplatsen på tunnelbanan, men jag sa inget för jag ville inte irritera honom.

Jag förstod att han hade pratat med någon från butiken. Butikens argument är jättefint, och hade det inte varit för att de anställda sagt till mig att det inte var något problem att "nödutgången" var blockerad för att det "inte är en nödutgång" så hade jag säkert köpt argumentet. Nu känns det mer som en dum bortförklaring.

Antingen vet inte de anställda på ICA Brommaplan vad en nödutgång är, vilka utgångar som räknas som nödutgångar, och att de inte ska blockera nödutgångar, vilket gör att nödutgångarna blockeras av misstag. Eller så är de medvetna om vilka dörrar som är nödutgångar och anser att det är okej att de blockeras temporärt när det kommit extra mycket varor till butiken, men tycker att det är okej att ljuga för sina kunder om vilka utgångar som är nödutgångar.

Eller så var de anställda jag pratade med bara korkade. Jag vet inte vilket som skrämmer mig mest.

Oavsett vilket är jag glad att nödutgången inte längre är blockerad. Jag är också glad att det gjordes en ny inspektion. Jag hoppas att ICA Brommaplan kommer att bli bättre på att kommunicera med sina kunder och att de i fortsättningen försöker ge ett sken av att visa större respekt för sin brandsäkerhet.

Ingen från ICA Brommaplan har hört av sig till mig (trotts att jag mailat), men en sökning på ICA Brommaplan på Google visar att jag i alla fall vunnit en liten vinst!

Allt mög hos Albert

torsdag 22 oktober 2009

DN äger polisen


Nyheten i sig är ganska rolig. Bensintjuvar blir jagade av polisen. En polisbil kör i diket. Två nya polisbilar tar upp jakten, blir påkörda av tjuvarna som tillslut grips. Totalt kraschar tre polisbilar och den gripne föraren grips misstänkt för grov vårdslöshet i trafik.

Pricken över i:et är hur polisen blir ägda av DN:s annonsavdelning (se bild). Den är samhällskritik på hög nivå. Så enkelt, så genialt. Sällan har jag sett en så välplacerad annons. Well played DN, well played!

Hänga tvätt

torsdag 15 oktober 2009

Epic fail!

Kinesiska ambassaden

Idag var jag och far på kinesiska ambassaden för att fixa visum till våra Shanghairesa. De öppnar klockan nio och Maja hade varnat oss för att det kunde vara mycket folk, så vi bestämde oss för att vara där när de öppnade.

Enklaste sättet att ta sig till ambassaden är att ta bussen från Sergelstorg. Pappa frågade varifrån bussen gick och jag svarade att vi får ta den utanför Åhlens.

"Men det är högertrafik, så den måste gå från andra sidan gatan." sa pappa.
"Ja pappa, jag vet att de har ändrat till högertrafik."

Det är roligt med folk som lärde sig köra bil innan högertrafikomläggningen och som fortfarande känner att de måste relatera till det.

Väl på ambassaden fick vi fylla i visumblanketter, sen var pappa tvungen att dra så jag fick sitta och vänta. När det äntligen var min tur visade det sig att jag hade jag missuppfattat hur blanketten skulle fyllas i och hur jag skulle göra med bilderna.

"Bilden måste häftas fast på ansökan"
"Det finns häftapparater där borta, kom tillbaka hit när du är klar."

Det första jag gjorde var att häfta fast mitt eget foto på Stellas ansökan. Jag kände mig som pappa (som råkade boka biljetten till Kina med namnen Fröken Stella, Herr Albert och Fru Lars). Sen tog klamrarna slut. KLAMRARNA TOG SLUT. Inte en toppendag. Men jag fixade nya klamrar.

Till slut fick jag allt i ordning, de tog ansökningspapperna, våra pass och vi ska få tillbaka allt tillsammans med visum på tisdag. Jag misstänker starkt att anledningen till att de vill ha våra pass är att de ska sy in ett RFID-chip som gör att de kan triangulera oss (eller i alla fall våra pass) när vi väl är inne i Kina. Nu måste jag klura ut ett sätt att upptäcka RFID-chip.

Paketet!

tisdag 6 oktober 2009

Dödsfälla på ICA Brommaplan

I söndags var jag på ICA Brommaplan. Det är en trevlig butik som ligger precis bredvid tunnelbanan och därför är mycket praktisk att handla i om man bor väster om stan.

Inne i butiken är nödutgångarna noga markerade. Faktum är att det sitter extra skyltar som guidar en till närmaste nödutgång. Det känns lite som på att vara ombord på ett flygplan i det avseendet. Det enda som saknas är flygvärdinnor.

Problemet är att många av nödutgångsskyltarna leder kunden mot läskdelen av butiken. När man väl tar sig dit finner man att den nödutgången är blockerad av flera hundra kilo kolsyrad dryck.

Jag frågade en anställd i butiken om den nödutgången alltid är blockerad. Han svarade att "det inte är en nödutgång" utan att den blockerade dörren leder "till lagret".

Ur brandsäkerhetssynpunkt är detta under all kritik.

När jag besökte butiken var det inte så mycket kunder, så den klaustrofobiska känsla jag upplevde när jag upptäckte att nödutgången längst in i butiken var blockerad blev inte så stark. Jag vet inte om jag skulle våga gå in i butiken när det är mycket folk, blotta tanken på vad som skulle kunna hända gör mig mörkrädd.

Jag blev naturligtvis både upprörd och skrämd och gick till informationsdisken och bad att få kontakt med butikschefen. Jag fick reda på att hon heter Annelie Glimt men att de anställda inte kunde dela ut hennes telefonnummer (0708-56 65 05 respektive 08-634 27 10) eller hennes emailadress (annelie.glimt@supermarket.ica.se) men det hindrar ju inte någon med mina google-skills.

Jag skriver det här inlägget med hopp om att ICA Brommaplan åtgärdar sin strategi när det gäller nödutgångar och skyltningen av sådana. Jag tycker att det är mycket bra att det är väl skyltat och helt förskräckligt att det finns skyltar som leder kunderna mot blockerade nödutgångar. Som det ser ut nu är ICA Brommaplan en dödsfälla som jag inte kommer vilja sätta min fot i förrän situationen åtgärdats.