Upp flyga orden, tanken stilla står

Förra veckan spenderades delvis i KLM-kabin högt över molnen och det känns knappt som att jag har hunnit landa. 

Jag är kluven till att flyga. Dels är det den där känslan av oändlig frihet men också bullret från jetmotorerna, den portionsförpackade maten och bristen på benutrymme. Och förvirringen. Jag inte var mitt huvud befinner sig eller vart mitt hjärta är på väg. Min kropp kliver som vanligt upp på morgonen och gör precis det som förväntas av den.

Jag drar i en spak. Jag trycker på en knapp.

Jag känner mig osynkroniserad med mig själv. Som att jag befinner mig på flera platser samtidigt och min stackars hjärna febrilt kämpar med att hålla kursen utan att kroppens olika delar ska glida längre ifrån varandra.

En tanke som svävar, ett hjärta som bultar.

Men så är det kanske frihetens pris? Oändliga möjligheter och total förvirring. Nu vill jag bara landa ordentligt och känna den trygga marken under fötterna. Jag vill se mig om och ta reda på var jag befinner mig, så jag kan planera, sätta nya mål och fokusera på vad jag vill göra härnäst.

Jag känner på mig att det kommer bli magiskt.

Vagabond: Solresor till Libyen

Tre tankar:

1. Jag inser att man måste chansa lite om man vill tipsa om ett ställa som inte riktigt blivit hett ännu. 

2. Mycket kan hända på några få månader. 

3. HAHAHHAHAHAHAHAHAH

Länk

Vad gör jag här egentligen?

Jag insåg precis att jag skulle kunna packa min väska, köpa en biljett någonstans och bara dra iväg. I morgonkväll skulle jag kunna sitta på en bardisk i wherever.

Visst har jag saker här hemma som jag borde göra, men ingen som behöver mig. Jag har varken husdjur eller avkomma som behöver matas och min blomma är död.

För 2 500 kronor får jag en tvåveckors tur-och-returresa till Thailand. Avresa imorgon. Då behöver jag fixa boende och så, men sånt ordnar sig alltid.

Det är en svindlande tanke. Och jag fattar inte varför jag inte kommit på det förrän nu. Tidigare har jag knappt hunnit tänka tanken innan jag avfärdat den och så har det inte blivit av. Nu har jag läst på lite och det finns liksom inga direkta hinder.

Det tre saker som gör att jag inte trycker på den där köpa-knappen just precis i detta ögonblicket:

1. Jag ett projekt på jobbet som jag verkligen borde slutföra nu och inte om två veckor. 

2. Jag har ingen kamera att dokumentera min resa med. 

3. Jag har inga rena kläder.

Men fatta. "Inga rena kläder" ligger på min topp3-lista över saker som förhindrar att jag drar iväg imorgon. Det är ju inte ens en riktig punkt. Så vad gör jag här egentligen?

[Resa] Konsten att posera

Jag gillar att resa. Att få besöka nya platser, träffa nya människor och uppleva nya smaker.

När jag reser med pappa tas det inte så mycket bilder. Jag har ingen kamera och pappa fotograferar sparsamt. När han väl fotograferar vill han dock att jag ska posera fint.

Här poserar jag i blåsten framför röda havet. Notera hur jag använder håret för att ge betraktaren en känsla av vindhastigheten.

Här står jag framför en flera tusen år gammal stenhög och en obelisk i vid Karnak Temple i Luxor. Notera hur jag lutar huvudet för att skapa symmetri med den lutande obelisken.

Här står jag framför två statyer i utkanten av Uldum. Notera statyerna saknar ansikten och hur jag önskar att jag gör det.

Här står jag framför solnedgången i öknen. Notera hur fin den är.

Jag och en kamel. Notera att kamelen ser nöjdare ut än jag, det är viktigt att inte försöka överglänsa bakgrunden.

Jag och en teenage non-mutant ninja turtle. Notera hur vi tycker om varandra, vi är bara lite mutagen ifrån att vara precis likadana. TURTLE POWER!

[Resa] Sova sig till destinationen

Jag gillar att resa. Att få besöka nya platser, träffa nya människor och uppleva nya smaker.


Här åker jag tåg från New York till Washington.

Här är jag på flyget från Köpenhamn till Marsa Alam i Egypten.

Här är jag bussen till Luxor i Egypten.

Och här åker jag buss längs Nilen. Mycket vacker solnedgång, tydligen.

Tågresan hem

"Jag har precis inlett en EPISK resa". Jag ringde mamma när jag kom till Lund i går.

