Lördagsallsång

En lyckad kväll kan oftast mätas i mängden spontan allsång. Det är därför jag gillar The Liffey och det är därför lördagen var riktigt schysst.

Det var inte meningen, egentligen. Pinky och tifen kom förbi, mest för att tifen skulle hjälpa Renen göra om det lilla kaffebordet till ett Go-bord. Jag och Pinky tog chansen och spelade några instanser i World of Warcraft medan pojkarna mätte, slipade, ritade och spraylackade.

Pinky spelade bra. Riktigt bra. Vilket alltid är roligt och gör mig stolt. Ölförrådet krympte sakta men säkert, jag marinerade kyckling med Captain Morgan (och honung och lite annat) och gjorde en kick-ass bulgursallad. Det gjordes groggar. Musiken blev mer och mer trallvänlig. Det ena ledde till det andra och plötsligt var stämningen som i klippet nedan riktigt skön.

Vi beställde en taxi. Den kom snabbt. Chauffören genade genom en bensinmack och lät sig inte bli omkörd, på väg ut på Sveavägen drog han i handbromsen för att försöka bredsladda med misslyckades på grund av nyinköpta framdäck. Vi tog varsin öl på Anchor, gillade inte bandet, drog till Limerick.

Där hittade vi några riktigt mysiga lädermöbler som vi liksom försvann i. Livemusiken var en trubadur som varvade Brown Eyed Girl med The Lions Sleep Tonight och Twist and Shout. Jag och Pinky sjöng med så vi blev hesa och dansade oss varma. Good times. I hamburgarkön träffade vi en tjej som gillade astrologi.

På tunnelbanan hem satte jag och Renen oss mitt emot ett par som varit på tentapubb på KTH. De såg varandra djupt i ögonen och hånglade så mycket att jag och Renen blev förvånade när killen klev av ensam vid Liljeholmen. "Så bra känner jag inte honom" sa tjejen när jag förklarat hur förvånad jag var.

Det visade sig att hon varit i Sydafrika på utbytesstudier i biologi ett år. Hon tvekade ganska länge på vad hon skulle svara när jag frågade om hon rekommenderade mig att resa dit. Berodde tydligen lite på vart man åkte. Hon vågade inte prata någon engelska med oss för att hon skaffat sig en sydafrikansk dialekt som hon blivit retad för när hon kommit tillbaka till Sverige. Men det spelade inte så stor roll, hennes sällskap gjorde resan lite snabbare.

Astrologitjejen och den lilla damen

Klockan hade precis passerat tre och det var kö till grillen utanför Anchor. Bakom oss i kön stod en yngling som ville bli kallad för "lilla damen", han tyckte att det lät som ett stjärntecken. 

Tjejen som stod med honom i kön poängterade att det inte fanns något sådant stjärntecken, vilket hon visste eftersom hon pluggat astrologi. Jag var precis sådär lagomt förfriskad för att få för mig att hon pratade om astronomi, men efter bara några sekunder insåg jag att jag hört fel.

Hon gjorde sitt bästa för att gissa våra stjärntecken, men behövde minst fyra försök och några ledtrådar ("jag fyller år mellan vinter och vår") för att tillslut pricka rätt. "Låt mig gissa igen" sa hon "eller inte gissa, jag gissar inte, för jag kan det här" fortsatte hon efter att ha missat de fyra första försöken hos mig ("Kräfta? Våg? Lejon?").

Hon förklarade hur fiskar är ansvarslösa och bara bryr sig om att ha roligt. Hon förklarade hur kräftor är romantiker och hur vädur är buffliga. Hon kastade allmänna förolämpningar och komplimanger vilt omkring sig i hopp om att något skulle träffa nära hjärtat. Det gjorde det sällan.

"Jag borde få skriva i typ aftonbladet" tyckte hon "jag är fan grym på det här".

Efter många om och men fick hon reda på att jag är fisk. "Men du ser inte ut som någon fisk" utbrast hon. "För att fiskar har perfekt syn och jag bär glasögon?" undrade jag. "Nej, nej, inte därför... men det där lät jättebra, du borde också syssla med astrologi."

tifen gjorde sitt bästa för att dissa henne men hon höll modet uppe. "Det här med astrologi är superviktigt för mig i mitt dejtande" berättade tifen. Astrologitjejen sken upp. "Jasså?" sa hon "Då kanske du kan berätta vilka stjärntecken du letar efter så kan jag berätta om du väljer rätt". tifen log "Alltså, nej" sa han "det är superviktigt för mig för jag skulle aldrig kunna tänka mig att dejta någon som är intresserad av astrologi."

