Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg

måndag 7 mars 2011

Läxhjälp i Tensta - Matematik och asiatisk mat

Idag var jag på frivillig läxhjälp i Tensta. Det händer något värt att berätta varje vecka. Förra veckan var det en elev som behövde hjälp att räkna ut 18 delat på 2. Idag var det en annan läxhjälpare som gjorde det intressant.

Jag tänker börja med förra veckans lurighet. Hur räknar man ut 18/2? (vill du veta vad som hände idag har jag gjort en fin liten underrubrik, så det är bara att scrolla ner) Jag skulle lära en tjej som går i åttan som inte kunde multiplikationstabellen. Hon sa att hon behövde hjälp med att räkna ut areor, så vi började att öva på det.

Jag ritade upp en ruta som var 1 cm x 1 cm stor och sa att den rutan var 1 cm² stor.
Sen ritade jag upp en ruta som var 3 cm x 2 cm stor och frågade hur många 1 cm²-rutor den innehöll. Tjejen räknade och kom fram till att det var sex stycken. Vi skrev ner arean som 6 cm².
Jag ritade upp ytterligare en rektangel, den här gången 7 cm x 6 cm stor. Hon började räkna rutorna men jag förklarade att det som är så bra med matte är att man kan slippa räkna saker.
Med sju rutor i varje rad och sex rader blir totala antalet rader 7 x 6. Hon gjorde uträkningen. 42 cm². Vi skrev ner det också. Jag fortsatte förklara att det enda man behöver göra är att ta basen gånger höjden.
Jag bad henne testa med den mindre rektangeln. Det visade sig att 2 x 3 gav precis samma svar som eleven hade fått när hon räknade varje enskild ruta! Och det var ju mycket lättare att bara multiplicera än att behöva räkna alla rutorna en och en.

Nu ville hon veta hur man räknar ut arean på en triangel. Jag ritade upp en triangeln i vår stora rektangel.
Hur många rutor täcker den gula triangeln? Den är ju hälften så stor som rektangeln så den måste täcka hälften av 42, det vill säga 21, rutor. Jag förklarade att den generella formeln för att räkna ut arean av en triangel var lika med basen gånger höjden delat på två.
Nu kom vi till uppgiften hon behövde hjälp med. Det var en triangel som hade basen sex och höjden tre.
Det började rätt bra. Hon räknade ut att basen gånger höjden, sex gånger tre, var lika med 18, men sen skulle hon dela på två. Hon gjorde en uppställning som går ut på att man försöker dela varje tal med två. Det fungerar jättebra när du ska dela till exempel 42 eller 68, där talen består av jämna siffror. Metoden blir inte så bra när du ska dela 18.
Hon gjorde en uppställning och mumlade "Ett går inte att dela på två, så då får jag flytta över ettan, men då står det 18 igen... det här går inte!" Hon sa att hon inte förstod och undrade hur man räknar ut 18 delat på två. Jag tänkte men det gör man inte, man bara vet att 18 delat på två är nio men jag sa inte det. (Jag hade kunnat säga att 18 delat på två är samma som 10 delat på två + 8 delat på två, alltså 5 + 4, dvs 9, men det kom jag inte på då). Istället bad jag henne leta upp sin multiplikationstabell.

"Eftersom vi delar på två måste svaret finnas i tvåans multiplikationstabell" sa jag "kan du hitta 18 i tvåans tabell?" Det dröjde inte mer än några sekunder innan hon ropade: "NIO!" och så var även den uppgiften löst.

Dagens lurighet - asiatisk mat
Okej, så dagens lurighet har varken med pedagogik eller matematik att göra. Jag och Matilda kände oss bara lite ägda, så jag tänkte dela med mig.

Vi hade sällskap på tunnelbanan av Emmie som också är läxhjälpare. Det var första gången vi träffade Emmie som såg ut att vara något år över 20. Matilda berättade om hur hon går och läser franska och frågade Emmie om hon kunde några språk förutom engelska och svenska.

"Jag kan kinesiska" sa Emmie och Matilda såg plötsligt inte alls lika stolt ut över sina franskakunskaper. "Ja, det är ju ett rätt stort språk" försökte Matilda men då visade det sig att Emmie pratade kantonesiska (eftersom hon är från Hong Kong) och inte mandarin.

