torsdag 21 oktober 2010

Machete är årets hittills bästa film

Det finns mycket att ogilla med Machete. Den är en B-actionrulle som är våldsam och sexistisk, har en förutsägbar historia och en huvudperson som är svår att relatera till.

Men att avvisa Machete på de grunderna vore att göra sig en otjänst. Visst, det är B-action, men det är sjukt bra B-action. Machete har stil och karaktär och är årets hittills bästa film.

Tonen sätts redan i inledningssekvensen. Machete, en mexikansk federal polis, är på väg för att frita en kidnappad tjej. Det viner om macheten, kroppsdelar flyger åt alla håll, det är överdrivet och B men kompromisslöst och konsekvent. Robert Rodriguez backar inte en millimeter och det gör Machete knivskarp.

De invändningar jag skulle kunna ha, om våldet, sexismen och storyn, känns inte som misslyckanden från filmskaparens sida. Rodriguez kan genren och förstår vilka ingredienser som är nödvändiga. Han visar respekt för klichéerna och tar dem på allvar. Filmen blir ärlig, vågad och härligt hämningslös.

Det är en kontrast till The Expendables som gick upp på svenska biografer i somras. Den har en stjärnspäckad rollista med action-föredettingar men är feg och avslagen. Att se hjältarna från 80- och 90-talen huffa och puffa sig igenom actionscenerna är lika upphetsande som när Bert Karlsson försöker dansa tango i Let's Dance.

Allt som The Expendables försöker lyckas Machete med. Den fjantar inte runt, blir aldrig ironisk i annat än sina excesser och sina "smaklösa orgie[r] i...  allting". Hade en skickligare regissör kunnat göra det bättre? Det tror jag inte.

Det är våldsamt och sexistiskt och förutsägbart. Det är Jessica Alba, som duschar naken, och Lindsay Lohan, som badar naken. Det är heta sjuksköterskor med uzis, syndiga nunnor med revolvrar, präster med hagelbössor och mexikanska män som hugger huvet av folk med sin machete. Det är helt jävla klockrent.

Om det låter lite väl farlig gör du nog bäst i att titta på en repris av Stjärnorna på Slottet, Let's Dance eller varför inte The Expendables?

söndag 10 oktober 2010

Frukost som Dexter!

Jag får ibland höra att jag är lik Dexter. För att testa en gång för alla så spelade jag in ett litet klipp på när jag äter frukost. Bedöm själva!



Filmat med en Canon EOS 550D och ett 18-135mm-objektiv. Hade egentligen behövt ett makroobjektiv för att få till närbilderna, och någon som kunnat filma åt mig - väldigt svårt att hitta skärpan när man inte kan se vad man filmar.

Tog ett knappt dygn att slutföra (inklusive sömn), men det var värt besväret. Hoppas ni gillar klippet!

lördag 9 oktober 2010

Test av Canon 550D

Jag har lekt lite med videofunktionen av Canons 550D i veckan. Det är riktigt roligt att kunna få kort skärpedjup, men lite lurigt. 

Jag har bara spelat in några få minuter och jag har mycket att lära mig, men det känns lovande.



Kolla gärna på klippet på YouTube i full 1080p-upplösning. Jag ska utforska kameran lite mer i helgen och kommer förhoppningsvis att kunna publicera filmer med lite roligare innehåll.

tisdag 5 oktober 2010

Mina drömvärldar

Bra film slukar mig. Efter bara en liten stund är jag huvudpersonen. Jag förstår precis. Trailern till Inception har rullat om-och-om-igen och nu är det en sak ni borde veta om mig.

Jag skapar drömvärldar. Världar som liknar verkligheten, men som har något mer, något lite extra. Sen bjuder någon i min värld och låter personen fylla världen med sin fantasi.

Tillsammans bestämmer vi hur världen ska fungera. Vi skapar regler. Märkliga regler som gör vår värld unik. Du får ett smeknamn. Jag får ett smeknamn. Vi blir några andra. Vi blir fria från verklighetens begränsningar.

När vi är i vår drömvärld känns den verklig. Det är först när du betraktar den utifrån som du inser hur underlig den egentligen är.

De behövs. Våra världar. De är platser att fly till. Platser att slippa den grå vardagen för en stund.

Men världarna kan också vara farliga. Det är viktigt att hålla reda på vad som är fantasi och vad som är verklighet. Det är viktigt att kunna kliva ur vår värld och tillbaka in i verkligheten. Det är viktigt att inte fastna.

Och att inse att världen vi har skapat bara finns i våra huvuden. Den är inte verklig. Den kommer aldrig bli verklig. Men den kan ändå vara fantastisk, underbar och framför allt nödvändig.

fredag 1 oktober 2010

Världens bästa pappa!

Jag kan inte sluta titta på det här klippet.

Det är en trailer för Robins som har säsongspremiär i SVT1 imorgon (lördag) klockan 21.30. Har ni råkat titta på SVT något alls den här veckan är det svårt att missa. Pappa är med och spelar Robins chef.

Pappa är så sjuuuukt rolig. "Vaddå kränkande behandling?". Och hans min... när han slår ihop papperna... kan... inte... sluta... skratta! KLOCKRENT!



Ja, pappa spelar Robins chef. Och ja, det är min pappa!

Maja har uppmärksammat pappas talang hon också!

Källa: wikipedia.org.