Fredagar kan vara bra också

Mitt förra fredagsinlägg var lite bittert och det kanske inte var så konstigt. Dagen var dock inte helt bortkastad.

Lars hade med sig en IRN-BRU till mig som jag fick testa.



Det var sött och gott. En riktig upplevelse. Tack Lars!

När jag tänker efter så började dagen riktigt bra också. Varm choklad med sällskap på Centralen. För att citera Lester Burnham: "This will be the high point of my day; it's all downhill from here." Riktigt så illa skulle dagen dock inte utveckla sig.

Efter den varma chokladen och den söta läsken fick jag bevittna hur Ajla byggde ihop en IKEA-möbel. En fröjd. Sen var det TGI Friday's-delen av dagen, som jag redan berättat om i detalj. Den fick mig på ganska dåligt humör, ett dåligt humör som jag kunde råda bot på med en tvåstegskur.

Steg 1 var att inhandla en 90-gramshamburgare utan lök, med rostad lök och stark senap. En klassiker som var både godare och billigare än hamburgaren från TGI Friday's.

Steg 2 var inte alls min förtjänst, men den var desto bättre. Den fick mig att känna mig som Harry Potter, vilket är en av de bästa känslorna i hela världen. Det är den där känslan av att jag kanske är speciell ändå, jag kanske rent av har magiska krafter.

När jag kom hem till Anton, där jag bott i ett par dagar, såg jag att jag fått ett brev. Ett brev adresserat till mig, hos Anton, trots att jag som sagt endast spenderat några nätter där. Det var länge sen jag känt att någon brytt mig om mig så mycket som jag kände när jag såg det brevet och det gjorde att det liksom började bubbla av lycka i magen. En perfekt avslutning på en märklig dag.

Test av Google Wave

Tror inte att det här fungerar om du besöker Albertbloggen från en RSS-läsare, om du vill se hur coolt det här är så borde klicka vidare till Albertbloggen.blogspot.com och kolla in hur det funkar.

Thank God it's Friday!

"Vad du luktar gott!" fick jag höra efter lunch. "Vad menar du?" undrade jag. "Ditt sköljmedel, det luktar gott".

"Är du säker på att det är sköljmedlet du känner?" frågade jag. Hon sniffade ännu mer, gick runt och började lukta på ryggen. "Ja, helt klart ditt sköljmedel. Vad använder du för sköljmedel?". "Jag har ingen aning, nått blått tror jag".

---

Efter jobbet tog vi oss till TGI Friday's vid Kungsträdgården. Springpojken som kom in med våra Staropramen darrade lite på handen när han ställde ner flaskorna på bordet. Det gick inte så snabbt eller precist som jag hade önskat och jag blev lite orolig. "Vilken amatör" viskade jag till Pinky. Hon föreslog att det kanske var första dagen på jobbet. Kanske, tänkte jag.

Sen fick vi sällskap av Renen och Liv. Vi beställde vår mat (JD-burgare, mediumgrillad) och hade det riktigt trevligt. Maten serverades av en tjej som inte serverat oss tidigare. "Vem skulle ha burgare utan gurka?" frågade hon och jag pekade mot Pinky som verkligen studsade upp och ner på sin plats. "Och den andra?" fortsatte hon. Jag vinkade till mig den.

Här gick något fel. Mycket fel. På min tallrik låg förutom hamburgaren och pommes fritesen också en liten skål med Jack Daniel's-sås. Jag vet inte riktigt hur, men flickan som serverade oss lyckades få den lilla skålen med kladdig sås att flyga som en projektil över bordet. Den skvätte ner Livs (svarta) blus och (svarta) jacka och min (svarta) väska.

Det kändes mycket olustigt. Det var min sås, och jag tycker att jag borde få bestämma själv om jag vill hälla min sås över Liv. Den stackars flickan försökte torka av såsen, hon hämtade diskbalja och disktrasor men det liksom hjälpte inte. Efter den stunden var stämningen ganska förstörd. Och det blev inte bättre:

• Renen beställde in en Kilkenny som inte gick att dricka, när han poängterade det bad de om ursäkt och hämtade en ny och förklarade att "det hade blivit fel på många", som att det var någon tröst.
• Mina pommes frites var liksom inte så varma och färska som jag hade förväntat mig, hamburgerbrödet var lite för torrt och framför allt var köttet alldeles för stekt.
• De spelade Markoolios "Vi drar till fjällen" vilket inte bara var pinsamt för att jag kan hela texten (jag kom även på Liv med att nynna med i refrängen) utan också inte känns så säsongsenligt.

