När jag blir rastlös eller trött eller uttråkad eller koncentrerar mig eller nästan närsomhelst faktiskt, så brukar jag skaka på benen under skrivbordet. Det brukar inte gillas av min omgivning. Utan skor leker jag mest med fötterna.
Finns det en förgreningsdosa värmer jag fötterna på den. Det värsta som finns är om det är en sån där förgreningsdosa med en på/av-knapp. Speciellt om jag sitter vid en stationär dator.
Jag vet inte hur många gånger jag har råkat stänga av strömmen till datorn mitt i något jätteviktigt för att jag satt och lekte med förgreningsdosan med fötterna.
För någon dag sedan satt jag barfota igen. Det kliade under foten så jag kliade hålfoten mot översidan på andra foten. Det kliade och jag kliade. Så började det svida om foten. Jag tänkte att det var något jag fick för mig och ignorerade det.
När jag skulle gå och lägga mig hade jag jätteont i foten. Jag tog av mig strumpan och tittade.
Hela hålfoten, alltså utrymmet mellan hälen och tårna, visst heter det hålfoten? Oavsett. Hela den hade torkat sönder. Det var frasigt och narigt och sprucket och det onda var inte något jag hade föreställt mig.
Jag visste inte ens att man kunde bli torr där. Och inte så torr att det sprack, gick hål och började svida.
Fick en fotkräm av Stella så vi får se hur det går. Bara att trampa vidare. Förhoppningsvis är det ett steg i rätt riktning. Har tyvärr inte fotat så jag kan visa.
