onsdag 16 februari 2011

Jag vill äta på Lao Wai

Jag gick förbi Lao Wai igår. Det började vattnas i munnen när jag läste från menyn.

Restaurangen ligger på Luntmakargatan 74 i Stockholm och ser inte mycket ut för världen. En liten lokal med enkla möbler. Inget kött, inget genmodifierat, inga ägg, inga mjölkprodukter och väldigt lite gluten. Och ingen meny.

Okej, det finns en meny. Men på lunchen har den bara en rätt per dag. Det kostar 85 kronor och då slipper du välja. Det är gott (och ljust och fräscht).

På föntret till Lao Wai har de citat från två recensioner uppsatta. Båda från december 2005. En från Aftonbladet och en från Svenska dagbladet. Det var för mörkt för att min mobilkamera skulle kunna ta en läsbar bild av citaten, så jag har gjort mitt bästa för att återskapa citaten från minnet.

Så tycker recensenterna om Lao Wai

Jag tycker att det är kaxigt att sätta upp Aftonbladets recension på väggen och jag har funderat lite på hur de har tänkt. Jag tror att de inte riktigt bryr sig om att en del inte gillar deras koncept. Vissa gillar det, andra gör det inte och det spelar ingen roll. Varje gång jag har varit där har det varit knökfullt och jag har alltid uppskattat maten så vem bryr sig om en dålig recension?

På kvällen finns det lite mer att välja mellan. Rätterna kostar mellan 170 och 200 kronor styck och ätes/serveras på kinesiskt vis. Vad det betyder förklaras i menyn:
För att förhöja den känslan rekommenderar vi dig att »äta kinesiskt« såsom kineserna gör. Det betyder att i ett sällskap på två eller flera, beställer man olika rätter som sedan delas av alla. I Kina finns inte »min« mat och »din« mat på olika fat, utan rätten placeras i mitten av bordet och alla i sällskapet tar lite från fatet till sin egen risskål. Maten äts sedan ur risskålen med pinnar och då och då fyller man på från mittenrätten. När de andra rätterna kommer äts de på samma vis. På det här sättet får alla smaka på allting.
Det är mitt absoluta favoritsätt att äta. Att få prova alla fantastiska smaker och känna att maten är något gemensamt och så blir det rätt bra med portionsstorlekarna också. Om någon är lite hungrigare och någon annan lite mindre hungrig brukar det jämna ut sig på ett mycket mer naturligt sätt än på andra restauranger.

Det var alldeles för länge sedan jag åt på Lao Wai, men nästa gång jag har vägarna förbi (och inte är på väg någon annanstans) ska jag se till att få i mig lite mat där. Jag längtar tillbaka.