Trevliga flickan från julafton

"Men den där trevliga flickan som var här på julafton" undrade farmor "var bor hon?"

Vi pratade om min bostadssituation. Jag har ett kök, men det är inte så roligt att laga eller äta mat själv. Därför försöker jag göra det hos vänner. Det blir så mycket trevligare så. Jag är intresserad av matlagning. Jag är bekväm i köket, bland stekpannor och kastruller. Det är avslappnande. Och så blir det ju så gott.

Märkligt nog är jag osäker på om jag bjudit farmor på något jag lagat. Eller, det måste jag ju har gjort någon gång. Men jag kan inte komma på vad just nu. Farmor undrade om de bor nära. Mina vänner. Det gör de inte. I alla fall inte nära mig. Men det gör inget. Jag har min telefon, jag kan roa mig i kollektivtrafiken.

"Men den där trevliga flickan som var här på julafton" undrade farmor "var bor hon?"

Jag blev förvånad. Farmor har bara träffat henne en gång och ärligt talat var jag inte säker hur starkt intryck hon gjort. För en bråkdel av en sekund föreställde jag mig henne sittandes bredvid min farbror vid farmors köksbord. Bilden försvann lika snabbt som den hade bildats.

"Nej, det gör hon inte" svarade jag. "Hon bor på andra sidan stan."

"Va tråkigt" muttrade farmor och såg sig omkring. Hennes blick vandrade mot min tallrik och sen upp på mig. Hon sken upp.

"Ät lite mer! Resten är ditt!"