Hur som haver begav vi oss vidare mot Gamla stan. Vi var den glada torsdagstrion plus två med en majoritet för att titta förbi på The Liffey. Så blev det dock inte. Vi tog oss till Tunnan där vi beställde varsin mjöd. De båda damerna i sällskapet, tillika de äldsta, var tvungna att visa legitimation, medan vi ynglingar slapp.

Renen ville dra vidare till Imperiet, tifen var tveksam "de har så bra musik här" kommenterade han om den tysta miljön, han kändes inte helt på. Liv och Pinky kände sig lite trötta och ville ta varsin kaffe, något som drängen på Tunnan avrådde dem ifrån. De beslöt sig för att låta "grabbarna dricka sin mjöd" så de kunde ta en kaffe på krogen mittemot The Liffey. Planen var att vi skulle hämta damerna när vi druckit klart.

Men vi blev aldrig klara och Liv och Pinky kom tillbaka. Alla (utom tifen) var på att dra vidare till Imperiet. Jag vet inte riktigt hur det gick till, vem som sa vad till vem, men tifen lyckades i alla fall övertyga Pinky om att de skulle ta en till mjöd innan avfärd till Imperiet. Jag såg det som en dodge: tifen ville förmodligen vinna tid i den musiklösa källaren och slippa spendera så mycket tid på Imperiet.

Hursomhelst (ska det särskrivas eller inte?), när mjöden var uppdrucken lämnade vi Tunnan för att promenera bort till Imperiet. Halvvägs till Slussen säger dock tifen att han och Pinky tänkte ta tunnelbanan från Slussen. "Varför ska ni ta tunnelbanan från Slussen? Imperiet ligger ju jättenära, går ju nästan snabbare att gå!" sa jag, men visste svaret innan jag avslutat meningen. "Nej, alltså. Vi drar hem." Klockan hade inte ens slagit tio och vårt party höll på att splittras.

Suck.

Ägd av bussen

Jag stod och väntade på bussen tillsammans med Emelie. Jag försökte förklara något men det gick inte så bra. Jag trevade, letade efter orden, men de ville inte komma till mig. Då kom bussen.

Jag tänkte att jag borde ta ett steg åt sidan, för att ge plats åt dörren, men jag var helt uppe i mina egna tankar så "åt sidan" blev åt fel sida. Jag ställde mig precis där dörren slår upp. Det smällde till något när bussdörren träffade mig mitt i huvudet.

Jag tappade orienteringen men gjorde mig inte så illa, tack vare gummilisten på bussdörrens kant. Skammen var det värre med.

Emelie... kunde... inte... sluta... skratta...

Jag vågade inte se busschauffören i ögonen. Jag slog ner blicken, blippade mitt SL-kort och fortsatte så långt bak i bussen det gick, i hopp om att de längst bak inte bevittnat den pinsamma händelsen vid dörren.

När jag ringde Emelie  någon minut senare hade hon fortfarande inte slutat skratta. Men mellan skratten lyckades hon klämma fram att busschauffören räckt ut tungan till henne. Jag undrar vad det betydde.

Hur som helst kändes det bra att kunna göra någon glad. Inte bara glad, utan hysteriskt glad. Nästa gång hoppas jag att jag slipper göra det på någons, och när jag skriver "någons" då tänker jag framför allt på mig själv, bekostnad.

I natt jag drömde

Ibland kommer jag ihåg vad jag drömde på natten, men oftast inte. Nattens dröm var dock en sådan som jag inte riktigt kunde släppa efter att jag vaknat.

Jag drömde att jag åkte tåg. Vart jag åkte ifrån eller vart jag var på väg vet jag inte. Men jag var trött. Väldigt trött. Brevid mig i vagnen satt en tjej. Jag gjorde mitt bästa för att hålla ögonen öppna, men det jag helst av allt ville göra var att luta huvudet mot hennes axel och bara slumra in. Inte för att jag ville ha sex med henne eller för att jag såg det som ett sätt att snylta lite närhet. Nej, jag var utmattad och behövde någon att luta mig mot.

Jag drömde att jag åkte bil. Vart jag åkte ifrån eller vart jag var på väg vet jag inte. Men jag var frusen. Väldigt frusen. Brevid mig i bilen satt en tjej. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig till min sida av sätet, men det jag helst av allt ville göra var att sitta så nära att jag kunde känna hennes värme. Inte för att jag ville ha sex med henne eller för att jag såg det som ett sätt att snylta lite närhet. Nej, jag frös och behövde någon att värma mig mot.

