Mitt förra fredagsinlägg var lite bittert och det kanske inte var så konstigt. Dagen var dock inte helt bortkastad.
Lars hade med sig en IRN-BRU till mig som jag fick testa.
Det var sött och gott. En riktig upplevelse. Tack Lars!
När jag tänker efter så började dagen riktigt bra också. Varm choklad med sällskap på Centralen. För att citera Lester Burnham: "This will be the high point of my day; it's all downhill from here." Riktigt så illa skulle dagen dock inte utveckla sig.
Efter den varma chokladen och den söta läsken fick jag bevittna hur Ajla byggde ihop en IKEA-möbel. En fröjd. Sen var det TGI Friday's-delen av dagen, som jag redan berättat om i detalj. Den fick mig på ganska dåligt humör, ett dåligt humör som jag kunde råda bot på med en tvåstegskur.
Steg 1 var att inhandla en 90-gramshamburgare utan lök, med rostad lök och stark senap. En klassiker som var både godare och billigare än hamburgaren från TGI Friday's.
Steg 2 var inte alls min förtjänst, men den var desto bättre. Den fick mig att känna mig som Harry Potter, vilket är en av de bästa känslorna i hela världen. Det är den där känslan av att jag kanske är speciell ändå, jag kanske rent av har magiska krafter.
När jag kom hem till Anton, där jag bott i ett par dagar, såg jag att jag fått ett brev. Ett brev adresserat till mig, hos Anton, trots att jag som sagt endast spenderat några nätter där. Det var länge sen jag känt att någon brytt mig om mig så mycket som jag kände när jag såg det brevet och det gjorde att det liksom började bubbla av lycka i magen. En perfekt avslutning på en märklig dag.