”Men hur gammal är du?” frågade hon. ”Gissa” svarade jag. ”Men, det är ju jättesvårt. 19 kanske?”
”Nästan rätt, jag är 25”.
Hon tvekade. ”Okej. Men du kommer att vara glad att du ser så ung ut om några år.”
Så jag hittade några svenskar som nästan är i min ålder. En stockholmare som fyller 18 inom en vecka som är här med sin mamma för ”att slippa snön” och två 19-åriga tjejer från Borlänge (och när jag skriver Bårlänge läser jag det med en sån där gnällig dialekt som tjejerna från Borlänge pratar med).
”Det finns tydligen ett Disco här” sa en av Borlänge-tjejerna ”fast ni är de ända unga vi har träffat så jag vet inte.”
Discolokalen var helt öde, så när som på några av dansarna från ”kvällsunderhållningen”. De presenterade sig och började gissa vår ålder. ”You're nineteen!” var förslaget. Så jag antar att jag ser ut som en nittonåring. Jahopp.
När vi insåg att vi var discot gick vi till Borlängetjejernas as hotellrum, jag, snart-18-åriga-tjejen och Borlängetjejerna. Sen satt vi och spelade kortspel som byggde mer på tur än på skicklighet ”Åh, jag älskar dig som ger mig så bra kort!” varvades med ”Fan va dum du är som ger mig så dåliga kort!”. Jag förlorade men hade rätt kul ändå.