Har precis kommit hem efter att ha varit på Stand-up på The Liffey (det uttalas Liffejs, inte Lajfys) med Liv och Ajla. Standupen var ganska meh så när det var paus smet vi bort till den delen av puben där det spelades livemusik. Med några öl i kroppen och en riktigt grym spelman var det lätt att förlåta meh standup.
Jag tog några bilder på Liv och Ajla med Ajlas kamera(mobil) som hon har laddat in i sin dator, men hon håller de gisslan tills hon försäkrat sig om att jag kommer att vara snäll. Jag fnyser åt anklagelsen. Jag är nästan alltid snäll. Fast det verkar det vara få som inser.
När jag försöker vara trevlig eller komma med någon komplimang eller positiv yttring tror folk oftast att jag är ironisk. Som att jag skulle vara inkapabel att vara trevlig. Jag är ju hur trevlig som helst. HUR TREVLIG SOM HELST.
Spelmannen var hursomhelst hur bra som helst. Vi sjöng "What shall we do with the drunken sailor". All sjöng med. Vi hade tävling. Tjejer mot killar. Tjejerna var ganska fega (de sjöng fint men svagt, de hade inte riktigt förstått att "starkt är vackert"), men det tog sig efter ett tag. När killarna skulle sjunga så höll Ajla för min mun (för att hon visste att jag skulle ta i för KUNG och FOSTERLAND, vilket jag också gjorde), men jag tog mig loss och KROSSADE tjejerna. WOHOO!
Sen spelade han The Wild Rover och She's Got a Ticket to Ride och jag applåderade som bara jag kan!
Jag räknar kallt med att få de där bilderna av Ajla senare...