För en vecka sen åkte jag tåg ner till Skåne utan ett enda problem. I söndags kom jag och pappa till köpenhamn, tog tåget, under vattnet, över bron, in i nya Citytunneln och klev av vid Triangelen helt utan problem.

Jag har hört om alla förseningar men sånt drabbar inte mig. Jag har blommiga långkalsonger och en stickad mössa - hur skulle något kunna gå fel? (Ja, det är precis så jag resonerar och det fungerar förvånadsvärt ofta)

Kom till Malmö Central 1557, hade köpt biljet 1604. 1611 skulle X2000 till Stockholm gå från spår sex. Det blev flyttat till spår tre och sen till spår x. Den automatiska rösten lät förvirrad.

"Teåg fiemhundraförtifeyra meot Stiockhålm avgeår freån speår exx."

Men något X2000 dök aldrig upp och det fanns ingen spår x. Plötsligt stod det någon från SJ bredvid mig som sa att vi skulle hoppa på första bästa tåg till Lund för att hoppa på X2000 där. Förvirringen var total och på Malmö Central kändes det som att alla tåg gick från fel perrong vid fel tid.

Allt hade gått enligt planerna när Citytunneln började användas i söndags, det skröt de om på lokalnyheterna. I går verkade alla som kunde något ha tagit ledigt. Jag hoppade på Ängelholmståget och åkte tiominutersstreckan från Malmö till Lund på 20 min.

Tåget från Lund kom från fel håll. Det var tydligen 77 minuter försenat från Stockholm på grund av ett fel i något ställverk och de hade valt att vända i Lund istället för Malmö för att spara tid. Kom iväg från Lund 30 minuter sena och kom fram 40 minuter efter utsatt tid. Det gav mig nog med tid att köpa mat på Centralen innan jag skulle vidare hem.

På stockholmståget hann jag se Twillight: Eclipse (2010) och Saw (2004). Båda överraskade på sina egna sätt. Det blev en spännande resa in och ut ur mobiltäckning och det är skönt att vara hemma igen. Även om det gärna hade fått vara några tiotals grader varmare.

[Egypten] Resfeber

Pappa kom in och väckte mig:

"Upp och hoppa. Jag råkade ställa min klocka en timme för tidigt. Du kan ligga och dra dig ett tag om du vill. Väcker dig om tio minuter."

Jahopp. Inte mycket att göra. Nu har jag gått igenom min packning igen. Flyttat över lite bra-att-ha-saker (ett ombyte med shorts/badbyxor, underkläder och en t-tröja) från stora väskan till handbagaget.

Resten av min packning ligger i pappas väska. Då känns det som att jag reser med endast handbagage. Det värsta jag vet är att ha för mycket packning. Det får mig att känna mig som en sån newb.

En dag som på räls

Vaknade vid nio, vilket gav mig precis lagom med tid för att ta mig hem, packa inför Egyptenresan, städa och diska undan.

Kom till Centralen med en timme tillgodo till Malmötåget. Tänkte köpa presenter åt mamma på Designtorget. Det var fullproppat med människor och min enorma ryggsäck gjorde det klurigt att navigera genom butiken.

Jag kunde inte hitta det jag letade efter. En kassa var stängd och bakom den stod en tjej och klistrade lappar på en kartong. Jag sneglade på klockan. 50 minuter kvar.

"Hej" sa jag "eftersom din kassa är stängd kanske du kan hjälpa mig?"
"Javisst!" sa hon och sken upp.

Hon guidade mig igenom vimlet av kunder på ett sätt som fick mig att lugna ner mig. Det visade sig att produkten jag letade efter inte fanns, men hon visade något liknande.

Vid det här laget var jag både lugn och glad. Om det var för att hon varit snäll mot mig eller för att hon var söt vet jag inte. Jag tackade för mig och gick till Akademibokhandeln för att köpa en bok.

Ranelid höll ett tal i affären. Han pratade om hur han upptäckt opera på egen hand och att ingen kunde lära honom något. Jag drog på mig mina lurar och lät musiken dränka bort hans röst.

På väg ut ur bokhandeln köpte jag ett kuvert och ett papper. Jag skrev "Tack!" på kuvertet och lämnade ett litet meddelande till tjejen från Designtorget på lappen.

