Hur sätter man sitt äldreboende i Hässleholm på kartan? Ett sätt som verkar fungera är att ransonera mängden kaffe som gamlingarna får dricka. Det har Lisbeth Grip som är enhetschef på Ekegårdens äldreboende förstått.
Någon i centralköket uppmärksammade att det gjordes av med sex paket kaffe i veckan, undrade om det inte var lite mycket och innan du hann säga killevippen så hade en ransonering införts. Endast fyra paket kaffe skulle användas.
Här går uppgifterna isär. Enligt TT — som får Lisbeth Grip att låta som en galen vetenskapsman — var Lisbeth nyfiken på att se hur långt tre paket skulle räcka. Medan tidningen Norra Skåne påstår att det var ett misstag att endast tre paket skickades ut. Jag tänker inte ta ställning.
Om vi antar att ett paket kaffe kostar 30 kronor blir det en besparing på 90 kronor i veckan (eller 60 kronor i veckan om vi ska tro på att det var ett misstag) vilket ger en besparing på 4680 kronor per år. 2009 hade Hässleholms kommuns omsorgsnämnd, som Ekegården ligger under, utgifter på sammanlagt 836 496 tusen kronor (om jag läser årsredovisningen korrekt).
Kafferansoneringen skulle därmed ge en besparing på 0,00056 procent av den totala budgeten eller motsvarar drygt 9 öre per invånare i Hässleholms kommun (drygt 50 000 st).
Det kan tyckas som en fånig besparing. Många bäckar små säger jag. Gamla ska alltid försöka truga i en massa kaffe. Inte min farmor, förstås, hon är hur gullig som helst och bjuder alltid på te när jag kommer på besök.
Te hos farmor, nu blir ni avundsjuka va?
Men man undrar ju, hur mycket kaffe drack de här gamlingarna egentligen? Efter ransoneringen skulle kaffet räcka till förmiddagskaffet, kaffet efter middagen och kaffet efter kvällsmaten (Hässleholm ligger i Skåne och där betyder middag lunch och kvällsmat middag).
Det blir alltså tre koppar om dagen, vilket är lite mindre än snittkonsumtionen på 3,4 koppar kaffe om dagen. Ransoneringen skulle alltså tvinga ner kaffekonsumtionen under snittet. I artiklarna om ransoneringen läser jag att det nu blir både påtår och tretår för den som vill.
Jag antar att tretår är en andra påtår — jag gissar från sammanhanget, men det skulle lika gärna kunna vara någon kaka som gamlingar äter, ett smeknamn på någon som förlorat tår i något krig eller något ännu värre — vilket i så fall skulle innebära att gamlingarna tidigare drack mellan sex och nio koppar kaffe per dag.
Vem skulle vilja utsätta gamlingar för så mycket kaffe? Och hur kan de anställda bli upprörda över att en ransom införs när gamlingarna har så uppenbart sjuka vanor? Borde de anställda inte vilja värna om gamlingarna och om sina egna öron?
Min gulliga farmor trugar inte på dig kaffe, men nåde dig om du ransonerar hennes salami!
Så vad hände egentligen? Lisbeth fick krypa till korset, avbryta ransoneringen och erkänna att det var ganska fånigt, speciellt med tanke på att de boende betalar för mat och dryck själva. Lokalpolitiker och anhöriga kom förbi med extra kaffe till äldreboendet under onsdagen och allt verkar sluta lyckligt.
Jag är inte så säker. Kaffe skulle kunna vara ett större hot mot det här landet än Carola kastandes blomkrukor på Allsång på Skansen. Jag tror inte att vi har hört det sista av den här historien...
Någon i centralköket uppmärksammade att det gjordes av med sex paket kaffe i veckan, undrade om det inte var lite mycket och innan du hann säga killevippen så hade en ransonering införts. Endast fyra paket kaffe skulle användas.
Här går uppgifterna isär. Enligt TT — som får Lisbeth Grip att låta som en galen vetenskapsman — var Lisbeth nyfiken på att se hur långt tre paket skulle räcka. Medan tidningen Norra Skåne påstår att det var ett misstag att endast tre paket skickades ut. Jag tänker inte ta ställning.
Om vi antar att ett paket kaffe kostar 30 kronor blir det en besparing på 90 kronor i veckan (eller 60 kronor i veckan om vi ska tro på att det var ett misstag) vilket ger en besparing på 4680 kronor per år. 2009 hade Hässleholms kommuns omsorgsnämnd, som Ekegården ligger under, utgifter på sammanlagt 836 496 tusen kronor (om jag läser årsredovisningen korrekt).
Kafferansoneringen skulle därmed ge en besparing på 0,00056 procent av den totala budgeten eller motsvarar drygt 9 öre per invånare i Hässleholms kommun (drygt 50 000 st).
Det kan tyckas som en fånig besparing. Många bäckar små säger jag. Gamla ska alltid försöka truga i en massa kaffe. Inte min farmor, förstås, hon är hur gullig som helst och bjuder alltid på te när jag kommer på besök.
Te hos farmor, nu blir ni avundsjuka va?
Men man undrar ju, hur mycket kaffe drack de här gamlingarna egentligen? Efter ransoneringen skulle kaffet räcka till förmiddagskaffet, kaffet efter middagen och kaffet efter kvällsmaten (Hässleholm ligger i Skåne och där betyder middag lunch och kvällsmat middag).
Det blir alltså tre koppar om dagen, vilket är lite mindre än snittkonsumtionen på 3,4 koppar kaffe om dagen. Ransoneringen skulle alltså tvinga ner kaffekonsumtionen under snittet. I artiklarna om ransoneringen läser jag att det nu blir både påtår och tretår för den som vill.
Jag antar att tretår är en andra påtår — jag gissar från sammanhanget, men det skulle lika gärna kunna vara någon kaka som gamlingar äter, ett smeknamn på någon som förlorat tår i något krig eller något ännu värre — vilket i så fall skulle innebära att gamlingarna tidigare drack mellan sex och nio koppar kaffe per dag.
Vem skulle vilja utsätta gamlingar för så mycket kaffe? Och hur kan de anställda bli upprörda över att en ransom införs när gamlingarna har så uppenbart sjuka vanor? Borde de anställda inte vilja värna om gamlingarna och om sina egna öron?
Min gulliga farmor trugar inte på dig kaffe, men nåde dig om du ransonerar hennes salami!
Så vad hände egentligen? Lisbeth fick krypa till korset, avbryta ransoneringen och erkänna att det var ganska fånigt, speciellt med tanke på att de boende betalar för mat och dryck själva. Lokalpolitiker och anhöriga kom förbi med extra kaffe till äldreboendet under onsdagen och allt verkar sluta lyckligt.
Jag är inte så säker. Kaffe skulle kunna vara ett större hot mot det här landet än Carola kastandes blomkrukor på Allsång på Skansen. Jag tror inte att vi har hört det sista av den här historien...