Jag drömde att jag promenerade. Vart jag kom ifrån eller vart jag var på väg vet jag inte. Men jag var vilsen. Väldigt vilsen. Brevid mig på gångstigen gick en tjej. Jag gjorde mitt bästa för att inte fråga henne om vägen, men det jag helst av allt ville göra var att hon skulle ta min hand.Inte för att jag ville ha sex med henne eller för att jag såg det som ett sätt att snylta lite närhet. Nej, jag kände mig ensam och vilsen och behövde någon som kunde visa vägen.

"Du kan vila mot min axel" sa tjejen på tåget "jag väcker dig där du ska av." Jag slöt ögonen, slappnade av och bara slumrade bort.

"Sätt dig lite närmre" sa tjejen i bilen "jag är varm och du ska inte behöva frysa." Jag kände hennes värme spridas genom min kropp, slappnade av och slutade frysa.

"Ta min hand" sa tjejen på gångstigen "jag kan visa dig vägen." Jag tog hennes hand och slutade oroa mig. Det skulle ordna sig.

Ibland behövs det inte mer än så. Ibland är en axel att luta sig mot, en varm kram eller en öppen hand det som gör skillnaden. Skillnaden mellan att vara trött och att få slappna av. Skillnaden mellan att vara frusen och att vara varm. Skillnaden mellan att vara vilsen och att vara trygg. Så var det för mig, i natt, eller i morse(s) kanske. Det var förmodligen därför jag inte riktigt ville att dagen skulle börja. Därför det var så svårt att kliva upp.

Västerländsk måltid i Shanghai

Jag älskar kinesisk mat och den kinesiska matkulturen. Jag tycker om att dela på maten och verkligen känna en gemenskap kring middagsbordet. Men inte alltid.

Därför tyckte jag att det var ganska skönt när vi hittade ett mysig mer västerländsk krog mitt i centrala Shanghai. Det var lite dyrare än det lunchställen vi hade ätit på tidigare, men det var också precis det avbrott från den kinesiska maten vi behövde för att kunna uppskatta den lokala maten ännu mer.

Jag ska inte babbla på så mycket om själva maten. Tänkte låta bilderna sköta snacket. Och ja, det var minst lika gott som det ser ut!



Jag kommer inte ihåg vad resturangen heter, men jag vet var den ligger och jag har hittat den på Google Earth. Det är huset där mitt i sjön. Bara att zooma ut om du behöver orientera dig. Smaklig måltid!

Skumma flaskor funna i en garderob på jobbet

"Vad är det här för flaskor?" var det någon på jobbet som frågade. Personen höll upp en papperspåse med fem omärkta flaskor.

Det började spekuleras i var flaskorna kom ifrån och vad de innehöll. "Det är 40-procentig sprit i" föreslog någon, "Nej, det är 95-procentig sprit i" kontrade någon annan. Att flaskorna innehöll alkohol var det ingen som tvivlade på.

Någon påstod att vi fått flaskorna "på köpet" i någon deal. Eller så var de inköpta för att blanda bål till någon företagsfest för länge sedan. Jag har ingen aning. Det var mycket märkligt. Att alkoholen kom i plastflaskor med plastkorkar som inte gick att återförsluta var det ingen som höjde några ögonbryn över.

Längst ner i påsen där vi hittat flaskorna låg det en hög med etiketter som bekräftade att det var 95-procentig alkohol. Och att det var Denaturin och "Rozcienzalnik" som enligt Google Translate är polska för Thinner. Kanske inte världens bästa grej att dricka.

På jobbet är dock ingen sen att göra det bästa av situationen. "Din granne bränner väl hemma?" frågade någon någon annan "...det här måste väl vara bättre än skiten han producerar? Han kanske vill ha det?" Men ingen nappade på just det förslaget.

Till slut kom vi överens om att vi skulle använda alkoholen för att tvätta tangentbord och möss och sedan göra oss av med det som blev över.

Då slog det mig att jag lånat ut en mus till Pinky och att hon hade klagat över att den var smutsig. Jag var på vippen att be att få lite alkohol "så jag kunde tvätta Pinkys mus" men hindrade mig i det ögonblick jag insåg att det fans risk för feltolkningar.

