Jag läser Alfred Holmgrens senaste spelkrönika i Aftonbladet. I krönikan skriver han att ”världen omkring oss har gått från att håna vår hobby till ett blint omfamnande av billiga plagiat och hafsjobb – medan spelhistoriens verkliga mästerverk glöms bort.”
Inser inte Holmgren att han genom sitt agerande är en del av problemet och inte lösningen?
Som krönikör i Aftonbladet har Holmgren en unik position att minska segregationen. Det kräver mod och ödmjukhet. Mod att våga vända sig till de utan för Holmgrens klick. Ödmjukhet att våga erkänna att det finns mainstreamspel som tilltalar Holmgren.
Jag hoppas att Holmgren har det mod och den ödmjukhet han behöver för att bli en del av lösningen och sluta vara en del av problemet. Att han vågar öppna ringen och bjuda in de nya spelarna att ta del av den värld vi älskar.
Holmgren känner sig hotad. M3 har tydligen skrivit: "Dö konsoll, dö" och frågat sig varför man ska ha en separat spelmaskin "bara för att grafiken är bättre och den där lile gynnaren i platformsspelet kallas för Mario istället för Texas Bob."
Stackars Holmgren. Spelandet har gått mainstream men inte genom att hans klick vuxit sig större utan genom att nya spel har lockat nya spelare. Det är fler än någonsin som spelar, men de spelar fel spel.
Holmgrens reaktion är att vända ryggen mot de nya spelarna. Han ser ner på alla som spelar "Farmville". Det är både elitistiskt och korkat.
Att spelandet har blivit mer mainstream är en positiv sak, en fantastisk möjlighet. Det är en möjlighet att bjuda in fler till Holmgrens klick genom att visa att det finns spel som både tilltalar en bred publik och oss med "mer sofistikerad smak" på samma gång.
Vi borde guida dessa nya spelare till spel som varken vi eller de behöver skämmas över att de spelar. Om vi inte gör det kommer segregationen som Holmgren pratar om bara att bli värre och det gör ingen gladare.
(Foto: Aftonbladet)