Det var inte meningen, egentligen. Pinky och tifen kom förbi, mest för att tifen skulle hjälpa Renen göra om det lilla kaffebordet till ett Go-bord. Jag och Pinky tog chansen och spelade några instanser i World of Warcraft medan pojkarna mätte, slipade, ritade och spraylackade.
Pinky spelade bra. Riktigt bra. Vilket alltid är roligt och gör mig stolt. Ölförrådet krympte sakta men säkert, jag marinerade kyckling med Captain Morgan (och honung och lite annat) och gjorde en kick-ass bulgursallad. Det gjordes groggar. Musiken blev mer och mer trallvänlig. Det ena ledde till det andra och plötsligt var stämningen
Vi beställde en taxi. Den kom snabbt. Chauffören genade genom en bensinmack och lät sig inte bli omkörd, på väg ut på Sveavägen drog han i handbromsen för att försöka bredsladda med misslyckades på grund av nyinköpta framdäck. Vi tog varsin öl på Anchor, gillade inte bandet, drog till Limerick.
Där hittade vi några riktigt mysiga lädermöbler som vi liksom försvann i. Livemusiken var en trubadur som varvade Brown Eyed Girl med The Lions Sleep Tonight och Twist and Shout. Jag och Pinky sjöng med så vi blev hesa och dansade oss varma. Good times. I hamburgarkön träffade vi en tjej som gillade astrologi.
På tunnelbanan hem satte jag och Renen oss mitt emot ett par som varit på tentapubb på KTH. De såg varandra djupt i ögonen och hånglade så mycket att jag och Renen blev förvånade när killen klev av ensam vid Liljeholmen. "Så bra känner jag inte honom" sa tjejen när jag förklarat hur förvånad jag var.
Det visade sig att hon varit i Sydafrika på utbytesstudier i biologi ett år. Hon tvekade ganska länge på vad hon skulle svara när jag frågade om hon rekommenderade mig att resa dit. Berodde tydligen lite på vart man åkte. Hon vågade inte prata någon engelska med oss för att hon skaffat sig en sydafrikansk dialekt som hon blivit retad för när hon kommit tillbaka till Sverige. Men det spelade inte så stor roll, hennes sällskap gjorde resan lite snabbare.
