Jag älskar att gå på bio och går alldeles för sällan, men igår lyckades jag få med mig både Maja och Emelie som sällskap.
Tangled bygger på historien om Rapumzel, tjejen i tornet med — och jag är medveten om att det här blir en felsyftning — det långa håret. Jag ska inte spoila vad som händer (han dör) utan bara säga att det var en riktigt bra film, för alla åldrar. Det kändes som att vi tillhörde de yngre i salongen.
Tyvärr, eller kanske som tur är, verkar få förstå hur bra Tangled är. Vi såg filmen i Filmstaden Sergels sallong 1 som har 512 platser av vilka över 460 var lediga. Det var tur, för det gjorde att jag kunde norpa åt mig platser mitt i den akustiska medelpunkten, vilket förutom bäst ljud och bild dessutom ger extra benutrymme och ett 20 kronor högre biljettpris.
Det var två saker som jag föll för med filmen: ett sångnummer och en karaktär.
När det gäller just sångerna är Tangled ojämn. De flesta av numren är inte särskilt minnesvärda, men numret som är bra är sådär värt-hela-biljettpriset-bra så det inte spelar någon roll. Jag och mitt sällskap skrattade så vi kiknade.
MaximusKaraktären som jag förälskade mig i heter Maximus och är inte helt olik sin namne från Gladiator. Förutom att han i den här filmen är en häst som beter sig som en hund och inte en general som blir en slav. Bästa karaktären EVER? Jag tror det.
Rapumzel i papier-mâchémaskMaja började skutta och peka när Rapumzel visade upp sin papier-mâchémask. Den var fin, men Majas är finare.
På det hela taget var det en trevlig kväll i biomörkret.
Emelie pendlade mellan att vara rädd och krama min hand så hårt att jag fick sockerdricka i fingrarna och att skratta så ljudligt att jag nästan önskade att hon inte hade velat följa med. Maja var snyggt sen och fick ursäkta sig fram till sin plats mitt i salongen. Efter filmen klagade hon (som vanligt) på att 3D-effekten inte gav något, men berömde filmen för att de lyckats ge karaktärerna djup.
Tangled bygger på historien om Rapumzel, tjejen i tornet med — och jag är medveten om att det här blir en felsyftning — det långa håret. Jag ska inte spoila vad som händer (han dör) utan bara säga att det var en riktigt bra film, för alla åldrar. Det kändes som att vi tillhörde de yngre i salongen.
Tyvärr, eller kanske som tur är, verkar få förstå hur bra Tangled är. Vi såg filmen i Filmstaden Sergels sallong 1 som har 512 platser av vilka över 460 var lediga. Det var tur, för det gjorde att jag kunde norpa åt mig platser mitt i den akustiska medelpunkten, vilket förutom bäst ljud och bild dessutom ger extra benutrymme och ett 20 kronor högre biljettpris.
Det var två saker som jag föll för med filmen: ett sångnummer och en karaktär.
När det gäller just sångerna är Tangled ojämn. De flesta av numren är inte särskilt minnesvärda, men numret som är bra är sådär värt-hela-biljettpriset-bra så det inte spelar någon roll. Jag och mitt sällskap skrattade så vi kiknade.
Maximus
Rapumzel i papier-mâchémask
På det hela taget var det en trevlig kväll i biomörkret.
Emelie pendlade mellan att vara rädd och krama min hand så hårt att jag fick sockerdricka i fingrarna och att skratta så ljudligt att jag nästan önskade att hon inte hade velat följa med. Maja var snyggt sen och fick ursäkta sig fram till sin plats mitt i salongen. Efter filmen klagade hon (som vanligt) på att 3D-effekten inte gav något, men berömde filmen för att de lyckats ge karaktärerna djup.