---

På fikat pratade vi om Vetenskapens värld. Ajla berättade att stresshormon som gjort att blodet koagulerat snabbare, vilket var bra när vi var grottmänniskor som slogs mot sabeltandade tigrar, numera gör så att blodet stoppas upp i våra blodkärl vilket leder till massa sjukdomar - för att vi är för stressade. Det som räddade oss då dödar oss nu.

Marie undrade varför vi tjänade på att vårt blod koagulerade bättre när vi blev stressade förr i tiden. Jag förklarade (gissade) att vi skulle sluta blöda snabbare om vi blev skadade av de där sabla tigrarna. Efter min förklaring blev jag anklagad för att ha tittat på Vetenskapens värld med Ajla, trots att det (bevisligen) gick att dra den slutsats jag dragit genom att bara följa konversationen runt fikabordet.

Anton får ett handjob på Konsum, blir ägd av Facebook

På väg från jobbet till Anton tänkte jag att det inte hade hänt så mycket jag ville blogga om under dagen, då är det tur då att Anton är en sån fin källa för bloggmaterial.

Det började redan på Konsum där Anton lyckades med konststycket att skära sig två gånger på ena handen. "Oj, paper cut [särskrivningen mycket viktig!]" utbrast han plötsligt och mycket riktigt hade det börjat blöda från handen. Det blödde förvånansvärt mycket.

Som tur var hade jag i momentet innan tagit kontakt med en tjej som jobbade på Konsum för att påpeka att hon hade fyllt på cigarettautomaten fel. Jag förklarade att Anton lyckats skära sig på kartongen som platspåsarna låg i och hon sprang genast iväg för att hitta plåster.

Medan detta hände fortsatte Anton tappert att packa varor, en aktivitet som tog så pass mycket av hans koncentration att han inte riktigt kunde tro att någon faktiskt skulle komma med plåster till honom. "Vi får säkert betala för plåsterna" gissade Anton.

Men icke! Efter bara en liten stund kom tjejen tillbaka med ett öppnat paket med plåster. Eftersom det är svårt att plåstra om sin egen hand hjälpte hon till och med till med att plåstra om Antons blödande hand. "Vilken service!" utbrast Anton när hon var klar tätt följt av kommentaren "Jag fick ett handjob på Konsum" när vi lämnat affären.

När vi kom hem till Anton hade jag lite problem med att starta min dator. Efter lite pillande gick den tillslut igång och när jag loggade in på Facebook fick jag ett meddelande från Anton som var flera dagar sent. Det tänkte inte jag på så jag svarade med smilien ^^. 

Vi gjorde mat och satte oss framför teven för att se på några StarCraft II-matcher (vilket är möjligt eftersom Anton har datorn kopplad till teven). Efter att ha sett en helt fantastiskt match mellan TheLittleOne och Loner blippade det till från Antons dator. Det var det där ljudet från Facebook-chatten som alla känner igen.

Anton gick till datorn och kollade vem det var som skrivit till honom. Jag vet inte riktigt vilka tankar som for igenom hans huvud. Förmodligen undrade vem det var som skickat ett meddelande. Förmodligen gjorde han en mental lista på vilka det kunde vara. Oavsett vad han tänkte blev han mycket förvånad av meddelandet han fick och framförallt från vem han fick det.

Det var mitt meddelande som hade förflyttat sig genom tid och rum och damp ner i Antons facebook. Att det var  just ^^ (som föreställer två resta ögonbryn) som skickades gjorde det hela än mer perfekt. Det var precis rätt kommentar, ett "Jasså? Det hade du väl inte förväntat dig?".

Stockholm i solsken

Idag har det varit helt sjukt fint väder i Stockholm (även historiskt har vädret varit riktigt bra). Det är härligt. Längs kajerna i stan har folk legat som flockar av valrossar och gassat i solen.

Men alla uppskattar in solen lika mycket.

En tjej i svartfärgat stripigt hår, svarmålade läppar, trasad t-tröja, nitarmband och tatueringsutsmyckad kritvit hy stod i solen tillsammans med sina vänner som var solbruna och klädda i färgglada sommarkläder. Hennes kompisar var glada som solstrålar och tjoade och njöt av värmen medan tjejen i svart såg ut som en katt gör när den fått vatten över sig. Stackarn.

I Gamla Stan försökte en halvblind kvinna iklädd solglasögon ta ut pengar från bankomaten. Kön växte snabbt och kvinnan, som tycktes helt oberörd, kämpade med automaten. När hon, efter flera minuters försök med att hålla ena handen så att displayen skuggades och det gick lättare att läsa (varför hon inte tog av sig solglasögonen vet jag inte), tillslut lyckades ta ut pengar vände hon sig mot kön och förklarade att det var nästan omöjligt att se vad det stod på skärmen.

