Plötsligt känns det som det bara är ett stort tomrum där ens vän stått. Var är hon? När försvann hon? Hur länge ska hon vara borta? Kommer hon någonsin att komma tillbaka? I den stunden spelar det inte någon roll. Hennes plats i ditt liv ekar tomt. Det blir nästan lite svårt att stå upprätt. Du kan inte stödja dig på henne. Du kan inte luta dig emot henne.Som tur är finns det andra som kan stödja dig. Nej, det är inte samma sak. Det kommer det aldrig att vara. Men du är inte ute efter samma sak. Du behöver bara lite stöd tills du samlat ihop dina tankar. Tills du har fått en överblick över situationen. Tills du vet vad du ska göra. Tills ni ses igen.
Hur stödet ser ut spelar inte så stor roll. Det kan vara något litet i vardagen. Det kan vara någon som stöttar dig när det känns som att världen har rämnat och du är på väg att ramla in i det tomrum hon lämnat efter sig. Det viktigaste är att du kan känna att stödet finns där.
Det ger dig självförtroende. Det ger dig lugn. Det ger dig ro. Det gör att du kan kännas dig trygg. Det gör att du kan strunta i att försöka stå rakt. Du vet att det finns någon där som kan hjälpa dig om du är på väg att falla. Du vet att på något sätt så kommer allt att ordna sig till slut. Det är kanske inte ett tomrum. Det kanske bara är en plats för stöd.
