Vad har jag gjort?

Det började med ett oskyldigt SMS, i den mån SMS kan vara oskyldiga. Innan jag förstod vad som hänt och vad jag gjort stod hon där i hallen. Jag tittade på henne och sa lite retsamt "Ska du verkligen ha de där kläderna på dig?"
"Nej, det hade jag inte tänkt" svarade hon med ett leende, varpå hon stängde in sig på toaletten.

Någon minut senare stod vi brevid varandra i mer bekväma kläder. Nervösa men förväntansfulla.
Våra blickar möttes.
Jag log. Hon log tillbaka.

Det ena ledde till det andra. Först trevande och försiktigt, sedan mer bestämt och rytmiskt.

Min puls stark, kroppen varm av välbehag.

Lugna svepande rörelser och mer aggressiva stötande rörelser om vartannat. Först långsamt. Sen snabbare och med mer kraft. Sen ännu snabbare och än mer kraftfullt.

Jag lever. På riktigt. Det känns bra, helt underbart.

Efter en dryg timme var vi utmattade och nöjda. Trötta men glada, och i stort behov av en dusch.

"Vad tyckte du?" frågade jag med ett försiktigt leende. Att vara rättfram hade funkat i SMS:en, det kanske skulle fungera igen.
"Det var jätteroligt" svarade hon, hennes ansikte strålande av lycka. Hon hade uppskattat det lika mycket som jag.
"Ses vi nästa vecka?" fortsatte jag och kom på mig själv med att tänka att jag kanske agerade lite mer kaxigt än jag borde. Hur skulle jag hantera ett nej? Vad hade jag för plan-b?
"Kommer vi göra samma saker?" undrade on, lite lekfullt. Jag drog en mental suck av lättnad, det var i alla fall inget nej. Det här kanske skulle gå vägen.
"Det blir ungefär likadant-" försökte jag förklara.
"Va bra!" Hon avbröt mig, men jag tolkade det som ett "ja". Jag log och fortsatte.
"-fast vi kanske några lite mer avancerade saker"
"Oooh.. Spännande!" sa hon och sken upp ännu mer.