tisdag 9 februari 2010

Min syster tror hon är en stjärna

Min syster Stella går i nian och hon drar inte riktigt jämnt med sin svenskalärare. För att ni ska få lite bakgrund låter jag Stella själv berätta (texten är ihopklippt från en chattlogg vilket förklarar att det är lite slarvigt skrivet och ostrukturerat).

Stellas version:
Första uppgiften som vi får är att vi ska läsa ett häfte som är väldigt simpelt skrivet med stora bilder. Sånna häften man får i fyran. Och vad handlar häftet om? Asagudar. Wow, go figure.

Sen ska vi då hitta på vår egen gud och skriva om den och jag frågar vilka kriterier för överbetyg som finns och hon säger att "Ja, ni vet att Tor gav namnet till TORsdag. Ni ska dra paralleller mellan er guds namn och saker i vardagen." Typ "min gud heter tel, jag har en telefon" Och för att få överbetyg så ska du vara påhittig.

Hon säger ingenting om strukturerad text eller något sånt och jag bara "Jaha, fine." Så jag frågar henne hur hon ska bedömma oss och hon svarar att hon kommer att jämföra de olika texterna och sen se vem ska få överbetyg utifrån vem som är mest påhittig.

Vi säger att hon inte för göra så, så vi gick till Jens, min mattelärare och mentor och berättade för honom. Han sa att man inte får göra så, att man sedan 1994 inte får jämföra texter. Så Jens pratade med min svenskalärare. Han berättade att vi ville ha en kriteriebeskrivning, alltså veta målen för vad vi måste göra för att få G, VG eller MVG.

(Då sa hon till Jens att hon faktiskt hade varit lärare länge och bla bla bla)

Anyways.. Då får vi vår kriteriebeskrivning och nu kommer det riktigt roliga.

För G ska du göra följande: skriva en text om en gud och rita en bild.
För VG: Göra ett pussel och göra en serie.
För MVG: Läs upp texten för en annan klass, inte din egen klass, någon annas klass. Och du ska göra ett spel, OM EN GUD. Vafan det ska det gå ut på?

Så jag säger: "Jaha, och varför ska vi göra detta?"
Hon svarar: "Jo, detta är bra, för serien är svenska, och när du gör spelet gör ni ju instruktioner, det är också svenska"
Så jag svarade: "Det känns som att vi går i fyran, jag fattar inte varför vi ska göra detta"

Och sen slapp vi göra uppgiften.

Sen gick vi till Jens och Camilla, och de började skratta och frågade om hon verkligen var seriös. Det var hon. Och så ville vi ha ett möte med henne. Elever, mentor och lärare. Men det ville inte hon, för hon hade ju faktiskt struntat i uppgiften. Så det blev inget möte.

Sedan dess har vi bara jobbat med nationella.

Nej, jag glömde en sak. Vet du vad det allra första vi gjorde var? Jo, jag sa att jag ville att vi skulle lära oss skriva en strukturerad tex för att vi ska ha nationella. Och hon sa okej.

Så sitter vi i klassrummet och hon går från person till person och alla får säga en mening så det ska bli en text. texten blir då sjukt osammanhängande och skitdålig. Sen får vi ut texten och då har hon strukit under typ 30 ord, som arg, natt, cirkulera och skrika, som vi ska hitta tio nya synonymer till var.


Jag frågar varför vi ska göra detta, jag kan synonymer. Hon svarar: "Ja, men det är bra att ha ett bra ordförråd". Jag säger "Ja, men jag ville lära mig att skriva." OCH VAD SÄGER HON DÅ?! "Men, lilla gumman. Alla är inte lika bra på att skriva som du. Och andra behöver öva på detta." MEN JAG DÅ?!

Ja, och sen blev ju texten sjukt dålig, och hon sa att den var okej. Och sen sa hon att "Vi har så många duktiga elever, jag ska se till att alla ska få minst VG".

Mitt svar:
Jag kan inte föreställa mig hur det är att gå i nian, men jag vet hur jobbigt det kan vara att handskas med Stella. Hon är smart och för henne är skolan oftast enkel, så det är inte så konstigt att hon klagar över att häftet hon tvingas läsa är "simpelt skrivet". Klart det är simpelt skrivet för dig Stella!