Hursomhelst. Efter att konversationen studsat fram och tillbaka lite oroligt kom vi in på asiatisk mat. Matilda undrade om Emmie visste något ställe där man kunde få riktigt bra kinesisk mat. Emmie tvekade lite men sa sen ganska försiktigt "alltså, vi har ju en kinaresturang...". Matilda stod bara och gapade "jasså? var?"

"Ming Garden vid Medborgarplatsen" sa Emmie. Matilda gjorde sitt bästa för att placera restaurangen. Efter några rätt långa sekunder frågade hon "du menar DEN Ming Garden?" Emmie nickade.

Emmie föreslog en till kinakrog och frågade sen om Matilda var intresserad av japansk mat (vi hade pratat om Japan lite tidigare). Matilda förklarade att hon var intresserad av bra mat, om den var kinesisk eller japansk spelade inte så stor roll.

"För vi har en japansk restaurang också..." fortsatte Emmie.

Då slutade vi fråga om restauranger. Jag frågade däremot vad jag borde beställa om jag ville ha något typiskt kinesiskt (Pekinganka, men jag måste beställa minst ett dygn i förväg, om jag inte har så mycket framförhållning ska jag fråga efter det de i köket äter, för de äter något typiskt kinesiskt. Och jag kan alltid be om en nudelsoppa. Det finns tydligen inte någon nudelsoppa på menyn, men det spelar ingen roll, alla riktiga kinakrogar kan fixa en nudelsoppa i alla fall).

onsdag 16 februari 2011

Jag vill äta på Lao Wai

Jag gick förbi Lao Wai igår. Det började vattnas i munnen när jag läste från menyn.

Restaurangen ligger på Luntmakargatan 74 i Stockholm och ser inte mycket ut för världen. En liten lokal med enkla möbler. Inget kött, inget genmodifierat, inga ägg, inga mjölkprodukter och väldigt lite gluten. Och ingen meny.

Okej, det finns en meny. Men på lunchen har den bara en rätt per dag. Det kostar 85 kronor och då slipper du välja. Det är gott (och ljust och fräscht).

På föntret till Lao Wai har de citat från två recensioner uppsatta. Båda från december 2005. En från Aftonbladet och en från Svenska dagbladet. Det var för mörkt för att min mobilkamera skulle kunna ta en läsbar bild av citaten, så jag har gjort mitt bästa för att återskapa citaten från minnet.

Så tycker recensenterna om Lao Wai

Jag tycker att det är kaxigt att sätta upp Aftonbladets recension på väggen och jag har funderat lite på hur de har tänkt. Jag tror att de inte riktigt bryr sig om att en del inte gillar deras koncept. Vissa gillar det, andra gör det inte och det spelar ingen roll. Varje gång jag har varit där har det varit knökfullt och jag har alltid uppskattat maten så vem bryr sig om en dålig recension?

På kvällen finns det lite mer att välja mellan. Rätterna kostar mellan 170 och 200 kronor styck och ätes/serveras på kinesiskt vis. Vad det betyder förklaras i menyn:
För att förhöja den känslan rekommenderar vi dig att »äta kinesiskt« såsom kineserna gör. Det betyder att i ett sällskap på två eller flera, beställer man olika rätter som sedan delas av alla. I Kina finns inte »min« mat och »din« mat på olika fat, utan rätten placeras i mitten av bordet och alla i sällskapet tar lite från fatet till sin egen risskål. Maten äts sedan ur risskålen med pinnar och då och då fyller man på från mittenrätten. När de andra rätterna kommer äts de på samma vis. På det här sättet får alla smaka på allting.
Det är mitt absoluta favoritsätt att äta. Att få prova alla fantastiska smaker och känna att maten är något gemensamt och så blir det rätt bra med portionsstorlekarna också. Om någon är lite hungrigare och någon annan lite mindre hungrig brukar det jämna ut sig på ett mycket mer naturligt sätt än på andra restauranger.

Det var alldeles för länge sedan jag åt på Lao Wai, men nästa gång jag har vägarna förbi (och inte är på väg någon annanstans) ska jag se till att få i mig lite mat där. Jag längtar tillbaka.

måndag 3 januari 2011

[Matlagning] Hemlagad hamburgare

Jag blev sugen på hamburgare på väg hem från jobbet idag. Så jag traskade in i affären och köpte nötfärs, ägg, lite grönsaker och hamburgebröd.

