Jag må vara naiv, en drömmare, men inte ens jag tror att slumpen ska göra mig några tjänster. Jag har högre ambitioner än så. Min lycka och min framgång är min egen förtjänst. Det är jag som måste kämpa, känna, våga, välja, älska. Det är mitt liv och mina val, mina mål och mitt svett, mitt blod och mina tårar som ska ta mig dit jag vill. Vart det nu kan vara.
Det är kanske det som är problemet? All viljestyrka och jävlaranamma i världen spelar kanske inte någon roll om jag inte har något mål. Om jag inte vet vad jag vill.
Kanske är det därför så många fastnar i tevesoffan. För att vi inte riktigt vet vad vi vill, för att vi är rädda att ta beslut, rädda för att känna efter. Vi måste kanske få lite hjälp ibland. Bli räddade från vår förslavande vardag. Bli bortdragna från Bingolotto. Utdragna i den stora världen där allt är möjligt om man bara vet vad man vill.
