torsdag 28 maj 2009

Plågade grisar säljer bra under lågkonjunktur


De senaste rapporterna om hur grisar i Danmark plågas, drunknar i sitt eget urin och får så dåligt med mat att de börjar äta varandra, väger inte lika tungt som priset för pressade svenska konsumenter. Jag läser Sydvenskans artikel, sug efter danks fläsk trots grislarm, om folk köar för att få köpa det billiga danska köttet.

Artikeln tar upp flera intressanta saker. Dels är bilden av Sverige som grisarnas förlovade land inte särskilt rättvis. Visst har grisar i Sverige det i genomsnitt bättre än grisar i Danmark, men det betyder inte att det inte finns grisar som behandlas dåligt i Sverige. Artikeln förklarar att en av fem Svenska grisar uppvisar samma skador som de danska. Dessutom sades den danska modellen för grisuppfödning vara något eftersträvansvärt för bara några år sedan.

En annan aspekt är att det till i slutändan är priset som avgör vilket kött vi köper, även om vi inte är så stolta över det (vilket visas av att så få vågar uppge namn när de konfronteras av Sydsvenskans reporter). Det går lätt att dra paralleller till miljödebatten. Om det inte finns någon konstad associerad med att behandla djuren illa (eller skada miljön) så kommer djuren att fara illa i våra försök att optimera priset. Det är oundvikligt. Om det kostade att plåga en gris skulle priserna se annorlunda ut, (p)lågprisfläsket skulle försvinna och vi skulle inte behöva hyckla så mycket.

Men det kommer nog inte att hända på ett tag. Vår önskan att få billig bacon kommer nog att vara större än vår önskan att inte plåga grisarna.