Emelie har ett knep för att siestan inte ska bli för lång. Man ska gå och lägga sig kissnödig. Jag är något skeptisk till taktiken, men Emelie verkar övertygad. I går fungerade det inte så bra, för vi sov i en-och-en-halv timme istället för en halvtimme. Det kan dock ha berott på att vi åt en rejäl lunch och att det var väldigt varmt.
Vattnet var däremot kallt och badhumöret knappast på topp. Emelie tog av sig skorna och promenerade lite närmre vattnet än vad jag tordes. Men hon verkade inte riktigt gilla vågorna. Som tur är passade hon på att filma lite när en ovanligt stor våg slog in på stranden.
Efter strandbesöket gällde det att ta sig tillbaka till centrum. Efter letande, frågande och mycket aktivt bussjagande medelst löpning lyckades vi tillslut ta oss ombord på en buss som gick tillbaka till centrala Avilés. Nu var klocka halv tio och hela staden var död.
Vi gick förbi flera barer där folk tittade på fotboll. Alla tittar på fotboll i Spanien. Är lite sjukt faktiskt. Men i ett land med så hög arbetslöshet som Spanien och en premiärminister som jämförs med Mr Bean känns det kanske skönt att få dyrka riktiga idoler.
Efter att ha promenerat fram-och-tillbaka i jakt på något ställe som serverade något roligare än stekt kött och friterad potatis gick vi in på en bar och beställde stekt kött och friterad potatis. I ett hörn stod en teve och jag valde att sätta mig så att jag kunde se den. Jag sa till Emelie att platsen "hon valt" såg skönare ut, sen spenderade jag middagen sneglandes på teven.
Spansk fotboll är i alla fall roligare än svensk fotboll. Det kändes lite som att titta på svensk fotboll fast snabbspolat. Inte för att jag har tittat på svensk fotboll.
Klockan 23:30 tog vi bussen tillbaka till Oviedo. Bussen plockade även upp ett gäng svarta män. Emelie påstod att de använde klickljud när de pratade. Det hörde inte jag. Synd. Jag hade velat höra någon prata med klickljud.
