Erik är lärare, krigare och filosof. Han var i Stockholm i helgen och jag är inte den som missar en chans till ett samtal med honom. Tyvärr var han upptagen så vi hann inte träffas. I helgen.
Men alla måste äta frukost. Och Erik skulle inte åka från stan förrän efter nio på måndagsmorgonen. Så det blev ett samtal över "nypressad" juice och en ost-och-skink-macka. Om någon vet vart man ska gå för att få en ordentlig bacon-och-ägg-frukost i närheten av Centralen skulle jag bli glad om du berättade.
Jag och Erik pratade nästan bara om manliga saker. Som hur du möter elever på deras villkor, hur vissa saker måste få ta den tid som behövs och hur viktigt det är att avdramatisera situationer som kan uppfattas som pinsamma eller jobbiga.
Erik är medveten om sina styrkor och ödmjuk över sina svagheter. Han är påläst och bra på att berätta. Det gör att jag gärna lyssnar. Och ställer frågor. När vi sågs i höstas varnade han sina vänner att om de lät mig ställa frågor så skulle jag aldrig sluta. Så är det. Jag ställer fråga efter fråga tills jag känner att jag har lärt mig allt. Det har jag aldrig.
Jag förklarade hur jag tror att jag kan lyckas med vad som helst om jag bara anstränger mig tillräckligt. Hur det oftast är bra, men kan leda till problem när jag misslyckats trots att jag gjort mitt bästa. På ett intellektuellt plan är jag medveten om att jag inte kan kontrollera alla variabler. Något som resten av mig har svårt att acceptera.
Erik förklarade att han istället för min extrema synvinkel valt ett något mer nyanserat perspektiv. Vissa saker är utom hans kontroll. Fine. Men han kan samtidigt prestera bättre om han anstränger sig mer. Han har incitament att kämpa hårdare, men det är hans eget val. Han kan välja att bara prestera okej och vara trygg i det valet.
Att du inte skriver den bästa uppsatsen kan bero på flera saker. Du kanske inte tog dig tid. Du kanske inte är så duktig. Det är hur du hanterar det som gör skillnaden. Gör du ett aktivt val när du gör något annat än att skriva uppsatsen? Väljer du aktivt bort uppsatsen? Det är helt okej, bara du är ärlig mot dig själv om varför du gör som du gör.
Säg att du inte är så duktig på att skriva uppsatser. Är det ett problem? Det beror på om du vill vara duktig. Vill du det kan du öva, du kan anstränga dig för att bli bättre. Bryr du dig inte är det inget problem. Det blir bara ett problem om du vill bli duktig men väljer att inte anstränga dig för att nå ditt mål. Det är ett problem för att du ljuger för dig själv. Du tänker en sak men gör en annan.
Det kan låta trivialt, men det är viktigt. Du tjänar på att artikulera dina tankar, funderingar och mål. Du har säkert varit med om att du ska förklara ett problem för någon och i det ögonblick du gjort det så har lösningen presenterat sig. Det beror på att vi tänker ologiskt och spretigt. När vi tvingar oss att formulera om tankarna så vi kan förklara för någon annan så måste bitarna plötsligt passa ihop och då kan vi se helheten.
Så. Vad har jag för mål? Vad vill jag? Det är inte så lätt att svara på alltid. Men det påminner mig om att jag borde höra av mig till Tina.
Tack för samtalet Erik. Ibland känner jag mig en igel som försöker extrahera så mycket klokhet ur dig som möjligt när vi ses. Jag är medveten om att det blir väldigt många frågor, men jag antar att du säger till när det blir för mycket.
Men alla måste äta frukost. Och Erik skulle inte åka från stan förrän efter nio på måndagsmorgonen. Så det blev ett samtal över "nypressad" juice och en ost-och-skink-macka. Om någon vet vart man ska gå för att få en ordentlig bacon-och-ägg-frukost i närheten av Centralen skulle jag bli glad om du berättade.
Jag och Erik pratade nästan bara om manliga saker. Som hur du möter elever på deras villkor, hur vissa saker måste få ta den tid som behövs och hur viktigt det är att avdramatisera situationer som kan uppfattas som pinsamma eller jobbiga.
Erik är medveten om sina styrkor och ödmjuk över sina svagheter. Han är påläst och bra på att berätta. Det gör att jag gärna lyssnar. Och ställer frågor. När vi sågs i höstas varnade han sina vänner att om de lät mig ställa frågor så skulle jag aldrig sluta. Så är det. Jag ställer fråga efter fråga tills jag känner att jag har lärt mig allt. Det har jag aldrig.
Jag förklarade hur jag tror att jag kan lyckas med vad som helst om jag bara anstränger mig tillräckligt. Hur det oftast är bra, men kan leda till problem när jag misslyckats trots att jag gjort mitt bästa. På ett intellektuellt plan är jag medveten om att jag inte kan kontrollera alla variabler. Något som resten av mig har svårt att acceptera.
Erik förklarade att han istället för min extrema synvinkel valt ett något mer nyanserat perspektiv. Vissa saker är utom hans kontroll. Fine. Men han kan samtidigt prestera bättre om han anstränger sig mer. Han har incitament att kämpa hårdare, men det är hans eget val. Han kan välja att bara prestera okej och vara trygg i det valet.
Att du inte skriver den bästa uppsatsen kan bero på flera saker. Du kanske inte tog dig tid. Du kanske inte är så duktig. Det är hur du hanterar det som gör skillnaden. Gör du ett aktivt val när du gör något annat än att skriva uppsatsen? Väljer du aktivt bort uppsatsen? Det är helt okej, bara du är ärlig mot dig själv om varför du gör som du gör.
Säg att du inte är så duktig på att skriva uppsatser. Är det ett problem? Det beror på om du vill vara duktig. Vill du det kan du öva, du kan anstränga dig för att bli bättre. Bryr du dig inte är det inget problem. Det blir bara ett problem om du vill bli duktig men väljer att inte anstränga dig för att nå ditt mål. Det är ett problem för att du ljuger för dig själv. Du tänker en sak men gör en annan.
Det kan låta trivialt, men det är viktigt. Du tjänar på att artikulera dina tankar, funderingar och mål. Du har säkert varit med om att du ska förklara ett problem för någon och i det ögonblick du gjort det så har lösningen presenterat sig. Det beror på att vi tänker ologiskt och spretigt. När vi tvingar oss att formulera om tankarna så vi kan förklara för någon annan så måste bitarna plötsligt passa ihop och då kan vi se helheten.
Så. Vad har jag för mål? Vad vill jag? Det är inte så lätt att svara på alltid. Men det påminner mig om att jag borde höra av mig till Tina.
Tack för samtalet Erik. Ibland känner jag mig en igel som försöker extrahera så mycket klokhet ur dig som möjligt när vi ses. Jag är medveten om att det blir väldigt många frågor, men jag antar att du säger till när det blir för mycket.
