Det började redan på Konsum där Anton lyckades med konststycket att skära sig två gånger på ena handen. "Oj, paper cut [särskrivningen mycket viktig!]" utbrast han plötsligt och mycket riktigt hade det börjat blöda från handen. Det blödde förvånansvärt mycket.
Som tur var hade jag i momentet innan tagit kontakt med en tjej som jobbade på Konsum för att påpeka att hon hade fyllt på cigarettautomaten fel. Jag förklarade att Anton lyckats skära sig på kartongen som platspåsarna låg i och hon sprang genast iväg för att hitta plåster.
Medan detta hände fortsatte Anton tappert att packa varor, en aktivitet som tog så pass mycket av hans koncentration att han inte riktigt kunde tro att någon faktiskt skulle komma med plåster till honom. "Vi får säkert betala för plåsterna" gissade Anton.
Men icke! Efter bara en liten stund kom tjejen tillbaka med ett öppnat paket med plåster. Eftersom det är svårt att plåstra om sin egen hand hjälpte hon till och med till med att plåstra om Antons blödande hand. "Vilken service!" utbrast Anton när hon var klar tätt följt av kommentaren "Jag fick ett handjob på Konsum" när vi lämnat affären.
När vi kom hem till Anton hade jag lite problem med att starta min dator. Efter lite pillande gick den tillslut igång och när jag loggade in på Facebook fick jag ett meddelande från Anton som var flera dagar sent. Det tänkte inte jag på så jag svarade med smilien ^^.
Vi gjorde mat och satte oss framför teven för att se på några StarCraft II-matcher (vilket är möjligt eftersom Anton har datorn kopplad till teven). Efter att ha sett en helt fantastiskt match mellan TheLittleOne och Loner blippade det till från Antons dator. Det var det där ljudet från Facebook-chatten som alla känner igen.
Anton gick till datorn och kollade vem det var som skrivit till honom. Jag vet inte riktigt vilka tankar som for igenom hans huvud. Förmodligen undrade vem det var som skickat ett meddelande. Förmodligen gjorde han en mental lista på vilka det kunde vara. Oavsett vad han tänkte blev han mycket förvånad av meddelandet han fick och framförallt från vem han fick det.
Det var mitt meddelande som hade förflyttat sig genom tid och rum och damp ner i Antons facebook. Att det var just ^^ (som föreställer två resta ögonbryn) som skickades gjorde det hela än mer perfekt. Det var precis rätt kommentar, ett "Jasså? Det hade du väl inte förväntat dig?".
