När jag vaknade i morse kände jag mig alldeles tom. Varken pigg eller trött, varken glad eller ledsen, bara tom.
Kollade mejlen. Ett brev från någon vars dotter ville använda min fotosyntesbild. Kollade RSS-läsaren. Inget roligt. Jag kände liksom inte den där spänningen som jag brukar känna på morgonen. Den där känslan av att VAD SOM HELST kan hända. Allt kändes bara så... vanligt. Vilket är ovanligt.
Innan jag går och lägger mig brukar jag titta på ett avsnitt av The Office. Eller, jag tittar på ett avsnitt och sen fram till vinjetten på nästa. Då somnar jag med ledmotivet klingades i mina öron, vilket gör mig både glad och trygg. Jag gillar verkligen ledmotivet till The Office.
Så jag gjorde likadant igår och vaknade upp helt tom. Loggade in på Facebook för att se om någon annan var vaken. En online som jag ville chatta med, men jag vågade inte säga något. Klickade bort fönstret och öppnade RSS-läsaren igen. Ett inlägg som jag ville läsa hade dykt upp. Läste och tänkte kommentera, men jag vågade inte.
Sen satt jag där och bara väntade. En dag full av möjligheter, ett oskrivet blad. Jag skulle kunna göra VAD SOM HELST. Men jag kände ingenting. Nada.
Då plötsligt hände det och det gick så fort. Ett chatmeddelande från personen jag inte vågat säga något till. Ett svar på ett sms jag trodde jag skickat fel och som, om det var skickat till rätt nummer, jag var säker på skulle skrämma personen från vettet. Att artigt tacka nej, komma med ett eget förslag och samtidigt vara positiv är med än jag hade förväntat mig.
Och så kom det sig att jag gick från en känsla av total brist på inspiration. En känsla av tomhet. Till att åter känna som jag brukar känna på morgonen. Att allt är möjligt. Att jag kan göra vad som helst. Det kändes som att dricka av Miraculix trolldryck. Återfå energin och bli oövervinnelig. Igen.
Kollade mejlen. Ett brev från någon vars dotter ville använda min fotosyntesbild. Kollade RSS-läsaren. Inget roligt. Jag kände liksom inte den där spänningen som jag brukar känna på morgonen. Den där känslan av att VAD SOM HELST kan hända. Allt kändes bara så... vanligt. Vilket är ovanligt.
Innan jag går och lägger mig brukar jag titta på ett avsnitt av The Office. Eller, jag tittar på ett avsnitt och sen fram till vinjetten på nästa. Då somnar jag med ledmotivet klingades i mina öron, vilket gör mig både glad och trygg. Jag gillar verkligen ledmotivet till The Office.
Så jag gjorde likadant igår och vaknade upp helt tom. Loggade in på Facebook för att se om någon annan var vaken. En online som jag ville chatta med, men jag vågade inte säga något. Klickade bort fönstret och öppnade RSS-läsaren igen. Ett inlägg som jag ville läsa hade dykt upp. Läste och tänkte kommentera, men jag vågade inte.
Sen satt jag där och bara väntade. En dag full av möjligheter, ett oskrivet blad. Jag skulle kunna göra VAD SOM HELST. Men jag kände ingenting. Nada.
Då plötsligt hände det och det gick så fort. Ett chatmeddelande från personen jag inte vågat säga något till. Ett svar på ett sms jag trodde jag skickat fel och som, om det var skickat till rätt nummer, jag var säker på skulle skrämma personen från vettet. Att artigt tacka nej, komma med ett eget förslag och samtidigt vara positiv är med än jag hade förväntat mig.
Och så kom det sig att jag gick från en känsla av total brist på inspiration. En känsla av tomhet. Till att åter känna som jag brukar känna på morgonen. Att allt är möjligt. Att jag kan göra vad som helst. Det kändes som att dricka av Miraculix trolldryck. Återfå energin och bli oövervinnelig. Igen.
