torsdag 3 februari 2011

Frihetlig, frihetligare, frihetligast

Jag försöker läsa Maud Olofssons debattinlägg om... jag vet inte riktigt vad det är om. Maud använder sig av hittepåord som gör att jag inte kan läsa vidare.

Ni kan läsa hela debattartikeln här, eller bara första stycket som jag fastnar på här under.
När Sverige går till riksdagsval 2014 har Alliansregeringen lett landet i närmare 3.000 dagar. Efter att Socialdemokraterna i decennier har satt sin prägel på det svenska samhället är vi på väg att skapa ett grönare, frihetligare och öppnare Sverige.
Det är ordet frihetligare som jag fastnar på. Är det verkligen ett riktigt ord? Det känns som ett hittepåord som oändligareunikare eller dödare. Det är också ord som faktiskt används, trots att de inte borde ha någon funktion.

Hur kan något vara mer eller mindre oändligt, unikt eller dött och således vara oändligare, unikare eller dödare än något annat? Det borde inte gå! Trots det används orden.
Biblioteket var det första vykortet från en värld så mycket oändligare än den jag dittills mest gett fingret åt. 
Ett vykort från världen
Bob Hansson, Ordfront.
eller
– Det är en ovanlig syn. Det kan ha att göra med att det var så tjockt med folk att det inte gick att göra på något annat sätt. Men det kan vara unikare än så, säger Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Halmstad som doktorerat på kvinnors mänskliga rättigheter och islam.

Islamolog. ”Inte troligt att det som hände i Iran upprepas i Egypten.” 
Peter Letmark, Dagens Nyheter
eller
Den kan vara dödare än Monty Pythons döda papegoja och ändå leva igen.

Stendöd bakterie lever upp igen
Peter Sylwan, Svenska Dagbladet
Och om orden används av Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och självaste Maud så måste de ju vara riktiga ord. Eller?