En bra ursäkt, kan tyckas, men så var vi andra tvungna att prova själva så då kändes ursäkten onödig. Hon kunde inte vinna. Antingen var det nästan omöjligt att läsa på skärmen, i vilket fall hennes ursäkt i och för sig hade varit befogad, men helt onödig eftersom vi också skulle komma att inse det. Eller så var skärmen helt läslig, i vilket fall vi bara skulle tycka att hon var halvblind.

Eftersom jag öppnade med att avslöja att hon var halvblind förstår den alerte läsaren hur läslig skärmen var.

På The Liffey fick vi stamgästrabbat. Det förtjänar en skål! Efter det lyckades jag irritera mitt sällskap, mycket, flera gånger, och jag slutade inte. Som tur är hade jag självinsikt nog att inse att jag var irriterande. Alltid något.

Lukten av en nysning

"Jag måste bara kolla en sak med er" sa Charlie medan hon hackade svamp "visst luktar nysningar?" 

Jag och Emelie ubytte förbryllade blickar, vad menade Charlie?

"Jo, när man nyser så luktar det ju snusk" fortsatte Charlie "som ostbågar*!"

Det här var ett i raden av försök att få medhåll från oss. Charlie hade börjat med att fråga vad vi skulle köpt om det stod "smör" på inköpslistan. Både jag och Emelie svarade att vi skulle köpt smör vilket gjorde Charlie besviken.

"Nej, nej, nej" förklarade hon "smör är sånt man har på mackan, om någon skriver 'smör' så betyder det typ bregott."

Jag började tycka att Charlies system kändes lite krångligt men Charlie slutade inte där. Om man vill att någon ska köpa smör (och inte bregott eller lätta) så skulle man enligt henne skriva "smör (margarin)".

Jag är ledsen Charlie, det funkar inte. Står det "smör (margarin)" på inköpslistan så köper jag margarin och inte smör.

"Men vad skulle du skriva om du ville ha bregott då?" kontrade Charlie.

"Då skulle jag skriva bregott." svarade jag. Mitt system är ganska enkelt. Smör betyder smör, margarin margarin och bregott bregott.



Men tillbaka till nysningarna.

"Som ostbågar*?" frågade vi.
"Ja, som ostbågar*" svarade Charlie "snuskigt."

Vid det här laget kände Emelie sig tvungen att reda ut vad Charlie menade med snuskigt. Menade hon att det luktade snuskigt som det luktar efter sex eller kanske som när man inte städat på flera månader? Det blev ganska invecklat. Som det luktar efter sex är också snuskigt, likaså lukten av ostbågar* och efter nysningar.

Mitt i allt det där invecklade tappade Charlie tråden lite. Hon lyckades aldrig få medhåll om att nysningar luktar och det blev lite svårt att förklara hur snusk luktar ("tycker du att sex luktar ostbågar*?" frågade Emelie, Charlie svarade "Nej, jag tycker inte om lukten av ostbågar*!").

Maten blev i alla fall riktigt god.

* "ostbågar" är rikssvenska för det de i norra Sverige felaktigt kallar "ostkrokar".

Den stora piggelindagen

Plötsligt fanns det enorma mängder piggelin på fikat. Jag tog en, som jag naturligtvis åt för snabbt. Den började rinna och för att rädda sista biten så slukade jag den.

Det får alltid samma effekt. Det blir tokigt kallt i huvudet och jag försöker göra munnen så stor som möjligt för att undvika det ska kännas så jobbigt (jag gör exakt samma sak med varm mat också, tar för mycket och så blir det så varmt och så gör jag en superlustig min).

Jag önskar att jag hade en bild som kunde visa hur fånig jag ser ut. Det enda jag hittar är en bild på min farbror när han försöker dölja att han precis knyckt en julgodis. Det är inte precis samma min, men förvånansvärt nära och va fan, det är min blogg, använda fantasin!


Det gick inte många sekunder från att jag lyckats få koll på situationen, svalt glassen och återställt temperaturen i munhålan förrän Pinky skulle göra samma misstag som jag. Nu är det det är enklare att hantera situationen om man får göra det på egen hand och obemärkt.

