Nattlig origami

Allt i det här inlägget är helt sant. Jag är helt galen ("Alltså inte 'galen' utan 'seriemördargalen'" - tifen). En kombination av alkohol, en känsla av att bli övergiven och saknad kan få mig att göra en del märkliga saker. Som natten till idag till exempel.

Jag kunde inte sova. Jag kände mig ensam och övergiven, och ännu värre, jag kände att ingen orkade anstränga sig.

Jag kanske har någon lite manisk gen och när jag bestämmer mig för att göra något kan jag vara ganska envis. Dessutom händer det att jag gör saker som kräver jättemycket arbete även om jag vet att payoffen kommer att bli väldigt liten (en gång gick jag från skolan till jobbet, 32 km, bara för att kunna säga att jag gjort det).

För att göra något åt min sömnlöshet och visa att det inte är så svårt att anstränga sig tänkte jag att jag skulle vika 100 stycken origamifåglar av Prison Break-typ som jag skulle pryda en kompis trapphus med. Det var bara några problem.

1. Jag har i stort sett aldrig vikt origami och jag har absolut aldrig vikt origamifåglar (eller, jag vek en fågel tidigare på fredagen, men kom fram till att jag har för stora händer för sånt tjafs).
2. Jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta att vika 100 fåglar.
3. Om jag tog mig till rätt hus var jag inte säker på att jag skulle komma in.

Så jag hittade en vikguide och började vika klockan ett på natten. Jag vet och vek och vek och vek. Och vek. Klockan fyra på morgonen hade jag vikt 36 fåglar och det var ganska uppenbart att jag inte skulle klara av att vika 100 fåglar i ett streck så jag sänkte mitt mål till 50 fåglar.

De sista 14 fåglarna vek jag parallellt för att få lite industrikänsla över det. Jag var klar strax innan 05:00 och nästa buss skulle komma 05:34. Jag gjorde mig i ordning, borstade tänderna, tog på mig ytterkläder och gick ner och väntade på bussen.

På tunnelbanan satt jag och läste ur The Game, men somnade till och gav upp boken. Jag var framme vid 06:15 men när jag provade koden fick jag den inte att fungera. Jag tänkte att den kanske var tidsstyrd så jag gick en 45 minuters promenad, kanske 07:00 var den magiska tiden. Men inte ens efter sju fungerade den kod jag trodde att det var.

Jag bestämde mig för att nio förmodligen var den magiska tidpunkten så jag gick tillbaka till tunnelbanan och satte mig och sov i en vagn. Åkte till en ändstation på andra sidan stan. På väg tillbaka blev jag väckt av en ordningsman som undrade om jag mådde bra. Jag sa att jag måste ha somnat till och han trodde på mig.

Jag kom tillbaka prick nio, men ej heller den här gången fungerade koden för mig. Jag var precis på väg att ge upp min plan, men jag stod ju ändå där på andra sidan stan med 50 färdigvikta origamifåglar. Jag var ju tvungen att göra nått.

Sagt och gjort ställde jag noggrant upp alla fåglarna i fina formationer utanför porten. 50 fåglar är ganska många så jag hoppas att det gav ett mäktigt intryck för de som betraktade. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, men jag har fått följade kameramobilbild på min fågelarmé!

Det är tur att man aldrig är ensam, inte ens när man sitter uppe själv mitt i natten och viker fåglar. Jag fick uppmuntran via MSN. Billy kommenterade: "lol haha pallar du dra dit mitt i natten o göra de halvfull så är du fan chef :D". Stella försökte också uppmuntra med heja-rop efter varje fågel jag vek klart.