Ibland hamnar jag i situationer där personer som vanligtvis är kortare än jag plötsligt hamnar i jämnhöjd med mig. Det sker främst i trappor, till exempel sådana som rullar. Då brukar jag ha svårt att veta hur jag ska bete mig.
Jag har fyra revir-avstånd jämtemot andra människor:
- Ett intimavstånd närmast kroppen. Det räcker cirka en halvmeter och jag måste nästan kramas för att komma så nära.
- Ett personligt avstånd på mellan en halv och knappt en-och-en-halv meter där jag är så nära att jag kan nå den andre.
- Ett umgängesavstånd som går upp till tre-och-en-halv meter som används när jag pratar med främlingar.
- Det fjärde avståndet, det offentliga avståndet, går från tre-och-en-halv meter till oändligheten. På över sju meter är det tydligen svårt att avskilja folks pupiller och det gör det svårt att läsa deras intentioner.
För mig är de här avstånden är väldigt beroende av var jag befinner mig. På en full buss eller tunnelbanevagn känns det mindre konstigt att stå nära någon än om jag är ensam med en annan person på ett torg.När jag träffar personer som är kortare än jag så krymper avstånden. De kan liksom komma närmre innan de kliver över gränsen mellan umgängesavstånd och personligt avstånd eller mellan personligt avstånd och intimavstånd.
Ofta kan jag sträcka på mig om jag känner att någon kommer lite för nära. Är de korta har det samma effekt som att ta ett steg tillbaka, men det är inte lika oförskämt.
Men så hamnar jag som sagt i situationer där jag är i jämnhöjd med annars mycket kortare personer och så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det rubbar mina avstånd! Det är som att de har tagit ett skutt från umgängesavstånd till personligt avstånd (eller kanske från personligt avstånd till intimavstånd) utan att jag märkt det. Och jag tänker Wooah! What's going on?!
Det är nästan lika konstigt som när jag möter någon som är mycket längre än jag. Personer som är längre än jag har jag tilldelat större avstånd. Det känns tryggt.
Men det finns ett problem i mitt sätt att resonera. Om jag tycker att det är okej om personer som är kortare än jag kommer närmre mig betyder det att jag kanske tenderar att gå närmre korta människor än långa. Men om de som är kortare än jag resonerar på samma sätt bör de tycka att det är obehagligt att någon som är längre än de kommer så nära. För så tycker ju jag.
Det kanske är därför jag alltid får en känsla av att jag jagar folk.
Nicolas Sarkozy verkar ha samma problem, fast det omvända. Stackars liten. Kan inte vara så lätt.
Men det finns ett problem i mitt sätt att resonera. Om jag tycker att det är okej om personer som är kortare än jag kommer närmre mig betyder det att jag kanske tenderar att gå närmre korta människor än långa. Men om de som är kortare än jag resonerar på samma sätt bör de tycka att det är obehagligt att någon som är längre än de kommer så nära. För så tycker ju jag.
Det kanske är därför jag alltid får en känsla av att jag jagar folk.
Nicolas Sarkozy verkar ha samma problem, fast det omvända. Stackars liten. Kan inte vara så lätt.
