Fylleinlägg: ignorera.

Jag känner mig som killen i Memento. Jag måste skriva ner detta medan jag fortfarande kan. Måste få ner det i text innan jag däckar och allt är förlorat.

Det är en mycket mcyket märklig känsla. Jag har druckit en halv flaska Captian-någonting mer än jag borde. Hamnat i en säng med två andra, som jag inte borde. Men de har försvunnit. Jag känner mig övergiven men ändå deltagande. Det känns mycket mycket konstigt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vet inte vad som var startpunkten eller vad som gjorde att det gick som det gick. En öl. Två öl. Ingen öl. Finns det mer dricka? En shot. Två shot. Äsch, jag tar resten av flaskan.

Jag har krälat omkring på golvet. Känt mig avstödd och ivägen, men deltagande på något hörn på samma gång.

"Vems hand är det?!"
"Nu är det för många händer"

Oj, oj. No hands. I have no hands.

Blev förvisad till en soffa. Fick en plats i sängen. Känns som jag tränger mig på och blir frånstött.
Det klokaste vore nog att sluta agera. Däcka och låtsas som ingenting. Men det är inte så kul att känna sig utanför.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

"Vi ska bara ta en promenad"

ORLY säger jag. "promenad". Troligt. Men men, låt inte mig störa. Lämna mig här ensam och utslagen. Så mycket som jag har druckit borde jag däcka tills ni kommer tillbaka. Om ni kommer tillbaka.

Jag borde inte dricka. Jag dricker inte. När jag dricker blir jag berusad. Och se vad som händer då.

Här sitter jag. På golvet. Jag kan inte ens sitta på golvet. Mina ben är felkonstruerade och jag har inte tillräcklig rörligthet för att sitta på golven. Trotts det sitter jag ändå här. Naken. Typ.

Jag låg i sängen. Vi var tre. Var mycket märkligt. Massa händer överallt. Alla omtycka utom mina. Sen gick de ut på promenad. Jag är kvar. Måste skriva ner vad som hänt, innan det försvinner, fyllan lättnar och jag kan se klart.

Den här texten skulle säkerligen inte varit lika intressant om den skrevs "dagen efter". Detta känns mer genuiunt <-- jobbigt ord. Likt Mark Twain bör jag nog be om rusäkt för att detta inlägg är långt. MEN DET blir liksom inte samma grej om jag går tillbaka och kortar det.

Jag var på ganska bra humör. Sen skulle vi spela alias och en stor klump av ångest byggdes upp i mitt bröst. Men sen var det min tur och det gick helt sjukt bra. Vi vann. YES! Det visar sig att jag typ äger på Alias, eller så var det Stefans förtjänst.

Hursomhelst. Hoppar lite frammåt. Jag vet inte vad det var som gjorde så det blev som det blev. Förmodligen Natalie Imbruglia imitation. Det var bägaren som fick dorppen att rinna över. Ett YouTube-klipp med mimik. Vem faller inte för sånt?

Från och med den punkten var jag bara publik. Må hända, möjligtvis en något aktivt publik. NU ÄR DE TILBAKA. Jag gick ut i¨typ naken i trapphuset,ner för trappen för att slppa in dem. Jag kan höra hur de tisslar och tasslar. De kan höra hur jag skriver. Vad kommer att hända härnäst. Ingen vet? Uh, ooh.

Ni klär de av sig igen.

"Shit, han skriver."
"Alert, du får ta soffan"
"Troligt"
"Jaa!"
"Du har inte ens något alternativ"

Det har jag visst. Jag ska skriva klart det här inlägget. Sen måste jag gå på toa. Och sen tar jag tillbaka min plats i sängen.

"Aja, jag ska sova naken. Kom och lägg dig om du törs" <-- Stefan, som om det skulle hindra mig. LOL! :D

"Ta soffan, den är ju grym", "Va skriver ud för blogg egentligen. Mitt i natten"

Det skule du bra allt vilja veta. Kommer att bli märkligt att läsa det här i morgon.

"Skriver du så här snabbt när du är full . Det ä ju bara löjligt. Tror du bara knappar in bokstäver"

If only he knew.

Kaptenen (det är spriten) har satt en kurs. Som jag tänker följa. Jag tror han vill mig väl. Men jag vet inte.

"Men komigen. Vad heter bloggen?!"
"Har du inte vart inne på min blogg?"

Stefan säger: "Kapten säger: Sov på soffan!"
Jag känenr mig avvisad. Det känns inte bra.
Soffan är en tvåsistsoffa. Jag kommer att vakna med verk överallt.

Nu har de gömt sig under täcket. Vad händer. Vad ska jag göra.

Stefan sa tidigare: "Hej smulan, står du här och kexar" Det var inte roligt då. Men kaptenen säger att de är roligt nu. Jag skrattar. Det gör vi alla. Kaptenen har konstig humor. :D


"Fan ge hit datorn, jag måste  läsa inlägget."

OMG. Tänk om de läser vad jag skrivit. Det kanske vlir pinsamt.'''

"Det verkar som att fyra av fem handlar om mig. Jag är en ekorre"
"OM jag har ett draperi kan jag dra för."

HÖRRU! DÅ KAN JAG FORTFARANDE HÖRA!

Det blir bara mer och mer instresserade av bloggen. Ska bli intressant att läsa detta vid ett något mer nykter tillfälle. Tänk om jag skrivit något som jag inte borde. Oj, oj. HÅNGEL.

"Hahhahahahah"
"Han skriver upp allt"

"Du är som en papegoja"
"Nu skriver du det också... lysande."

De fnissar och hånglar och fnissar osv. VIll att jag ska sova på soffan. Kanske borde. Kaptenen säger NEJ. Det borde du inte. Uh oh.

Hur ska detta sluta. Vet inte. Ska ta reda på det. Nu.

Precis som ett Tequilashot bör allt jag skriver tas med en nypa salt. Och en klyfta citron.

De fnissar under täcket. Måste gå på toa. Kanske skriver mer sen. Hejsvejs.