Som tur är (eller tyvärr, från Pinkys synvinkel) insåg jag vad Pinky hade gjort, så jag kunde passa på att kommentera att jag visste hur det kändes. Det gjorde hennes min och hennes frenetiska viftande med armarna ännu roligare.

Jag tycker det är underbart. Det finns något avväpnande och fantastiskt med att få i sig för mycket av något för varmt eller kallt i munnen. Något som gör att vi för ett ögonblick glömmer bort alla charader och spel vi normalt spelar. Något som gör att våra egentliga "jag" skymtar fram lite. Kanske är det vad Nickelback sjunger om?

Lars förklarade att vi åt glassen fel. Hemligheten, sa han, var att hålla glassen horisontellt så att den inte glider ner längs pinnen. Varken jag eller Pinky kände att vi behövde glassätarinstruktioner. Lars något dryga iställning skulle dock snart komma att straffa sig.

Från det ena till det andra landade konversationen slutligen på Nobellpriset och frågan om när det första Nobellpriset hade delats ut. Någon föreslog att det var över hundra år gammalt och Lars fick ta upp sin HTC Desire och surfa in på Wikipedia för att ta reda på svaret.

Några sekunder senare proklamerade han stolt att Nobellpriset endast var 99 år gammalt eftersom det första hade delats ut 1901. Jag och Pinky tittade på varandra, sen på Lars, sen på varandra. Lars såg förvirrad ut. Vad? "Nittionio år?" frågade Pinky "Verkligen?".

Revenge is a dish best served cold.

A clean shave

"Nu vet jag varför du ser annorlunda ut" sa Marie på jobbet vid eftermiddagsfikat. "Du har rakat dig!"

Jag blev lite glad över att någon la märke till det, även om det kändes som att det var lite sent. Jag gjorde det mest som ett experiment. Min fundering: om nej-ropen jag fått när jag föreslagit att jag kanske borde raka mig berodde på att min omgivning uppfattat mig som snygg trots eller tack vare min ansiktsbehåring.

Nu visar det sig att det kanske inte spelar någon roll. Det var knappt någon som märkte något, så det gör inte så stor skillnad. Pinky berättade att hon undvikit att säga något när vi sågs på morgonen, för att det hade kommit ut som en pik om hon hade sagt något. Kanske var det så de andra gjorde också?

"Men du passar i skägg" fick jag i alla fall höra och Emelie försöker övertyga mig om att jag ser bra ut oavsett. Hon verkar dock inte så uppmärksam (vilket jag förmodligen förtjänar). Eller, ja, när jag kom hem noterade hon att jag såg "lurig" ut. "Varför är du så lurig?" undrade hon, men jag log bara ännu lurigare.

Efter att hon dragit lite i tröjan, gnällt och slagit och fått alldeles för många ledtrådar insåg hon vad det var som gjorde mig så lurig. Att jag hade rakat mig och inte berättat något. Jag tycker kanske att hon borde sett det lite tidigare, och det syntes på henne att hon tyckte det också. Hon liksom stapplade baklänges lite, slog ner huvudet och jag kunde nästan ana lite rodnad på kinderna.

Vad min förkylning beträffar har den knappast blivit bättre, vilket känns tråkigt, jag vill verkligen vara på topp. Jag har ändå lyckats laga en helt skaplig middagsmåltid, så dagen har inte varit helt utan framgångar.

Helt urladdad

Jag vet inte vad det är med mig. Jag har varit trött och hängig hela helgen. Har knappt lyckats åstadkomma något alls. Känner mig helt urladdad.

Jag borde använda helgen till att ladda upp mina batterier, varva ner och göra mig redo för en ny fantastisk vecka full av möjligheter. Och det har jag väl gjort. Jag har sovit nästan hela helgen. Men jag känner mig fortfarande trött.

Jag kommunicerar dåligt. Det blir missförstånd. Förvirring. Besvikelse. Det är synd och sällan meningen, men så är det ibland. Allt händer lite snabbare än jag orkar med att hänga med. Kan inte koncentrera mig.

Tänk om jag bara hade kunnat byta batterier. Eller kanske koppla in mig med någon sladd någonstans och bara känna mig helt fullladdad när jag vaknar imorgon bitti. Det hade varit väldigt praktiskt. Istället snörvlar jag och känner hur det börjar göra lite ont i halsen.

Ska nog äta lite frukt och gå en promenad imorgon. Inte för att det hjälper kroppen fysiskt. Tror snarare att det kan få positiva psykologiska effekter. Om jag tror att jag borde bli frisk av det kanske jag blir det. Min kropp är ganska puckad så min plan kan säkert funka!