Nu var det 40 minuter kvar tills tåget skulle gå, så jag gick tillbaka till Designtorget och lämnade kuvertet till tjejen bakom den stängda kassan. Hon såg förvånad ut, men jag stannade inte för att se hennes reaktion när hon läste meddelandet (vilket kanske var extra bra eftersom jag avslutat meddelandet med orden "Nu måste jag rusa…").

Kom till Centralen med 30 minuter tillgodo. Köpte ett Whopper Meal och satte mig på tåget.

Det kom en tjej och satte sig på andra sidan gången. Hon hade en stor väska som hon la vid fötterna så hon knappt fick plats. Det kom några och sa att hon satt på deras plats.

"Åh, då måste jag sätta mig på min plats bredvid dig" sa hon och tittade på mig. Jag frågade om hon inte skulle lägga upp hennes väska på hyllan, men hon sa att hon inte orkade. När jag hjälpte henne blev jag kallad för gentleman.

La armbågen mot armstödet, lutade mot handen och sov tills handen somnade. Då bytte jag arm och sov tills andra handen somnade. Sen såg jag How To Train Your Dragon, lyfte ner tjejens väska, blev kallad för gentleman igen och kom fram till Malmö enligt tidtabellen.

Det är helt fantastiskt att man kan sätta sig på ett tåg, åka genom ett vackert snölandskap och komma fram över 60 mil senare i tid. Förstår inte varför folk klagar på SJ, gick ju som på räls.

Nu sitter jag och tittar på Robins och äter lussekatter som Stella bakat. Imorgon åker jag och pappa till Egypten.

KFC Double Down

Föreställ dig en macka. En macka med bacon och ost mellan två brödskivor. Föreställ dig nu att du har bytt ut brödskivorna mot två friterade kycklingfiléer.

Jag tror att du hamnar i ett av två läger: antingen tycker du att det låter hur korkat som helst, eller så tycker du att det låter totally awesome.

KFC (Kentucky Fried Chicken) har precis en sådan macka. Den heter Double Down och har gått att köpa i USA det senaste halvåret. När jag var på besök i somras var jag bara tvungen att prova.

Det KFC vi besökte var en vägkrog och den kraftigt överviktiga flickan som tog emot vår beställning hade inte alla doughnuts i fritösen så det blev en massa fel. Fel dricka. Fel mat. Fel växel. Allt fel.

Nu är jag inte den som ger upp i första taget, så efter att ha brottats lite med flickans intelligens (en övning som på något märkligt vis påminde om att dansa tango med en ål) lyckades jag tillslut lägga mina flottiga fingrar på en Double Down.

En Double Down innehåller 540 kcal (varav 30 g är fett) och innehåller 1 740 mg natrium och en meny serveras med endast dricka. I USA innehåller en Big Mac 590 kcal (34 g fett) och endast 1 070 mg natrium. Men till en Big Mac tillkommer något tillbehör (pommes frites standard) vilket pumpar upp kaloriinnehållet med några hundra och avsevärt ökar mängden natrium.

Hur du än vänder på burgaren är Double Down inte särskilt mycket värre än någon annan liknande snabbmat. Jag vet att det är som att säga att Double Down är den minst ytliga stekaren på Stureplan, men jag har en poäng. När folk får höra talas om Double Down gör de ofta ett felaktigt antagande om hur onyttig den är.

Visst. Det är inte nyttigt. Men det är inte "titta vilka tokigheter de där amerikanarna har hittat på, så onyttigt, så osmakligt"-illa.

Jag har för övrigt en teori om att det är svenskarnas fel att amerikanerna är så tjocka. Det kan inte vara någon slump att vi i Sverige har mindre problem med övervikt jämfört med USA då vi skickade iväg de 1,3 miljoner hungrigaste svenskarna till USA redan för hundra år sedan. Att de dessutom lät sin hungerfokuserade kultur förstöra en hel kontinent, ja, det är som att hälla béarnaise på pommes fritesen.

Så hur är själva mackan? Den är helt okej. Myten om mackan gjorde att jag förväntade mig något mer. Jag hade inte gjort de efterforskningar jag presenterar här på bloggen. Och ärligt talat kändes den lite torr. Jag vet inte om det var en allmän brist på fett (inte helt otroligt) eller att den var dåligt tillredd av personalen på det KFC vi råkade besöka (inte heller otroligt).

Resväska på sparkcykel = WIN!

Samsonite (som gör väskor) och Micro Mobility (som gör sparkcyklar) har gått ihop för att göra en kombinerad spark och väska. Perfekt för att ta sig fram snabbt på flygplansterminaler. DO WANT!

hittat på stylinrooms