A clean shave

"Nu vet jag varför du ser annorlunda ut" sa Marie på jobbet vid eftermiddagsfikat. "Du har rakat dig!"

Jag blev lite glad över att någon la märke till det, även om det kändes som att det var lite sent. Jag gjorde det mest som ett experiment. Min fundering: om nej-ropen jag fått när jag föreslagit att jag kanske borde raka mig berodde på att min omgivning uppfattat mig som snygg trots eller tack vare min ansiktsbehåring.

Nu visar det sig att det kanske inte spelar någon roll. Det var knappt någon som märkte något, så det gör inte så stor skillnad. Pinky berättade att hon undvikit att säga något när vi sågs på morgonen, för att det hade kommit ut som en pik om hon hade sagt något. Kanske var det så de andra gjorde också?

"Men du passar i skägg" fick jag i alla fall höra och Emelie försöker övertyga mig om att jag ser bra ut oavsett. Hon verkar dock inte så uppmärksam (vilket jag förmodligen förtjänar). Eller, ja, när jag kom hem noterade hon att jag såg "lurig" ut. "Varför är du så lurig?" undrade hon, men jag log bara ännu lurigare.

Efter att hon dragit lite i tröjan, gnällt och slagit och fått alldeles för många ledtrådar insåg hon vad det var som gjorde mig så lurig. Att jag hade rakat mig och inte berättat något. Jag tycker kanske att hon borde sett det lite tidigare, och det syntes på henne att hon tyckte det också. Hon liksom stapplade baklänges lite, slog ner huvudet och jag kunde nästan ana lite rodnad på kinderna.

Vad min förkylning beträffar har den knappast blivit bättre, vilket känns tråkigt, jag vill verkligen vara på topp. Jag har ändå lyckats laga en helt skaplig middagsmåltid, så dagen har inte varit helt utan framgångar.