I andra nyheter skrev skrev pappa på facebook att han hade sjösatt båten.

"Jag såg att du sjösatt båten" sa jag när jag träffade honom i lördags.
"Sjösatt och sjösatt" svarade han "den låg på botten när jag kom till båtklubben, och nu är den uppe vid ytan". 

Jag kan inte förstå varför han inte skrev det på sin facebook. Klockrent!

En filosof vi kallar Puh

Nalle Puh är en stor tänkare. Han säger saker som är sådär på pricken att jag nästan tappar andan.

Jag tänker också mycket. Stort ibland, smått andra gånger. Jag skulle vilja tänka mer precist. Jag skulle vilja kunna förklara saker så enkelt möjligt. Det är inte lätt. Oftast kommer andra tankar i vägen.

Ibland fastnar det jag vill säga i fluff i huvudet. Då är det svårt att vara tydlig. Antingen får jag med lite fluff när jag förklarar, vilket är onödigt. Eller så gömmer sig lite av det jag vill förklara i fluffet så jag inte kan se det, vilket är ännu sämre.

Puh däremot har grym koll på sina ord. Läs till exempel om vad han gillar mest.

Det handlar inte om att uttrycka sig så kortfattat som möjligt utan om att vara precis och använda just så många ord som behövs. Jag önskar att jag vore mer som Nalle Puh. Han får det att se så lätt ut. Han är en stor tänkare den där Puh.

Jag älskar passagen ovan. Den är enkel. Så på pricken. Jag är rädd att jag kanske förstör det fina med den om jag försöker förklara den, så istället ska jag berätta om mig själv.

För mig är förväntan viktigt. Det är en känsla som kan vara mer underbar än det jag förväntar mig. Det finns en baksida. Om något inte lever upp till mina förväntningar blir jag besviken. Därför har jag lärt mig att hålla igen. Att inte ha för höga förväntningar. Då minskar risken att bli besviken.

Men det är tråkigt. Jag vill inte hålla igen. Tänk vad underbart det hade varit att leva sitt liv utan filter, på gränsen, med så mycket friskt luft att du får ett lyckorus av varje ordentligt andetag. Den tanken kräver att jag inte försöker sänka mina förväntningar av rädsla för att bli besviken. Och det är lite läskigt (men desto mer spännande).

Jag tror inte att det är så farligt att ha högt ställda förväntningar. Höga förväntningar gör det pirrigt och spännande och lite oroligt. Jag blir rädd att det kanske inte kommer att leva upp till förväntningarna, men när det gör det (och det händer oftare än jag vill erkänna), när det lever upp till och passerar mina förväntningar, då lever jag.

Funderar över livet

För er på en båt!

Vaknade och kände att min mage inte alls ville vara min vän. Lite synd eftersom det är fredag och det igårkväll kändes som att morgondagen skulle kunnat bli riktigt Kick Ass!

Tittade ut genom fönstret. "Sikt lika med noll" som Kenny Startighters Memorimatic skulle ha sagt. Jag gillar dimma. Gick fram och tryckte näsan mot de nytvättade fönstrena. Kunde knappt se ner till gatan nedanför. Mäktigt.

Nu sitter jag och lyssnar på Kick Ass-soundtracket på Spotify och känner att jag har värsta superhjältepotentialen. Fine, min mage är inte alls glad, men det får väl vara mitt kryptonit eller nått. Spela roll. Jag är fan grym!

Om du läser detta när du befinner dig på en båt, eller är på väg till en båt, eller ens tänker på båtar, så vill jag bara passa på att önska dig en superbåtfärd. Båtar äger. Du äger. Det kommer att bli hur kul som helst. Tre låtar att låta dig inspireras av:

1. I'm on a boat - The Lonely Island, T-pain
För den där grymma känslan av du faktiskt befinner dig på en båt.
2. Drunken Sailor
Lite senare, när fascinationen över att du befinner dig på en båt har släppt och ölen börjat flöda ska det sjungas till ordentligt. Vad är mer passande än Drunken Sailor?
3. Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind - Cornelis Vreesvijk
När båten puttrar vidare i natten och du försöker ta dig tillbaka till hytten hörs du nynna denna sång.

Hälsa alla glada sjöfarare från mig!

Hey there Delilah!

Stereofotografi av Albert

Läste ett inlägg om stereofotografi och kan inte låta bli att visa upp en gammal stereobild på mig själv från Majas student.

Obama, Halmsadfan?

BP vinnare och BP förlorare.