Highlander handlar om odödliga människor. Eller odödliga och odödliga. Blir de av med huvudet dör de, det är enda sättet. Om en högländer hugger huvudet av en annan så får han alla den dödes krafter.
Filmen är fjantig. De springer mest omkring och hugger huvudet av varandra varefter de vrålar: "There can be only one!" och så får de krafterna. Men idén att man kan ta kraft från någon annan är intressant.
Det är så jag känner med riktiga kramar. En riktig kram är en där båda kramarna är helt koncentrerade på kramen. Man omfamnar varandra, slappnar av, känner kramen och andas tillsammans en stund. Det är mäktigt. Och det fyller mig av energi.
Som att hugga huvudet av en högländare, fast mindre kladdigt, och så får båda krafter av varandra. Det är en termodynamisk paradox men riktiga kramar skapar energi.
Så det ska jag göra när jag träffar mamma. Jag ska ge henne en riktig kram. Nej, vi ska kramas på riktigt. För det är svårt att få rätt energiöverföring om inte båda är med på det.