Att steka frysta färdiga hamburgare går ungefär lika snabbt som att göra egna. Men egna är mycket godare. Jag tog nötfärs, dijonsenap, en äggula, salt, peppar, paprikapulver och rosmarin och la i min fina röda bunke. Det går att krydda på hur många olika sätt som helst, men just de här ingredienserna råkade jag ha hemma.

Sen blandade jag ihop till en smet.

Som jag gjorde burgare av och stekte i rikligt med smör.

Under tiden skar jag upp grönsaker och gjorde en vitlöksmajonäs, eller ja aioli om du hellre vill det. Det är superenkelt att göra hemma om man har en mixer eller elvisp (eller någon som vispar åt dig).

Jag hällde i två äggulor, en tesked dijonsenap, en matsked vitvinsvinäger, lite salt och en halv pressad vitlöksklyfta i mixern. Sen slog jag på mixern och strilade försiktigt i knappt tre deciliter matolja.

Det blev klart lagom tills det att hamburgarna var färdigstekta.

Voila!

onsdag 22 december 2010

They call it Pho

Det blev en Pho till slut. Fick hjälp att hacka grönsaker, koriander, basilika, lime och chili, fritera tofu och koka nudlar och det blev magiskt. Rekommenderar verkligen!

Dessutom, och det är nästan bäst, så behövde jag inte diska undan något eftersom jag bjudit på lunch.

[Matlagning] Pho (Vietnamesisk nudelsoppa)

Idag ska jag bjuda mina kollegor på Pho, en vietnamesisk nudelsoppa. Jag uttalar det "poo", men det kanske ska uttalas med "påh", oavsett  gör mitt sätt det roligare att prata om.

Basen till Poh:n är en buljong som jag gjorde igår kväll. Det är jättegott med lite fisksås i buljongen också, bara att hälla i efter att du silat bort alla grönsaker och kryddor.

Till serveringen brukar jag ha glasnudlar, friterad tofu, champinjoner, sockerärtor, koreander, chili och lime. Bara lägg det du vill ha i din skål, slå på buljongen och njut. Det brukar bli helt underbart. Hoppas kollegorna uppskattar!

onsdag 26 maj 2010

Västerländsk måltid i Shanghai

Jag älskar kinesisk mat och den kinesiska matkulturen. Jag tycker om att dela på maten och verkligen känna en gemenskap kring middagsbordet. Men inte alltid.

Därför tyckte jag att det var ganska skönt när vi hittade ett mysig mer västerländsk krog mitt i centrala Shanghai. Det var lite dyrare än det lunchställen vi hade ätit på tidigare, men det var också precis det avbrott från den kinesiska maten vi behövde för att kunna uppskatta den lokala maten ännu mer.

Jag ska inte babbla på så mycket om själva maten. Tänkte låta bilderna sköta snacket. Och ja, det var minst lika gott som det ser ut!



Jag kommer inte ihåg vad resturangen heter, men jag vet var den ligger och jag har hittat den på Google Earth. Det är huset där mitt i sjön. Bara att zooma ut om du behöver orientera dig. Smaklig måltid!

lördag 9 januari 2010

Potatisgratäng med baconlindad fläskfilé

Jag skär potatisen så tunt jag kan. Sen råsteker jag den i galet mycket smör och kryddar med salt och pressad vitlök. När jag säger galet mycket smör så menar jag det. Tänk: "smörfriterad potatis".

Ta bort det överflödiga fettet från fläskfilén med en vass kniv och linda bacon runt filén. Stek paketet (i smör om du vill, men det går att skippa) så din bacon får fin färg och ställ sedan in köttet i ugnen.

När potatisen blivit mjuk häller du över potatisen i en ungssäker form och slår över 2,5 dl grädde. Ingen jävla smalgrädde. Riktig grädde. Och täcker sedan kalaset med någon god ost. Rikligt med ost.

Gratinera gratängen, skär upp köttet, servera med en sallad, något gott att dricka och se till att ha sällskap som gör att du uppskattar livet. Då går det knappt att misslyckas.

Varning för matkoma.