Förmiddag i Oviedo

Emelie tycks vara lite orolig för att utsätta någon för passiv sexning med tanke på hur dåligt jag mått av det. Det är ett problem då lägenheten hon hyr ett rum i är lyhörd och hennes definition av passiv sexning inkluderar mycket mer än min definition gör.

På frukosten (strax efter 13-tiden) började jag förklara att det är skillnad på om tre personer delar en 120-säng varav en känner sig utanför och om två personer delar en säng och någon annan en (förvisso lyhörd) vägg bort tror sig höra någonting.

Precis när jag börjat förklara, och Emelie utbrustit att hon ville veta mer om vad som egentligen hade hänt i och omkring den där 120-sängen, kom Elke in i köket. Elke kommer från Österrike och är i Oviedo för att lära sig spanska, precis som Emelie. Hon har mycket vackra händer och jag tror att det var hon Emelie misstänkte att vi utsatt för passiv sexning.

Elke ville också ha frukost och vi bytte snabbt samtalsämne. Min mer utförliga förklaring fick vänta.

Efter frukost var jag fortfarande trött. Säkert en kombination av att jag natten till söndagen inmundigat en ganska stor mängd alkohol ("Vi skulle kunna säga såhär: det finns ingen bag kvar i boxen") samt att jag jobbat till fyrasnåret på morgonen. Jag misstänker dessutom att jag kan ha fått för mig att jag är grym på Parkour då jag har ett stort skrubbsår på ena knät.

Emelie behövde ändå plugga så jag la mig på sängen för att vila. Min tanke vandrade snabbt iväg.

Jag måste ha slumrat till för plötsligt var jag tillbaka i lägenheten med 120-sängen. Det var ljust ute och Stefan satt framför datorn. Han fick ett meddelande på MSN av någon.
"Logga in på 'uppjagad' istället, där kan jag logga konversationen bättre" skrev han tillbaka.
"Uppjagad?" frågade jag.
"Det är vad jag kallar Digsby" svarade Stefan bestämt, som om det var helt självklart.
Märkligt tänkte jag då jag bara för två dagar sedan varit tvungen att byta tillbaka från Digsby för att den ätit upp inlägg.

Jag tittade på sängen. Det låg ett grått nattlinne i bomull. Det hängde en slinga i taket precis där sovalkoven började i vilken man skulle kunna hänga upp ett draperi. Stefan tittade på mig och sen på Emelie och frågade:
"Varför sitter det inget draperi här?"
"Ehh.. jag.. ehh.." jag visste inte vad jag skulle svara. Av någon anledning kändes det som att det var mitt ansvar.
"Jag.. ehh.. borde fixa det, både här och hemma" fortsatte jag.

Jag hörde något vid dörren. Lägenheten hade en innerdörr i tunt trä med ett lås och ett brevinkast. Jag visste precis vad det var som stod på andra sidan dörren. En velociraptor (en sån där smart dinosaurie från Jurassic Park).

Jag hörde hur den mixtrade med låset. Den försökte ta sig in. Låset vred sig långsamt. Jag hoppade till dörren och drog igen låset helt igen.
"Vad vill du?" ropade jag genom dörren.
Velociraptorn lutade sig ner och öppnade brevinkastet och svarade sen
"Jag vill komma in!"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag frågade
"Vad heter du?"
"Jag heter Scylla" skrek velociraptorn Scylla tillbaka.

Då kom Emelie in i rummet och väckte mig. Och jag var tillbaka hennes rum i Oviedo.