En vän föreslog att tiden kanske går långsammare för mig än för andra. Att det kanske är därför jag framstår som så intensiv. Det skulle förklara mycket.
Den första frågan jag ställer mig är hur mycket långsammare? Vad är rimligt? Om du spelar roulette i ett europeiskt kasino har huset en fördel på 2,7 procent. Det låter inte så mycket, men det räcker för att kasinot ska kunna räkna hem verksamheten. Vad händer om vi antar att jag har samma procentuella fördel?
Det betyder jag skulle uppleva en minut som om den vore 61 sekunder och 62 hundradelar lång. På ett dygn skulle jag uppleva 38 minuter, 52 sekunder och 80 hundradelar extra.
Drygt 38 minuter är antingen väldigt mycket eller väldigt lite, beroende på hur väl tiden används. Det är ett effektivt gympass, nästan två avsnitt av The Office, ett avsnitt av House om du hoppar över vinjetten, tiden att vika en origamifågel eller tiden som försvinner när du bara vill se ett klipp till på YouTube.Den första frågan jag ställer mig är hur mycket långsammare? Vad är rimligt? Om du spelar roulette i ett europeiskt kasino har huset en fördel på 2,7 procent. Det låter inte så mycket, men det räcker för att kasinot ska kunna räkna hem verksamheten. Vad händer om vi antar att jag har samma procentuella fördel?
Det betyder jag skulle uppleva en minut som om den vore 61 sekunder och 62 hundradelar lång. På ett dygn skulle jag uppleva 38 minuter, 52 sekunder och 80 hundradelar extra.
Jag vet inte om jag ens skulle märka 38 minuter extra per dag. Jag använder min tid så ineffektivt att det blir ett avrundningsfel för mig. Men det kanske inte är så jag ska tänka. Det kanske inte är att jag får en stor klump med tid över, utan snarare att jag kan göra enskilda saker lite snabbare.
Om jag uppfattade tiden annorlunda skulle det påverka hela mig. Det skulle framstå som att jag hade bättre reflexer, som att jag tänkte snabbare, kunde prata snabbare, röra mig snabbare. Eller skulle det det?
Tänk om jag uppfattar allting i halva hastigheten. Tänk om jag skulle se allt i slow-motion. Det skulle fortfarande vara "normalt" för mig, allt skulle bara gå väldigt, väldigt trögt. Men eftersom jag inte har någon referens att jämföra med så kan jag aldrig veta.
Jag brukar anta att alla andra är som jag. Det har visat sig vara en dålig approximation. Jag har lättare att bunta ihop andra i grupper av personer som liknar varandra än att placera mig själv i en grupp med likasinnade. Beror det på att jag uppfattar tiden annorlunda? Kanske.
Eller inte.
