Jag gillar inte att gå i oknutna skor. Jag vill alltid kunna rusa någonstans. Det kan man inte i oknutna skor.
När jag tar på mig kostym får jag en lust att rusa. Det är förmodligen för att jag känner mig som James Bond. Det enda James Bond gör som jag klarar av är att rusa.
Jag tycker det är jobbigt med kläder som begränsar min rörlighet. Jag tycker att det är svårt att rusa med ryggsäck. Jag har nästan alltid med mig ryggsäck.
Det borde vara ännu svårare att springa med en handväska än med än ryggsäck. James Bond har aldrig handväska. Jag gillar inte handväskor. Folk med handväska rusar nog inte så ofta.
En del kläder sitter tajt och visar hur ens kropp ser ut. Andra kläder sitter löst och gör det inte. Det är ofta skönt. Men kan vara svårt att springa i.
Häromdagen tog en kompis på sig en pösig tröja. Det var första gången jag såg personen i pösig tröja. Det kändes konstigt.
Ibland tänker jag att personer med pösiga kläder kanske har något att dölja. Eller att de inte har behov av att rusa?
Riktigt tajta kläder kan också göra det svårt att springa. En del pösiga kläder funkar att rusa i. Går kanske inte att dra några slutsatser.
Om någon plötsligt tar på sig en pösig tröja förändras de jättemycket. Huvet liksom hänger fritt. Det är distraherande och ändå inte.
Det är som att träffa personen för första gången. Eller som att prata i telefon. Fast ändå inte.
Att prata i telefon är konstigt. Då måste man förmedla kroppsspråk med rösten. Jag är inte ens säker på att det går.
Jag såg en ny människa i den pösiga tröjan. Men jag är inte säker. Jag kanske bara såg en annan sida av min kompis.
Mitt skosnöre har gått upp. Det gillar jag inte. Borde knyta skorna. Måste rusa. Skriver mer sen.