Hennes stackars lärare säger att eleverna ska vara påhittiga när det gäller namnet på guden de hittar på. Läraren tar exemplet med Torsdag, Tors dag. Tänk va smarta Asarna var som valde ett namn på sin gud så att det skulle passa in med just den fjärde dagen i veckan!

Det är lite som när Google döpte sitt företag till just Google så att det skulle passa bra in med verbet "att googla", men så är grabbarna på Google smarta också. Men kan man som lärare för en niondeklass verkligen förvänta sig att ens elever ska vara lika smarta som Asarna eller de på Google? Jag tycker inte det. Här måste jag säga att Stellas lärare faktiskt gjort ett litet fel. Hon har överskattat sina elever. Det ska man aldrig göra.

Sen klagar Stella på att hennes lärare vill jämföra texterna från de olika eleverna. Vad vore skolan om vi inte jämförde eleverna med varandra? Jag kan faktiskt inte förstå vad Stella klagar på.

För att få godkänt var eleverna tvungna att skriva en text om en gud och rita en bild. Nu kanske ni tycker att det här med att rita en bild inte hör till svenska, men ni har fel. Ni måste förstå att elever som går i nian har oerhört svårt att uttrycka sig och skriva sammanhängande och strukturerade texter. Hur är det meningen att läraren ska förstå vad eleverna skriver om hon inte får hjälp av en illustration? Och om hon inte förstår vad eleverna skriver kan hon ju knappast ge dem G.

På VG-nivån skulle eleverna göra ett pussel och rita en serie. Att få eleverna att göra ett pussel är genialiskt ur pedagogisk synvinkel. Det lär eleverna att en helhet består av flera delar som måste passa ihop för att bilden ska bli tydlig och den insikten är avgörande om man vill lära sig kommunicera.

Hittills har eleverna endast ritat en bild, skrivit en text och gjort ett pussel, men serien är också viktig. Serien gör att eleverna får chans att berätta en historia som sträcker sig över flera bildrutor. Till skillnad från en löpande text där miljöbeskrivningar blandas med historia och karaktärer så är en serie mer uppdelad. Det gör att eleverna lär sig att skilja på miljöbeskrivning och karaktärsbeskrivning och det tvingar också eleverna att tänka mer linjärt.

För MVG skulle elverna göra ett spel om sin gud samt läsa upp sin text för en annan klass. Spelet kan ju läraren använda som undervisning till nästa niondeklass hon får. Det kräver mod att ställa sig upp inför en klass med främlingar och läsa upp en uppenbart medioker text. Det är något som lär en saker, kanske inte om svenska, men om svenskar.

Om jag var Stellas lärare skulle jag inte heller vilja ha något möte.

Om jag kommer med ett opassande förslag (säg att jag till exempel erbjuder mig att dela med mig av mina snickers i utbyte mot sexuella tjänster) och får ett väldigt negativt bemötande ("Är du helt jävla dum i huvet? Jag tänker inte ha sex med dig bara för att du bjuder på snickers!") och jag sedan tar tillbaka mitt erbjudande ("Skoja bara, du behöver inte ha sex med mig bara för att du åt av mina snickers.") så vill jag ju inte behöva älta den där konversationen om och om igen. Jag har ju tagit tillbaks!

Jag tycker att Stellas lärare visade prov på kreativitet när hon fick eleverna att hitta på en mening var för att bilda en text. Om texten sen blev dålig eller osammanhängande, ja, det är ju knappast lärarens fel. Stella och hennes kompisar är väl helt enkelt korkade.

Jag uppskattar också att Stellas lärare förstår vikten av ett stort ordförråd. En del påstår felaktigt att det viktigaste är hur man använder sitt ordförråd, inte nödvändigtvis hur stort ordförrådet är. Det är lika dumt som att säga att det viktigaste är hur man använder sina pengar, inte hur mycket pengar man har.

Sist men inte minst. Buhuhu Stella. Det är så synd om dig som har en lärare som försöker se till att även dina korkade kompisar får bra betyg så de kan komma in på de gymnasieskolor de vill komma in på. Jag vet att ditt namn betyder stjärna, men det betyder inte att hela världen kretsar kring dig. MAN THE FUCK UP!